Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holbein, 3. Hans, d. y. - Holberg, Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
Holberg
406
Hans Holbein d. y.: Självporträtt,
1542—43. Teckning med färgpenna.
Uffizierna, Florens.
flera betydande kyrkliga konstverk, bilden av den
döde Kristus i graven, avsedd som sockel till en
altaruppsats, två altarflyglar med helgonen Georg
och Ursula (i Karlsruhe), en Maria mellan en
helig biskop och ett riddarhelgon, Ursus (i
So-lothurns museum), ett passionsaltare (i Basel),
ett par altarflyglar med ”Herdarnas och
konungarnas tillbedjan” (i Freiburg im Breisgau) samt
den s. k.
borgmästare Meyers
madonna (i
slottet i
Darm-stadt). I alla
dessa arbeten
spåras inverkan
av den
lombar-diska konsten,
av Lionardo och
hans skola.
Dramatisk
intensitet har nu
efterträtt det
ansträngt
teatraliska i
ungdomsarbetena ;
en ädel,
mänsklig värdighet
utmärker
gestalterna. Erasmus’ överlägsna
intellektualism har H. mästerligt fått fram i sina
porträtt av honom (det bästa i Louvren i Paris).
Den helt världsliga, skeptiska och satiriska synen
på livet och människorna har H. uttryckt i sin
berömda bildserie ”Dödsdansen”, som tecknades
mellan 1523 och 1526. H:s illustrationer och
bok-utsmyckningar från dessa år äro synnerligen
talrika och betydande.
1526 reste H. till England, där kanslern Sir
Thomas More blev hans gynnare. Han utförde
för denne en stor familjebild (nu blott en skiss
kvar) och porträtterade även andra spetsar inom
hov och kyrka. Åter i Basel 1528, porträtterade
han sin hustru och sina två barn, en målning, som
både genom kompositionens fulländning och
uttryckets innerlighet tillhör hans yppersta arbeten.
Efter återkomsten till London 1532 fann han en
välvillig kundkrets i köpmännen vid det tyska
faktoriet Stahlhof. Fr. o. m. 1536 var H. i
konung Henrik VHI:s tjänst, porträtterande
konungen själv, drottningarna Anna av Kleve (i
Louvren), Jane Seymour (i Wien) och Katarina
Howard m. fl. Under detta skede utvecklar H.
även en genom omfång och värde betydande
verksamhet som konstslöjdstecknare. — Litt.: P.
Ganz, ”H. H. der Jüngere” (1912); W. Stein,
”H.” (1929); W. Waetzoldt, ”H. H. der Jüngere”
(1938).
Holberg [hå’lbärg], Ludvig, baron, dansk
författare (1684—1754). H. var född i Bergen;
fadern, Kristen Nielsen, hade tjänat sig upp från
simpel soldat till överstelöjtnant; modern, Karen
Lem, var prästdotter. Tidigt fader- och
moder-lös, kom H. till en morbror i Bergen, besökte där
latinskolan och blev 1702 student i Köpenhamn.
Ett par år senare begav han sig efter avlagd
teol. examen ut på en utländsk resa, som förde
honom till Holland och Tyskland. 1706—08
studerade han i Oxford, återvände därpå till
Köpenhamn och var 1709—14 alumn vid Borchs
kollegium. Han utgav dessa år sina första skrifter,
”Introduction til de europæiske rigers historie”
(1711), en världshistoria i sammandrag, och
”An-hang til de europæiske staters historie” (1713;
ofullb.). Samtidigt utarbetade H. en vidlyftig, på
källstudier grundad ”Kristian IV:s och Fredrik
HI:s historie”, vars stoff han senare använde i
sin ”Danmarks historie”. H. blev nu ”professor
extraordinarius” vid univ., dock utan lön. 1714
—16 bereste H. Holland, Frankrike och Italien.
Kort efter återkomsten utgav han ett
moralfilo-sofiskt-juridiskt arbete, ”Introduction til
natur-og folkeretten”, blev 1717, ord. prof, i metafysik,
1720 lärare i latinsk filologi och 1730 lärare i
historia, den vetenskap, som han företrädesvis
odlade. Därjämte hade han 1737—51 som
”quæs-tor” med stor skicklighet vården av univ:s
ekonomiska angelägenheter. — H:s skrifter inbragte
honom efter hand en betydande förmögenhet, och
1740—-45 köpte han flera herrgårdar i trakten
av Sorö. Därav bildades 1747 ett baroni H.;
detta skulle tillfalla adliga akademien i Sorö.
H. hade under sina studier tillägnat sig en
allsidig bildning av företrädesvis västeuropeisk
prägel. Dessutom var han genomträngd av en
allvarlig iver att fylla bristerna i folkets andliga
liv och litteratur. Under kampen för detta mål
blev satiren hans förnämsta medel. Under
författarnamnet Hans Mikkelsen utgav H.
1719—20 ”Peder Paars”, en komisk hjältedikt i
fyra böcker. Ehuru Boileaus ”Le lutrin” tjänat
H. till förebild, är ”Peder Paars” ett utpräglat
originellt verk, en kvick satir över samtidens
dårskaper, som tecknas i en rad komiska typer. Till
”Peder Paars” slöto sig 1722 fem ”Skemtedigte”.
Från dessa dikter var övergången lätt till de
komedier H. 1722 började författa för den
nya danska teatern, som öppnats hösten s. å. Den
första av dessa komedier, varmed H. grundläde
en nationell dramatik i Danmark, var ”Den
politiske kandestöber”. Redan 1724 utgav han de
första 10 komedierna, däribland ”Den
vægelsin-dede”, ”Jeppe paa B jer get”, ”Barselstuen” och
”Maskerade”. De närmast följ, åren skrev H.
4—5 komedier vart år, däribland ”Jacob von
Thy-boe”, ”Den stundeslöse”, den överdådigt lustiga
parodien på de tyska teaterstyckena ”Ulysses von
Ithacia” och den då missförstådda parodien på
franska tragedier ”Melampe”. ”Erasmus
Mon-tanus”, säkert H:s djupsinnigaste skådespel,
skrevs vid samma tid men uppfördes först långt
senare. Då teatern 1747, efter det pietistiska
regementets slut, ånyo öppnades, skrev H.
ytterligare 6 stycken, men de stå långt tillbaka för
de äldre. Komedierna visa hans sällsynta
förmåga att skildra figurer och framställa
situationer livfullt och humoristiskt. Också gjorde de
utomordentlig lycka både i hemlandet och
utom-lands och fingo den största betydelse för
teater-konstens utveckling i Norden. 1728 utkom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
