Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hosor - Hospes - Hospital - Hospitaliter - Hospitalsbrand, hospitalssjuka - Hospitalshemman - Hospitant - Hospites - Hospitium - Hospits - Hospodar - Hossmo - Hosta (medicin) - Hosta (botanik) - Hostia - Hostrup, Christian - Hostskydd, droppskydd - Hot (juridik)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
Hospes—Hot
494
strumpor efter knäbyxans införande. Båda
betydelserna ha kvarlevat dialektalt.
Ho’spes, lat., gäst, se Hospites.
Hospital (av lat. hospitälis, gästvänlig) var
urspr. namn på vårdanstalt för lytta, orkeslösa
och sjuka. I modernare svenskt språkbruk har
h. kommit att beteckna endast sinnessjukhus.
På senare tid ha de offentliga sinnessjukhusen
i Sverige, för att likheten med andra sjukhus
skall understrykas, erhållit namn, där den förr
brukade beteckningen h. icke längre ingår.
Hospitaliter, i katolska länder föreningar för
fattigas, sjukas och pilgrimers vård. De följa
i allm. Augustinus’ regel. De fingo sin
egentliga utbredning under korstågen.
Hospitalsbrand, hospitalssjuka,
gemensamt namn på en av olika bakterier orsakad
med kallbrand förlöpande sårfeber, som förr
ofta härjade på kirurgiska sjukhus.
Hospitalshemman, äldre kam., hemman, som
ägdes av el. vars avkastning var anslagen till
offentligt sjukhus el. fattigvårdsinrättning.
Hospita’nt, tillfällig elev vid läroverk. —
Hospitèra, följa en lärares lektion för att
sedan själv undervisa.
Ho’spites, lat., plur. av hospes, gäster.
Brukas stundom om inbjudna deltagare utifrån i en
akademisk högtidlighet, ett prästmöte el. dyl.
Hospitium [-i’tsium], lat., gästvänskap;
härbärge; särskilt om av munkar vid svåra alpvägar
till de resandes hjälp anlagda härbärgen.
Hospfts [el. hå’-] (av lat. hospitium, se d. o.),
enkelt och relativt billigt hotell.
Hospodär, ett ord av slaviskt ursprung, titel
för furstarna i Moldau och Valakiet under
turkiska väldet, till 1866.
Hossmo, socken i Kalmar län, S. Möre härad,
strax s. v. om Kalmar; 17,49 km2, 794 inv. (1951).
Genomflytes av Lj ungbyån; odlad slätt och
skogsdungar. 980 har åker. Vid statsbanan
Karlskrona—Kalmar ligger villasamhället R i n k a b
y-holm (439 inv. 1951). Flera större egendomar
finnas, ss. Binga (med kvarn och
handelsträdgård), Hossmo säteri (statens) och Hossmo. Den
romanska kyrkan av gråsten härstammar från
uoo-talets mitt. Ingår i Ljungby, H. och S:t
Sigfrids pastorat, Växjö stift, S. Möre kontrakt;
tillhör storkommunen Dörby.
Hosta, med., består i en framför allt genom
kraftig sammandragning av bukmuskulaturen
åstadkommen utandningsstöt vid slutna stämband;
själva hostljudet uppkommer just vid dessas
isärsprängning. Av den kraftiga luftströmmen
slungas härvid i de övre luftvägarna inkomna
grövre partiklar el. slemsamlingar upp i svalg
och munhåla. H. utgör därför ett medel för
luftvägarnas rensning och ett skydd mot inandning
av luftvägsinnehåll ned i lungorna. Den
kombinerade muskelverksamhet, varpå h. beror,
regleras närmast från ett nära andningscentrum i
förlängda märgen beläget ställe, vars retning
kan åstadkommas av en viljeimpuls men oftast
utlöses reflektoriskt från slemhinnan i
luftvä
garna el. lungans lungsäcksbeklädnad. Akuta
inflammationer av dessa hinnor förhöja i allm.
retbarheten, och sjukdomen i luftvägar, lungor
och lungsäck åtföljas därför i allm. av mer el.
mindre häftiga hostretningar. H. kan minskas
genom narkotiska el. dövningsmedel (opium,
morfin etc.), som nedsätta luftslemhinnans, resp,
andningscentrums, reflexretbarhet. — Jfr
Kikhosta.
Hosta [hå’sta], bot., se Funkia.
Hostia [hå’-], lat., offerdjur, offer. H. kallas
inom katolska kyrkan de vid nattvardsfirandet
sedan 1000-talet i st. f. bröd begagnade runda, av
osyrat vetemjöl tillredda oblaterna, vilka
enl. katolska kyrkans lära genom konsekrationen
förvandlas till Kristi lekamen och av prästen
frambäras som ett oblodigt offer.
Hostrup [-å-], Jens Christian, dansk
författare (1818—92), teol. kand. 1843. H:s första
större arbete var vådevillkomedien ”Gjenboerne”
(1844). 1845—55 skrev H. bl. a. folkkomedien ”En
spurv i tranedans” (1846), sångspelet ”Eventyr
paa fodrejsen” (1848), det romantiska sångspelet
”Mester og lærling” (1852), det romantiska
lustspelet ”Dröm og daad”
(1854) och skådespelet
”Tordenveir” (1851).
H. behandlade i
dessa stycken särskilt
borgerskapets och
akademikernas vardagsliv, som han med
godmodig humor och mild
satir skildrade mot en
bakgrund av
romantik och mystik. Sedan
H. 1856 blivit präst,
upphörde han till en
tid med dramatisk
diktning men
återupp
tog den 1880 med det av
kvinnoemancipations-rörelsen påverkade skådespelet ”Eva”,
vilket följdes av lustspelen ”Karen’s garde”
(1886) och ”Under snefog” (1888). Efter
H:s död utgåvos 1893 ”Efterladte digte”. Han
utgav även predikosamlingar samt en samling
vackra ”Folkelige föredrag” (1882). H:s
”Erind-ringer” utgåvos i 2 bd 1891—93, ”Breve fra og
til Chr. H.” 1897.
Hostskydd, rättare droppskydd, varje
anordning, som avser att hindra den
smittspridning, som lätt kan ske vid hostning och
hark-ling av med infektioner i luftvägarna behäftade
personer. H. utgöres vanl. av papper och
för-bandsgas el. av cellofan, som fästas vid
skyddsglasögonens skalmar.
Hot, jur., föreligger, då någon tillkännager
en avsikt att tillfoga en annan något ont, det
må ske med ord (muntligen el. skriftligen) el.
med åthävor. H. medför ej alltid någon
rättslig påföljd. H. i och för sig, utan avseende på
beskaffenheten av den hotandes syfte därmed,
kan vara straffbart dels som frihetsbrott, dels
som ärekränkning. — I förra hänseendet kräves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
