Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Imhotep - Imid - Imidazol, glyoxalin - Imin - Imitatgarn - Imitation - Imitativ - Imitator (imitatör) - Imitera - Imma - Immanens - Immanuel - Immaterialitet - Immaterialrätt - Immatrikulera - Immelmann, Max - Immeln (sjö) - Immeln (samhälle) - Immermann, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
859
Imid—Immermann
860
helbrägdagörare; full dyrkan som gud fick han
först under persertiden (omkr. 525 f. Kr.). L
hade tempel bl. a. i Memfis och på ön File; av
grekerna kallades han I m u t h e s och
sammanställdes med Asklepios. — Litt.: J. B. Hurry,
”1.” (1928).
Imid, kem., förening, innehållande gruppen
=NH, bunden till en tvåvärd syraradikal t. ex.
CH2 • CO,
succinimid | /NH, bärnstensyraimid.
CH2 • COZ
Imidazol [-å’l], glyoxalin, kem., bildas vid
inverkan av ammoniak på en blandning av glyoxal
och formaldehyd. Smältpunkt 90°, kokpunkt 256°.
Lättlöslig i vatten, är en envärd bas och bildar
beständiga salter med mineralsyror. Aminosyran
histidin, som förekommer i äggviteämnen, är ett
i.-derivat, imidazolylalanin.
Imin, kem., förening, innehållande gruppen
= NH, bunden till en tvåvärd alkoholradikal.
Imitätgarn, lössnott, grovspunnet bomullsgarn,
avsett att imitera ullgarn, användes för
trikåtill-verkning.
Imitation (lat. imitätio), efterbildning; inom
musiken upprepning av en melodisk figur på
annat tonsteg; i flerstämmig sats upprepning av en
melodisk sats i en annan stämma. De vanligaste
i. äro parallellrörelse, motrörelse, förlängning i
större notvärden och förkortning i mindre
notvärden. I. framträder särskilt i de båda
musikaliska konstformerna kanon och fuga.
Imitativ [el. i’m-], härmande.
Imitätor (imitatör), härmare; efterapare.
Imitera, efterbilda, härma; ge utseende av
något (bättre).
Imma benämnas stundom de mikroskopiska
vattendroppar, som uppkomma, då vattenånga
ut-fälles ur luften el. fasta föremål, vilka då sägas
beslå sig med i.
Immane’ns (av lat. immanère, bliva i el. vid),
filos., egenskapen att vara inneburen i något annat.
— I m m a n e’n t, som har denna egenskap. —
Immanent orsak, orsak, som själv är
inneburen i följden.
Immanuel, hebr., ”Gud med oss”,
symboliskt-profetiskt personnamn på den ”unga kvinnans”
son, som enl. Jes. 7: 14 skall vara ett Jahves
tecken för Ahas. Än har man i I. sett ett vanligt
barn, än har man förstått profetian
messianskt-eskatologiskt, så t. ex. den äldre kristendomen
(Matt. 1: 23). — Litt.: H. Schmidt, ”Der Mythos
vom wiederkehrenden König im Alten
Testament” (1925); A. v. Bulmerincq, ”Die
Imma-nuelweissagung” (1935).
Immaterialitét, fil., okroppslighet. —
Immateriellt är det, som ej har rummets form;
ej utan vidare dets. som osinnligt el. översinnligt.
Immateriälrätt, det numera vanliga namnet på
det, som tidigare kallats immateriell
förmögenhetsrätt. Med i. avses reglerna om
författarrätt, konstnärsrätt, patenträtt,
varumärkesrätt och besläktade företeelser. I. kan
betecknas som en underavd. av privaträtten (civilrätten)
och hör närmast till den del därav, som
benäm
nes förmögenhetsrätt. Namnet i. har sin grund
däri, att hithörande rättigheter på sitt sätt kunna
sägas ha immateriella föremål. Författarrättens
föremål är sålunda det litterära verket som
sådant (romanen, dikten o. s. v.), ej manuskriptet el.
den tryckta boken som ett yttre ting. På motsv.
sätt kan t. ex. patenträttens föremål sägas vara
själva uppfinningen. — Inom i. kan man urskilja
två huvudavd. Den ena omfattar sådana
rättigheter, som tillkomma upphovsmannen till alster av
andligt skapande el. uppfinnande verksamhet
(upphovsmannarätt, auktorsrätt). Den andra
omfattar rättigheter till olika slag av kännetecken.
Till den förra huvudavd. höra rätten till
litterära och musikaliska verk (författarrätt), rätten
till verk av bildande konst (konstnärsrätt), rätten
till fotografiska bilder, rätten till mönster och
modeller samt rätten till uppfinningar
(patenträtt). Inom den andra huvudavd. märkas rätten
till firma och till varumärke samt den allmänna
rätten till kännetecken, som inarbetats i
näringsverksamhet, till boktitlar o. dyl. samt till
pseudonymer. Även reglerna om personnamn kunna i
viss mån föras hit. En allmän komplettering av
reglerna inom i. sker genom lagstiftningen om
illojal konkurrens. — Grundsatserna inom i.
avse främst att värna den berättigades ekonomiska
intressen. Dock beaktas i någon mån även
veder-börandes personliga, ideella intresse, särsk. betr,
författare, kompositörer och konstnärer. En
nordisk tidskr. för i. är Nordiskt immateriellt
rättsskydd, tidigare (1932—48) med titeln
”Nordiskt industriellt rättsskydd”.
Immatrikulera, inskriva (i matrikel o. dyl.).
1’mmelmann, Max, tysk flygofficer (1890—
1916). Han vann stor berömmelse på grund av
sina i 1 :a världskriget utförda bedrifter. Han
förolyckades på västfronten 1916. Av I :s brev
utgavs ett urval, ”Meine Kampfflüge” (1916; sv.
övers. 1917). — Om
Immelmannssväng-e n se Flygning, sp. 680.
Immeln, sjö i n. ö. Skåne, delvis på gränsen
till Blekinge; 81 m ö. h.; 23 km2. Största djup
(i s. delen) 28 m. I. avrinner genom sjön
Ras-lången och Holjeån till Ivösjön.
Immeln, samhälle i Hjärsås sn i Skåne.
rmmermann, Karl, tysk författare (1796—
1840). Han var sedan 1827 domare vid
Landes-gericht i Düsseldorf och ledde där 1835—38 även
teatern mycket förtjänstfullt. I. började som
romantiker; uppseende
väckte några av hans
dramer, ”Cardenio und
Celinde” (1826) och
den stora trilogien
”Alexis” (1823) om
Peter den stores son;
det djupaste av hans
verk är mysteriet
”Merlin” (1832).
Romanen ”Die Epigonen”
(1836) behandlar den
nya industrialismens
strid mot de gamla
stånden. Tidsskildring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
