Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hunger - Hungerkur - Hungerstäppen - Hungertyfus - Hunneberg - Hunnebergs revir - Hunnebostrand - Hunner - Hunnestad, Hunestad (socken i Hallands län) - Hunnestad (by i Skåne) - Hunsrück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
571
Hungerkur—Hunsrück
572
bristen på sådan ger sig till känna genom sina
följder: avmagring och nedsatt arbetsförmåga.
Den första h. infinner sig i regel på de
tider, då man brukar intaga sina måltider. Den
står i samband med uppträdandet av
sammandragningar i den tomma magsäcken
(”hunger-kontraktioner”). Vid utspänning av magsäcken
genom födoämnen el. osmältbara ämnen upphör
hungerkänslan. — H. av annan betydelse (svält)
uppträder, när organismen en längre tid saknat
föda. Då uppenbara sig, framför allt under de
2 första dagarna, åtskilliga, i allm. dock rätt
obetydliga, sensationer i magsäcken och
tarmkanalen samt efter 2:a dagen stor svaghet och
matthet. Även vid långvarig fasta äro obehagen
märkvärdigt obetydliga. Jfr Fasta och
Svältkur.
Hungerkur, se Avmagringskur.
Hungerstäppen, se Kirgisstäppen.
Hungertyfus, med., se Fläckfeber.
Hunneberg, se Halle- och Hunneberg.
Hunnebergs revir, adress Lilleskog, tillhör V.
distriktet och omfattar Väne, Björke och Flundre
härader i Älvsborgs län samt Åse, Viste och
delar av Laske och Barne härader i Skaraborgs
län.
HunnebostrancL i) Församling i Tossene,
Bärfendals och Hunnebostrands pastorat i
Vikornas s. kontrakt av Göteborgs stift; ingår i
Tossene kommun, omfattar H.2) med omnejd; 8,50
km2; 2,259 inv. (1951).
2) Municipalsamhälle (sedan 1903) i H.i) i
mell. Bohusläns skärgård; 1,21 km2; 1,563 inv.
(1952). H. är ett av Sveriges äldsta fisklägen,
men fisket har minskat i betydelse. 1945
fun-nos 45 yrkes- och 24 binäringsfiskare.
Sten-huggerierna spela nu större roll i H:s
näringsliv. Där funnos 1949 ett 1 o-tal
stenhuggeriföretag. Huvudsaki. brytes och bearbetas den röda,
s. k. hunnebostrandsgraniten. Några mindre
industrier finnas, ss. konfektions-, konserv-,
leksaks- och pennfabrik, snickeri- och
motorverkstad. H. är n. ändpunkt för Sotenkanalen.
Hamnen är 9—18 m djup, vid stenlastningskajen 5
m. H. har bussförbindelse med Dingle (26 km),
station vid statsbanelinj en Göteborg—Strömstad.
I H. finnas läkare, apotek och varmbadhus;
badort. Kyrkan av trä uppfördes 1911.
Taxeringsvärde å fastighetsskattepliktig fastighet 4,069,000
kr, till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst
3,646,000 kr (1951). — Se bild 8 å pl. vid
Bohuslän.
Hunner, urspr. ett centralasiatiskt nomadfolk,
som är identiskt med de av kineserna omtalade
hiung-nu, till skydd mot vilka den stora
kinesiska muren började uppföras (214 f. Kr.).
Under 2:a årh. f. Kr. synas dessa ha satt sig i
rörelse söderut, vilket medelbart föranledde en
folkvandring av andra, av h. pådrivna stammar
in på persiskt och (sedermera) indiskt område.
Under 1 :a årh. e. Kr. lyckades kineserna driva
h. tillbaka. Omkr. 370 började hunnerskarorna
tränga fram mot Europa från stäpperna n. om
Kaspiska havet, underkuva alaner, östgoter och
västgöter och driva de senare över Donaulinjen,
medan de själva t. v. höllo sig utanför
romarrikets gränser och t. o. m. tidtals tjänade som
hjälptrupper hos detta. På 430-talet e. Kr.
började h. under sina konungar Attila (d. 453)
och B 1 e d a (d. 445) gå angreppsvis till väga
både mot det bysantinska riket, som gång på
gång avtvangs dryga tributer, och mot det
väst-romerska, som slutligen 451 måste värja sig
mot en oerhört hotande invasion i Gallien.
Faran avvärjdes genom Aètius’ seger på
Katalau-niska fälten; efter Attilas död i Pannonien 453
föll hans väldiga rike sönder, och h. försvinna
bland folken i Ungern och Sydryssland. Av de
klassiska förf, skildras h. som ett rått och grymt
barbarfolk; det är ovisst, om denna uppfattning
motsvarar den historiska verkligheten. Under sin
storhetstid på stäpplanden voro h. visserligen
ett nomadfolk utan skrift el. mera invecklat
statsliv men ägde en högtstående materiell kultur,
utmärkt av en bronskonst, som utgör en gren av
den ”nordasiatiska djurstilen” (se J. G.
Andersson i ”The Museum of Far Eastern Antiquities.
Bulletin”, 5, 1933).
Hunnestad, Hunestad, socken i Hallands
län, Himle härad, ö. om Varberg; 14,82 km2,
505 inv. (1951). Begränsas i n. av Himleån;
odlad slättbygd och enstaka höjder. 1,102 har
åker. Kyrkan uppfördes 1883. Ingår i H:s och
Gödestads pastorat i Göteborgs stift, Varbergs
kontrakt; tillhör storkommunen Himledalen.
Hunnestad, by i Skårby sn, c:a 9 km n. v.
om Ystad. Vid H. befann sig i sitt
ursprungliga läge ännu in på 1800-talet ett av Skånes
ansenligaste runminnesmärken, det s. k. H u
n-nestadsmonumentet, bestående av 2
runstenar och flera bildstenar. Numera förvaras i
Lunds hist. museum, vad som återstår: de 2
runstenarna (den större sönderslagen) och 1 av
bildstenarna. Samtliga dateras till slutet av
900-talet. Inskrifterna äro mindre märkvärdiga.
Viktigare för
kulturhistorien är den
bevarade
bildstenen, som visar en
häxa, ridande på
en ulv, det hela
svarande till
Edda-f öreställningarna.
— Litt.: Lis
Jacob-sen och E. Moltke,
”Danmarks
rune-indskrifter” (1941
—42).
Hunsrück
[ho’nsryk], s. v.
delen av Rhenska
skifferbergen,
mellan Mosel, Rhen,
Nahe och Saar.
H. är en omkr.
500 m hög platå;
över högslätten
draga
lövskogsklädda bergryggar
fram i s. v.—n. ö.
En av bildstenarna i
Hunne-stadsmonumentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
