Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huet, Paul - Huet, Pierre Daniel - Hufuf - Hufvudstadsbladet - Hugenberg, Alfred - Hugenotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
533
Huet—Hugenotter
534
gör sig ett starkt naturalistiskt drag gällande,
som jämte landskapets stämningsvärden gör
honom till Duprés och Th. Rousseaus förelöpare.
Som grafiker utgav H. serier av raderade och
litograferade landskap med sparsamt
figurstaffage.
Huet [yä’], Pierre Daniel, fransk lärd
(1630—1721). Han utgav en mängd filologiska
verk samt jämte Bossuet den under namnet ”Ad
usum delphini” bekanta samlingen av grekiska
och romerska klassiker. En kort tid vistades H.
även i Stockholm vid drottning Kristinas hov.
Han blev 1689 biskop i Soissons, 1691 i
Avran-ches. Postumt utgavs hans ”Traité philosophique
de la faiblesse de 1’esprit humain” (1723). Hans
självbiografi (på latin) utgavs i fr. övers. 1853.
Hufuf [-fö’f], stad i Arabien, se Hasa.
Hufvudstadsbladet, Finlands största och mest
spridda svenska tidning. Utkommer i Helsingfors
dagligen i två uppl.: huvudupplagan på morgonen
samt (från 1927) ”landsupplagan” på e. m. H.
grundades av Aug. Schauman 1864 som ett lokalt
nyhets- och annonsblad men vann större
spridning och inflytande, sedan det 1885 inköpts av
Arthur Frenckell och i synnerhet sedan Nya
Pressen indragits (1900). Frenckell ombildade
företaget till ab. 1892 och sålde det 1920 till ett nytt
bolag, där dr Amos Anderson var styrelseordf.
till 1945. Redaktionen och tryckeriet äro från
1927 inrymda i ett modernt inrättat hus. De
tekniska hjälpmedlen ha rikt utvecklats. Upplagan
är omkr. 70,000 ex.
Hugenberg [hö’ganbärk], Alfred, tysk
politiker (1865—1951). Han var först i preussisk
statstjänst, sedan bankman och 1909—18 ordf, i
direktionen för
Krupp-verken. Under i:a
världskriget övertog
han Scherl-förlaget,
som med tiden
utvecklades till en mäktig
tidnings- och
tidskrifts-koncern, Hugenberg-koncernen. Till denna
anknöts 1927
filmföretaget Ufa. H. invaldes
1919 som
tysk-nationell i
Weimarförsam-lingen, 1920 i
riksdagen. 1928 korades
han till
riksdagsgrup
pens ordf., 1929 även till rikspartiets ledare. I
jan. 1933 ingick H. i Hitlers koalitionskabinett
och erhöll den viktiga nyckelpositionen som
minister för näringsliv, folkhushållning och
jordbruk. Han lyckades dock ej hävda sig mot de
övermäktiga nationalsocialisterna och
utmanövrerades i juni s. å. ur regeringen. H:s parti
upplöstes samtidigt, och hans politiska roll var
utspelad, men han behöll sin plats i den numera
maktlösa riksdagen. Efter det tyska
sammanbrottet 1945 införpassades H. 1946 av brittiska
militärregeringen i ett interneringsläger men
frigavs åter 1947.
Hugenotter [-å’t-] (fr. huguenots), benämning
på reformationens anhängare i Frankrike.
Valden-serna, den gallikanska kyrkans opposition mot
påven samt humanismen banade i Frankrike väg
för protestantismen. 1523 bildades i Meaux en
lutersk församling. Calvin blev emellertid den
franska protestantismens fader. Trots Fians I:s
och Henrik II :s stränga kättaredikt och
kättar-domstolar utbredde sig protestantismen mer och
mer inom alla klasser och provinser, särskilt från
Languedoc och Guienne upp till Normandie samt
i Orléanais och Bourgogne. H. konstituerade sig
1559 till ett borgerligt samfund och antogo efter
Calvins läror en Confessio gallicana. De religiösa
motsatserna skärptes av politiska. Katolikernas
ledare tillhörde släkten Guise, protestanternas
voro konung Anton (Bourbon) av Navarra och hans
bror prins Louis I de Condé, till vilka slöt sig
amiral Coligny. Frans II :s död 1560 försvagade
guisernas ställning; efterträdaren Karl IX var
minderårig, och dennes moder, Katarina av
Me-dici, tillråddes av kanslern L’Höpital en
fördragsam politik. 1561 hölls religionssamtalet i Poissy,
som ökade h:s förtröstan. L’Höpital genomdrev
toleransediktet av 17 jan. 1562, varigenom h. fingo
rätt till gudstjänst utanför städernas murar och
på landsbygden. Då Franqois de Guise
emellertid 1 mars 1562 i Vassy anställde ett blodbad
på en skara h., började hugenottkrigen,
som med korta avbrott varade 1562—98.
Katolikerna hade överhand i första kriget
(1562—63), erövrade Rouen och Dieppe och
till-fångatogo Condé; under belägringen av Orléans
mördades Fran<;ois de Guise 1563. I freden i
Amboise s. å. medgavs h. en inskränkt
religionsfrihet. Andra hugenottkriget från sept.
1567 slutade mars 1568 genom freden i
Longju-meau. Under tredje hugenottkriget
(1568—70) var La Rochelle h:s huvudort. Sedan
1569 Louis I de Condé skjutits, blev den unge
Henrik av Navarra, konung Antons son, h:s
nominelle chef under Colignys ledning. Freden i
S :t-Germain-en-Laye 8 aug. 1570 blev i hög grad
fördelaktig för h., som fingo full samvetsfrihet,
tillträde till alla ämbeten samt vissa
”säkerhets-platser”, bl. a. La Rochelle. För att befästa
freden avtalades giftermål mellan Henrik av
Navarra och Karl IX :s syster Margareta; om det
efter bröllopet (18 aug. 1572) i Paris anställda
blodbadet på h. se Bartolomeinatten. Coligny
mördades då, Henrik av Navarra och Henri I
de Condé måste avsvärja sin tro. Nov. s. å.
upphävdes alla toleransedikt, men h. försvarade sina
säkerhetsplatser, och juli 1573 slöts fjärde
hugenottkriget genom ediktet i Boulogne. H.
fingo fri religionsutövning i La Rochelle,
Mon-tauban och Nimes samt personlig samvetsfrihet.
Karl IX efterträddes 1574 av sin bror Henrik
III. Febr. 1576 flydde Henrik av Navarra och
trädde i spetsen för h.; det femte kriget
(från 1574) upphörde genom fördraget i Beaulieu
maj 1576. H. fingo fri religionsutövning (utom
i Paris), tillträde till ämbeten och åtta
säkerhetsplatser. Under guisernas inflytande stiftades 1576
la ligue för kätteriets utrotande. Ligan vann på
sin sida Henrik III och hans bror Frans av Alen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
