- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 10. Hassle - Infektera /
723-724

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härjedalen - Naturförhållanden - Geologi - Klimatet, Växtvärlden, Djurvärlden - Befolkning och bebyggelse - Ekonomisk geografi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

723

Härjedalen

724

Mittån (från trakten s. om Helagsfjället), Lofsen
och Härjån (från v.) samt Veman (från n.). Den
n. ö. delen av landskapet avrinner genom Ljungan
(från trakten av Helagsfjället), vilken efter att
ha genomrunnit Storsjön (5Ö5 m ö. h.) flyter in
i Jämtland. Längst i n. v. hör ett litet område
till Neans vattensystem, i s. v. ett område till
Dalälvens.

Geologi. H :s geologiska förhållanden
bestämmas i det stora hela därav, att den kaledoniska
bergskedjan stryker igenom landskapets n. v. del.
Härigenom blir olikheten mellan H :s olika delar
mycket framträdande. I ö. och s. utgöres
berggrunden övervägande av yngre granit,
rätangra-nit och gnejs, vilka sammanhänga med liknande
bildningar i kustlandskapen, samt av dalaporfyrer
och dalasandsten. Av kambrosiluren i dess ö.
utbildning, med fossilrika kalkstenar, alunskiffrar
etc., ss. i det centrala Jämtland, förekomma i H.
blott obetydliga delar. Överskjutningszonen
sträcker sig v. och n. om Hede i n. ö. riktning från
sjön Rogen vid riksgränsen upp mot
Oviksfjäl-len. De överskjutna skollorna i v. utgöras av
granatgnejs och amfiboliter (”Åreskiffrar”) samt
av ljusa glimmerskiffrar och sparagmitskiffrar,
tillhörande Sevegruppen. I dessa spa>agmiter
ingår i bottenlagret en bildning av kalksten utan
fossil (Hedekalk). I mellersta H. går från s. s. v.
till n. n. ö. ett mäktigt kvartsitbälte
(Vemdals-kvartsit). Denna överlagrar diskordant olika
bergarter, granit, porfyr, dalasandsten, sparagmit
och kambrosilurisk kalksten el. skiffer.

De lösa jordlagren i H. utgöras av morängrus,
som lämnar den största delen av odlingsbar jord
i landskapet, rullstensgrus samt issjösand och
-grus. 1 de v. fjälltrakterna ha vid inlandsisens
avsmältning under olika perioder funnit
isdämda sjöar; dessas sediment lämna även god
odlings jord.

Klimatet är utpräglat kontinentalt och
inrymmer under vintern ett skandinaviskt köldcentrum.
Sveg har en årstemp. av i°7; jan. har —9°a,
juli I4°5. Nederbörden är relativt ringa för att
vara i fjälltrakterna. Sveg har i genomsnitt 445
mm om året; marken är snötäckt 5—6 månader.
— Växtvärlden tillhör dels den norrländska
barr-skogszonen, dels fjällzonen. Barrskogens övre
gräns varierar mycket; trädgränsen beräknas
ligga ung. 900—950 m ö. h. Lövskogen inom
barrskogsregionen består nästan uteslutande av
björk, som dock är svagt företrädd i
fjällregionen. övriga lövträd i H. äro asp, gråal, hägg
och rönn. Som helhet är H:s växtvärld karg och
artfattig. Yppigare vegetation finnes endast på
kalkområden och på sydberg. — Djurvärlden är
av subarktisk och arktisk typ. Järv och varg
uppträda regelbundet i fjälltrakterna och översta
skogsområdet; lodjuret är sällsynt; i fjällen och
översta skogSomr. finnes en fast stam av björn.
Av laxfiskar märkas harr, sik och röding.

Befolkning och bebyggelse. Landskapet är
mycket glest bebott, och befolkningstätheten är
1,2 inv. per km2 land. Tätortsbildningen är svag,
och den enda administrativa tätorten är Svegs
köping med 1,799 inv. (1952). Den fasta
bebyggel

sen är ojämnt fördelad och huvudsaki. knuten till
dalgångarna, medan områdena på vattendelarna i
allm. äro öde. Byarna i H. äro i regel ganska
stora men åtskilda av vida skogsbälten, i vilka
endast små bolagsbyar och fäbodar spränga in
rutor av odlad mark. Byformerna äro beroende
av det tillgängliga utrymmet. Högvålens by i
Tännäs ligger 830 m ö. h. och är landets högst
belägna fasta bebyggelse. 1 n. Storsjö ligger
Tossäsen 775 m ö. h.

Nomadiserande lappar, idkande fjällrenskötsel,
uppehålla sig inom fjällbygden i H:s v. och n.
delar. 1940 funnos i H. 151 renskötande lappar
och 88 ej renskötande. De tillhöra Tännäs,
Mittådalens och Tossåsens lappbyar med nomadskola i
Storvallen.

Ekonomisk geografi. Jordbruk. H. hade
1944 4,335 har (0,3 % av landarealen) åker, 4,630
har (0,4 %) slåtteräng, 28 har kultiverad betesäng,
4,505 har (0,4 u/o) annan betesäng, 596,914 har
(47,6%) skogsmark och 640,422 har (51,3%)
övrig mark (till större delen fjällhed och
myrmark). Antalet brukningsdelar var 1944
sammanlagt 1,596, varav 1,479 st (92,5%) hade en
åkerareal mindre än 5 har, 108 5—10 har och 9
över 10 har. Åkerjordens användning och
avkastning inom H. (länsdelen) framgår av tab. Trots

Åkerjordens användning 1946.

Växtslag Areal i har Skörd i dt per har
Härjedalen Hela riket

Korn .............. 323 19, 9 20,4

Havre ............. 170 18,s 14,7

Potatis ........... 201 172,9 135,9

Hö från odlad jord .. 3,797 35,5 40,#

Hö från naturlig äng 5,034 18,a 13,8

att jordbruket i H. är föga utvecklat i jämförelse
med sydligare belägna landskap, hävdar det sig
gott ur avkastningssynpunkt.

Boskapsskötseln har av ålder varit en
huvudnäring i H. Liksom i de angränsande
landskapen har den bedrivits extensivt på naturliga
betesmarker med hjälp av ett väl utvecklat
fäbodväsen, som emellertid har gått starkt tillbaka
under de senaste decennierna och numera
förekommer i nämnvärd utsträckning endast i H :s v. del.
Sedan avvittringen ägde rum, har antalet hästar
ökat med 68 °/o och nötkreatur med 54%. Den
rationella skogsskötseln har dock medverkat till
att antalet getter sjunkit, särsk. i de ö.
socknarna. 1944 funnos i H. 1,033 hästar, 9,180
nötkreatur, 3,227 får, 2,377 getter, 513 svin och 1,873
höns. 14 bisamhällen redovisas i Hede.
Renbeståndet uppskattades 1940 till 8,065 djur.

Skogen har kallats härjedalingens åker. Den
ger bete och foder åt kreaturen, och under
missväxtår hämtade man där bark till brödet.
Skogsbruket är för stora delar av befolkningen rent
av huvudnäring. Enl. riksskogstaxeringen i
Jämtlands län 1939—40 visar skogarnas trädbestånd i
H. (länsdelen) följ, fördelning: tallskogar 40,5%,
granskogar 15,1 °/o, barrblandskogar 9,1 Yo,
blandade barr- och lövskogar 30,7 Vo samt lövskogar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 10 14:18:49 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffj/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free