Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hydrofon - Hydrofor - Hydrofyter - Hydrogam, hydrofil - Hydrogel - Hydrogenaser - Hydrogenium - Hydrogenlyas - Hydrogeografi - Hydrogeologi - Hydrografi - Hydrografiska byrån - Hydrografisk-biologiska kommissionen - Hydroidea - Hydrokinon - Hydrokor - Hydrolas - Hydrologi - Hydrolys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
623
Hydrofor—Hydrolys
624
Hydrofor.
och torpedfält samt under mörker för upptäckt
av anfallande jagare.
Hydrofor [-å’r], sluten behållare, som vanl.
ingår i automatiska pumpaggregat för
vattenförsörjning i villor, lantegendomar, verkstäder
o. s. v., där vatten från vattenledningsverk ej
finns att tillgå. Ett hydroforpumpaggregat består
av tre huvuddelar: elektromotordriven
centrifu-gal-, vattenrings- el. kolvpump, h. och
tryckströmbrytare. Vatten inppmpas i h. och
sammanpressar den däri inneslutna luften, varigenom
trycket stiger. Då
detta uppnått ett
visst värde, t. ex.
4 atö, bryter [-tryckströmbrytaren-]
{+tryckströmbry-
taren+} strömmen
till motorn, och
pumpen stannar.
Vattnet hindras
att återrinna till
pumpen medelst
en invid h.
anordnad kulventil.
Rörnätet är
direkt anslutet till
h. och står
sålunda under samma
tryck som denna,
frånsett ev.
höjdskillnad. Efter
hand som
urtappning sker och
vattenmängden i h.
minskas, utvidgar
sig luften och
trycket sjunker.
Då detta nedgått
till en viss gräns,
t. ex. i,5 atö, inkopplas motorpumpen av
tryckströmbrytaren, vatten inpumpas åter under
sammanpressning av luftkudden o. s. v. —
H.-syste-met med apparaturen placerad i källaren har
stora fördelar framför det tidigare använda
systemet med öppen cistern, uppställd i husets
översta del, särsk. med hänsyn till frysningsrisken.
Dessutom kan man i regel erhålla högre tryck
på vattnet.
Hydrofyter, vattenväxter.
Hydrogäm, h y d r o f i 1, om en växt, vars
pol-lination förmedlas genom vatten.
Hydrogel [-jè’l], kem., se Kolloidkemi.
Hydrogenäser [-j-], enzym, som i organismen
äro verksamma vid reduktionsprocesser genom
aktivering av molekylärt väte.
Hydroge’nium [-j-], kem., väte.
Hydrogenlyäs [-j-], enzym, som avspjälkar
gasformigt väte ur vissa ämnen.
Hydrogeografi, läran om havens, insjöarnas
och vattendragens meteorologi, topografi och
geologi.
Hydrogeologi, läran om berg- och jordarterna
i deras förhållande till vattenmassorna på jorden.
Hydrografl (av grek. hy’dor, vatten, och
gra’fein, skriva), den del av havsforskningen,
oceanografien, som rör havens vattenstånd, djup,
strömmar och vågrörelser samt havsvattnets
kemiska och fysikaliska egenskaper (salthalt,
temperatur, isbildning, genomskinlighet m. m.).
Tidigare utgjorde h. ofta en benämning på vad
som numera kallas hydrologi. I Sverige
handhas den hydrografiska forskningen av
Sjökarte-verket (sjömätning), Fiskeristyrelsen med
Statens fiskeriförsök (sedan 1948), Oceanografiska
inst. vid Göteborgs högsk. samt Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut
(vattenstånd, isförhållanden), till 1948 även av Svenska
hydrografisk-biologiska kommissionen.
Hydrografiska byrån, se Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut.
Hydrografisk-biologiska kommissionen, se
Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen.
Hydroidea, se Nässeldjur.
Hydrokinon [-å’n], se Dioxibensen.
Hydrokor [-ä’r], se Frukt- och fröspridning,
sp. 251.
Hydroläs, kem., se Enzym.
Hydrologi, vetenskapen om vattnets kretslopp
med vad därtill hör och spec. färskvattnens
förhållanden. Den viktigaste uppgiften inom h. är
uppmätning av vattenstånd och vattenföring i
floder och sjöar. Till h. hör också studiet av
sambandet mellan nederbörden, avrinningen,
av-dunstningen (häri inräknas även växternas
vattenförbrukning), infiltrationen i marken samt
magasineringen i grundvattnet, sjöarna och
sankmarkerna. Vidare studeras flodernas och
sjöarnas djup- och bottenförhållanden, strömmar och
vågrörelser i sjöarna samt vattendragens
isförhållanden. Till h. brukar också räknas den del
av limnologien, som berör sötvattnens
fysikaliska och kemiska förhållanden (temperatur, färg,
slamhalt, lösta ämnen). Den för h. nödvändiga
uppmätningen av flodernas nederbördsområden
samt sjö- och sankmarks förekomster i dessa
ligga till grund för flodområdenas arealstatistik.
— Tidigare kallades h. ofta hydrografi, som
numera förbehålles havsforskningen, medan h. då
användes spec. i fråga om
grundvattenförhållandena. Den hydrologiska forskningen handhas i
Sverige av Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut.
Hydrolys, ett kemiskt ämnes sönderfallande
under upptagning av vatten. Man kan säga, att
ett salts h. är omvändningen till dess
neutralisering. H. förorsakas därigenom, att vattnet självt
är något dissocierat i väte- och hydroxylj oner
och således verkar som en svag syra, resp, svag
bas. I den oorganiska kemin uppträder h.
vanligast hos salter och förlöper momentant, så snart
saltet lösts i vatten. Som ett ex. kan
natrium-karbonat nämnas, som något hydrolyseras i
na-triumhydroxid och kolsyra. Eftersom
natrium-hydroxid är en stark bas men kolsyra en svag
syra, kommer en vattenlösning av
natriumkarbo-nat att reagera alkaliskt. — Till skillnad från de
oorganiska salterna hydrolyseras organiska
föreningar, ss. estrar, polysackarider, äggviteämnen,
aminer m. fl., mycket långsamt och med
bestämbar hastighet. Ofta uppkommer ett mätbart
jäm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
