Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hooft, Pieter Corneliszoon - Hooghly, Hugli - Hoogstraten, Samuel van - Hooke, Robert - Hooker, Richard - Hooker, 1. Sir William Jackson - Hooker, 2. Sir Joseph Dalton - Hoorn - Hoorn, Kap - Hoorn, Johan van - Hoorn, Philips van Montmorency
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465
Hooghly—Hoorn
466
holländsk skald (1581—1647). Han företog 1598
—1601 en resa genom Frankrike och Italien samt
blev 1609 borgfogde (drost) i Muiden.
Bekantskapen med italienska renässansen blev avgörande
för H:s litterära utveckling. H. är Hollands
främste renässansdiktare. Han skrev redan 1598
dramat ”Achilles en Polyxena”, sedan bl. a.
”Ghe-raert van Velzen” (1613) och herdespelet ”Grani
-da” (1605). Som erotisk skald framträdde H. i
”Afbeeldingen van minne” (1611) och som
historisk skildrare i ”Nederlandsche historien” (1642).
H:s slott i Muiden blev centrum för en litterär
krets, den berömda s. k. Muidenkring, till vilken
bl. a. tidevarvets stora diktare Huygens och
Von-del hörde.
Hooghly [hö’gli], Hugli, stad i prov.
Bengalen, Pakistan, vid floden Hooghly (Hugli),
Ganges’ v. mynningsarm, n. om Calcutta; 50,000 inv.
Hoogstraten [hå’V:strätan], Samuel van,
holländsk målare (1627—78), lärjunge till
Rem-brandt. Den senares inflytande är särskilt tydligt
i H:s bibliska, mytologiska och historiska
framställningar. Hans genrebilder påminna om P. de
Hooch, G. Metsu och J. Steen. H:s bok
”Inley-ding tot de hooge schoole der schilderkonst”
(1678) är viktig för där lämnade meddelanden
om konstnärer.
Hooke [hok], Robert, engelsk fysiker och
astronom (1635—1703). H. var en snillrik och
mångfrestande vetenskapsman, som gjorde ett
flertal märkliga upptäckter och uppfinningar. Han
är en av gravitationslagens upptäckare men blev
förekommen av Newton. Han var en av de första,
som inom vetenskapen använde sammansatt
mikroskop.
Hooker [ho’ka], Richard, engelsk teolog
(1554—1600), blev lärare vid juristskolan The
Temple i London 1585 och kom där i litterär fejd
med en puritansk präst, vilket föranledde H. att
utarbeta sitt livs stora verk, ”The Laws of
ec-clesiastical polity” (bd 1—5, 1594—97, bd 6—8
utgåvos postumt 1604—18, modern uppl. 1888 och
1907). Hans arbete har intill våra dagar använts
vid teologisk undervisning i engelska univ. Från
1591 var H. kyrkoherde i Kent.
Hooker [ho’ka]. 1) Sir William
Jackson H., engelsk botanist (1785—1865). Han
företog 1809 en forskningsresa till Island, vilken
han beskrev i ”Journal of a tour in Iceland”
(1811). H. var en av sin tids främsta
kryptogamkännare, blev 1820
prof, i botanik i
Glasgow och 1841 chef
för den botaniska
trädgården i Kew,
som han på ett
storartat sätt utvecklade.
Bland hans många
verk märkas ”Musci
exotici” (1818—20),
”Genera filicum”
(1842), ”Species
filicum” (5 bd, 1846—
64), ”The British
flora” (1830; 8:e uppl.
1861), ”Flora boreali-americana” (1833, 1840),
alla av grundläggande art. Även som
fanerogam-systematiker var H. mycket framstående. Han
fortsatte utgivandet av Curtis’ Botanical
Maga-zine (37 bd, 1827—64), påbörjade ”Icones
plantarum” (10 bd, 1836—54) och redigerade flera
tidskrifter.
2) Sir Joseph Dalton H., den föreg:s
son, botanist (1817—1911). Han deltog 1839—43
i sydpolarexpeditionen under kapten J. C. Ross.
Det botaniska utbytet
sammanfattades i ”The
botany of the
antarc-tic voyage” (6 bd,
1844—60),
grundläggande för
kännedomen om de
subantark-tiska trakterna, Nya
Zeeland och
Tasmani-en. Åren 1847—51
till-bragte H. i Brittiska
Indien, där han gjorde
djärva färder i det
okända Himalaja
(”Hi-malayan journals”, 2
bd, 1854, ”The rhodo-
dendrons of Sikkim-Himalaya”, 1849—51, m. fl.).
Frukterna av många års arbete nedlade han i
”Flora of British India” (7 bd, 1872—97). Av
H:s övriga resor märkas en till Marocko 1871
samt en genom Nordamerika 1877. H. blev 1855
biträdande dir. i Kew och fortsatte där 1865—85
faderns verk som dir. Tills, m. G. Bentham skrev
H., som var sin tids främste systematiker, det
ryktbara verket ”Genera plantarum” (1862—83).
Han var en av Darwins äldsta förtrogna och en
talangfull försvarare av dennes teorier samt
gjorde själv stora insatser som växtgeograf.
Hoorn [hårn], stad i nederl. prov.
Nordhol-land, n. om Amsterdam; 13,000 inv. H. var
under 1600-talet en blomstrande sjöstad.
Hoorn, Kap [hårn], se Kap Horn.
Hoorn [holl. utt. hårn], Johan van,
förlossningskonstens grundläggare i Sverige (1662
—1724). Han blev 1690 med. dr i Leiden på avh.
”De partu præternaturali”. Han överflyttade 1692
till Stockholm och verkade där som syndicus i
Collegium medicum och som stadsläkare. Han
utgav ”Then svenska välöfvade jordegumman”
(1697), Sveriges första lärobok för barnmorskor.
— Litt.: V. Djurberg, ”Läkaren J. van H.”
(1942).
Hoorn [hårn] (holl. även Hoorne, fr. Hornes),
Philips van Montmorency, greve van
H., nederländsk krigare och politiker (ömkr.
1518—68). Han ärvde sin styvfaders, greve van
H:s namn och rikedomar samt erhöll höga
ämbeten, bl. a. som ståthållare i Gelderland och
amiral av Flandern. H. vistades 1559—61 vid
Filip II :s hov i Spanien. Återkommen slöt han
sig till Vilhelm av Oranien och greve L.
Eg-mont mot Granvella. Efter Albas ankomst till
Nederländerna fängslades H. och avrättades
jämte Egmont 5 juni 1568 i Bryssel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
