Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - el-Idrisi, Muhammed asch-Scharif - Idrisider (edrisiter) - Idrott - Idrottsanläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831
el-Idrisi—Idrottsanläggning
832
el-Idrisi, Muhammed asc h-S c h a r i f,
arabisk geograf (iioo—66). Efter studier i
Cör-doba och långa resor slog han sig ned vid
nor-mandkonungen Roger II :s hov i Palermo, vilken
han tillägnade sitt där 1154 fullbordade verk
Nu’zhat al-muschtäk (”Den längtandes
tillfredsställelse”), medeltidens förnämsta geografiska
arbete, en beskrivning av den världskarta av
silver, som han låtit förfärdiga.
Idrisider (edris It er), marockansk dynasti,
grundlagd 788 av en ättling till kalifen Ali,
Idrls bin ’A b d a 11 ä h. I:s förfall begynte
med Idris II:s död, 838; de störtades 974.
Idrott (isl. iprött, möjl. av ett urgerm.
inöruh-ti-, verbalsubst. till ett verb inöreugan [full]göra,
utföra; grundbetydelsen sålunda ”gärning,
utförande”; jfr att fsv. ipræt betyder ”yrke,
hantverk”), kroppsövningar utan el. med redskap enl.
antikens el. fornnordiska förebilder, varvid
redskapet spelar en relativt underordnad roll. Detta
i mots. till förhållandet vid sporten, där
redskapet är det primära och människans insats av
mera ledande el. övervakande art. Betecknande
för i. är även, att den till skillnad från
gymnastiken strävar till ernåendet av mätbara
resultat el. till besegrandet av en medtävlare. Man
har likaledes satt en någorlunda bestämd gräns
mellan i. och lek, i det den senare mera betraktas
som en förberedelse till i. På senaste tiden ha
dock ovanstående traditionella definitioner efter
allt att döma icke fullständigt kunnat
upprätthållas. Det förefaller, som om de båda
uttrycken i. och sport numera, särsk. bland ungdomen
öch i dagspressen, skulle användas utan
åtskillnad, och ordet sport synes mer och mer taga
överhanden (dock ej som benämning på den
fria i.). I och med den individuella
tävlingsgym-nastikens införande ha gränserna även mellan i.
och gymnastik blivit ganska oklara. I. bör
inriktas på karaktärens daning och frammana
beslutsamhet, djärvhet och dådlystnad, men först
och sist självbehärskning och ett ridderligt
sinne. I överförd bemärkelse talar man även om
i. på vetenskapens och konstens område (”vittra
idrotter”). — Förebilderna till den moderna i.
finna vi framför allt i det gamla Grekland.
Det som i Hellas benämndes gymnastik,
sammanfaller i stort sett med det vi nu kalla fri i.
Men även annan i. idkades, ss. bollspel,
bågskjut-ning, simning och rodd. Gammalgreklands
idrottsrörelse är den mest storslagna, som historien
känner; den ingick som ett led i hela folkets
livsåskådning och hade en religiös betoning. Om i.
i samma rationella bemärkelse kan man ej tala
i Norden. De prov på idrottsliga färdigheter,
som omtalas i våra fornnordiska sagor, tyda
likväl på uppdriven skicklighet i vissa
idrottsgrenar, ss. bågskjutning, löpning, hopp,
brottning och framför allt simning (dykning) och
vinteridrott. Även om medeltiden i vissa
avseenden kan karakteriseras som en i:s
nedgångs-tid, bör man ej frånkänna den förtjänsten av
att ha lagt grunden till det moderna (engelska)
idrottsidealet, ridderligheten, som utgör den
nutida i:s största moraliska tillgång. Under början
av nyare tiden höra vi föga berättas om
idrotts-övningar, och först mot slutet av 1600-talet och
på 1700-talet (bl. a. genom Locke och Rousseau)
framfördes tankar på en sundare och naturligare
uppfostran. Dessa tankar tillämpades sedermera
i form av idrottsliga övningar av Basedow, Guts
Muths m. fl. (visserligen under benämningen
gymnastik). I Lockes hemland England fick i.
tidigare än annorstädes fäste, spreds på
1860-och 70-talen från internatskolor och univ. till
hela landet och trängde med oemotståndlig kraft
ut till övriga länder. I Sverige, där vi redan
mot slutet av 1700-talet hade en framgångsrik
förkämpe för simidrotten i Jöns Svanberg och
där vissa idrottsgrenar, ss. curling och
skridskoåkning, på 1850- och 60-talen på vissa håll
organiserats, höll den fria i. sitt intåg i början
av 1880-talet genom förmedling av V. G. Balck.
Genom bildandet av nuv. Riksidrottsförbundet
1903 erhöll Sverige en fast
idrottsorgani-sation. — Kvinnans deltagande i fria i. är av
sent datum (med bortseende från de spartanska
flickornas övningar under antiken). Efter 1912
kan man spåra något intresse härför i Sverige,
men först sedan Sveriges kvinnliga
idrottsförbund bildats 1925, ha kvinnorna börjat att mera
allmänt ägna sig åt i. — Till våra moderna i.
höra framför allt den fria i. (löpning, gång,
hopp och kast), vidare bl. a. bowling,
boxning, brottning, cykelsport, fotboll
o. a. bollspel, fäktning, golf,
inom-h u s i d r o 11, militär i., modern fe
m-kamp, rodd, simning, skidlöpning,
skridskoåkning o. a. vinteridrotter,
tennis och tyngdlyftning (se dessa
ord). — Litt.: ”Idrotternas bok” (1905 ff.);
”Idrottsbiblioteket” (1918 ff.); G. A. Bogeng,
”Geschichte der Sports aller Völker und Zeiten”
(2 bd, 1926—27); B. Schröder, ”Der Sport im
Altertum” (1927); ”Svenska gymnastik- o.
idrottsföreningarnas riksförbund 1903—28” (1928);
”Nord, familjeboks sportlexikon” (7 bd, 1938—
49); ”Allhems sportlexikon” (1948—51).
Idrottsanläggning, dels för idrott, bollspel
och lek ordnade områden (idrottsplatser), dels
för inomhusidrott specialkonstruerade byggnader
(idrottshallar). De äldsta i., som kunnat
rekonstrueras, äro de, som användes vid
idrotts-festerna i antikens Grekland. De omfattade dels
ett stadion för löpning, femkamp m. m., dels en
hippodrom för kappkörning. I många grekiska
städer fanns även i ett tidigt skede ett
gymnasium (anläggning för ungdomens fysiska
fostran) med bl. a. den av pelarhallar omgivna,
öppna, fyrkantiga övningsplatsen palaestra.
a) Idrottsplatser. Mångenstädes i Norden
fun-nos sedan lång tid tillbaka s. k. lekvallar, där
ungdomen samlades till lek och tävlingar. Med
tilltagande kultur och bekvämare förbindelser
fördes nöjeslivet in på andra banor, och
lekvallarna övergåvos (utom på Gotland). Först
mot slutet av 1800-talet, då cykelåkningen,
fotbollsspelet och fria idrotten började bedrivas hos
oss, framstod ånyo behovet av särskilda
idrottsplatser. — En idrottsplats av enklaste slag be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
