Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isaac, Aron - Isabela - Isabella (prinsessa av Brasilien) - Isabella (drottning av England) - Isabella el. Elisabet (drottning av Frankrike, d. 1271) - Isabella el. Elisabet (drottning av Frankrike, d. 1435) - Isabella den katolska (drottning av Kastilien) - Isabella II (drottning av Spanien) - Isabell(a)färg - Isaberg - Isabey, 1. Jean Baptiste - Isabey, 2. Eugène - Isachsen, 1. Gunnar - Isachsen, 2. Fridtjov - Isafjörður - Isagogik - Isak - Isak I Komnenos (östromersk kejsare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Isaac—Isak
156
Isaac, Aron, judisk finansman (1730—1817),
född i Treuenbrizen nära Berlin, kom 1744 till
Sverige, där förut ingen sigillgravör fanns, vann
i överståthållaren C. Sparre en gynnare, fick
arbeta åt Gustav III och utverkade tillstånd för
sig och senare för allt flera anhöriga och
tros-fränder att bo i landet, öva sin religion samt
idka hantverk och handel. Sålunda uppstod en
mosaisk församling i Stockholm 1782. I var
arméleverantör i Finland 1788—90 och blev, ehuru
oskyldig, invecklad i ”Fahnehjelm”-affären. Han
skrev på tysk-hebreiska memoarer, utg. 1897 samt
med inledn. och kommentarer 1932, ”A. I :s
Minnen”.
Isabela [isaæä’la], en av Galapagosöarna.
Isabe’lla, furstinnor.
Brasilien. I., prinsessa, regentinna (1846—
1921), dotter till kejsar Pedro II, g. m. Gaston
d’Orléans, greve av Eu. Se Brasilien, sp. 749.
England. I., drottning (d. 1358), dotter till
Filip IV av Frankrike och 1308 g. m. Edvard II.
Hon ledde 1326 resningen mot Edvard och hans
gunstlingar, de båda Despenser (se d. o.), och
utövade efter Edvards avsättning (1327) en tid
stort inflytande på regeringen under sonen
Edvard III :s minderårighet. Hösten 1330 lät
Edvard III avrätta hennes älskare Roger Mortimer
och förvisa henne från hovet.
Frankrike. 1) I. el. Elisabet, drottning (d.
1271), dotter till Jakob I av Aragonien, äktade
1262 Filip III av Frankrike och deltog i
korståget till Tunis. Hon var mor till Filip IV.
2) I. el. Elisabet, drottning (d. 1435),
dotter till hertig Stefan II av Bayern, äktade
1385 Karl VI av Frankrike. Sedan denne 1392
blivit sinnessjuk, var I. flera gånger regentinna.
Hon gynnade både politiskt och personligen sin
svåger Ludvig av Orléans men slöt sig efter
dennes död till Johan av Burgund. Genom
fördraget med Filip den djärve av Burgund och
Henrik V av England i Troyes 1420 utlämnade
hon Frankrike åt engelsmännen men förlorade
efter 1422 allt inflytande.
Spanien. 1) I. den katolska, drottning
av Kastilien (1451—1504). Hon var dotter till
Johan II av Kastilien och Leon, förmäldes 1469
med arvtagaren till Aragonien, Ferdinand, och
efterträdde 1474 sin broder Henrik IV. Början
av I :s regering oroades av ett uppror till
förmån för Henriks
föregivna dotter
Johanna, trolovad med
sedermera konung
Af-fonso V av Portugal,
och ett krig med
Portugal avslutades först
1479. S. å. tillträdde
Ferdinand regeringen
i Aragonien, och
därigenom enades större
delen av Spanien. De
båda makarna ledde
skickligt de medeltida
smårikenas
förvand
ling till en modern enhetsstat. I. styrde till stor
del själv Kastilien; hon var Columbus’ mecenat.
— Biogr. av W. T. Walsh (1931).
2) I. II (1830—1904). Hon var dotter till
Ferdinand VII och utropades vid dennes död
(1833) till drottning. Änkedrottningen Maria
Kristina hade som regent under I :s barndom att
kämpa mot sin svåger, don Carlos (se d. o. 1).
Änkedrottningen lämnade 1840 Spanien, och
styrelsen leddes därefter av Espartero (se d. o.) till
1843, då I. förklarades myndig. Efter många
diplomatiska intriger förmäldes I. 1846 med sin
kusin Frans de Assisi, som därvid fick
kungatitel, varjämte hennes yngre syster Louise
äktade hertigen av Montpensier, yngste son till
Ludvig Filip av Frankrike. I. var bigott och
sinnlig, hovintriger störtade ministärerna i rask
följd, och I :s enskilda liv väckte allt starkare
anstöt. 1868 störtades hon genom ett
militäruppror och vistades därefter mest i Frankrike. Hon
var moder till Alfonso XII, till förmån för
vilken hon 1870 avstod sina tronanspråk.
Isabe’ll(a)färg, en brunaktig gulvit färg,
uppkallad efter drottning Isabella av Spanien el.
efter ärkehertiginnan Isabella, som lovat att icke
byta linne, förrän Granadas, resp. Ostendes
belägring lyckligen avslutats.
Isaberg, skogbeväxt bergshöjd i Jönköpings
län, strax s. ö. om Hestra station vid Borås—
Alvesta järnväg; 309 m ö. h. Utsiktstorn.
Isabey [izabä’]. 1) Jean Baptiste L,
fransk miniatyrmålare (1767—1855), elev av
David, Marie Antoinettes, konventmedlemmarnas och
Napoleons gunstling.
2) Eugène Louis Gabriel L, den föregrs
son, målare och litograf (1803—86), berömd för
sina mariner och eleganta historiemålningar. I.
är representerad i Nationalmuseum, Stockholm.
Isachsen [i’sak-]. 1) Gunnerius (Gunnar)
Ingvald L, norsk officer, polarresande (1868—
1939). Han deltog 1898—-1902 som kartograf i den
andra Framexpeditionen, ledde 1906—07 en av
furst Albert av Monaco bekostad oceanografisk
expedition till Spetsbergen samt 1909 och 1910
egna expeditioner till Spetsbergen varunder
norrmännen började kartlägga landet och förbereda
dess övergång i norsk ägo. Förutom färder till
östgrönland ledde han 1930—31 den 4:e
”Nor-vegia”-exp. till Antarktis. Från 1923 till sin död
var I. dir. för Norsk sjöfartsmuseum i Oslo.
2) Fri dt j ov L, den föreg:s son, geograf
(f. 1906 22/t), stud, vid univ. i Oslo, Lund,
Uppsala och Paris, mag. art. 1929, doc. vid Oslo
univ. 1931, prof, i geografi därst. 1947. I. har
utg. arbeten om bl. a. östnorska fjällbygders
kulturgeografi, om Oslo och dess näringsliv och om
norska polartrakter.
isafjöröur [1’safjöröör], stad och viktig hamn
på n. Island, vid IsafjarÖardjüp; 2,800 inv.
Isagogik (av grek, eisagogè, införande), se
Biblisk inledning.
Isak, Abrahams son med Sara. I:s söner voro
Esau och Jakob.
Isak, östromerska kejsare.
1) I. I Komnenos (d. 1061) störtade Mi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
