Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Janet, 2. Pierre - Jang-tsï-kiang - Janiculum - Janin, Jules - Janina - Janinet, Jean François - Janitscharer - Janitscharmusik - Jankov - Jan Mayen - Jannelund - Jannings, Emil - Janse, 1. Otto - Janse, 2. Olov - Janse, Pehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
Jang-tsi-kiang—Janse
338
ningar, fobier m. m.
har J. lagt ny grund
för uppfattningen av
neuroser och hysteri.
Bland hans arbeten
märkas
”L’automatis-me psychologique”
(1889), ”Les
obses-sions et la
psychasté-nie” (1903), ”Les
név-roses” (1909) och ”Les
médications
psycholo-giques” (1919—20).
Jang-tsi-kiang, se
Yang-tsi-kiang.
Jani’culum, it. Gianicolo, bergshöjd i Rom på
Tiberns h. strand, låg urspr. utanför staden. På
J. finnas sedan antiken stora parkanläggningar.
Janin [$ana’], Jules Gabriel, fransk
skriftställare (1804—74). J. debuterade med den
satiriska romanen ”L’åne mort et la femme
guillo-tinée” (1829), en parodi på skräckromantiken.
Han skötte från 1836 nära 40 år den
dramatiska kritiken i Journal des Débats. Han vann
snabbt rykte för sina spirituella kåserier, i
Sverige efterbildade av O. P. Sturzen-Becker. Sina
litterära följetonger samlade han under titeln
”Histoire de la littérature dramatique” (6 bd,
1853—58). — Jfr A. Piédagnel, ”J. J.” (1884).
Ja’nina, grek. loännina, stad i grek, nomos
loannina, i Epirus, på v. stranden av
Janina-sjön; 20,000 inv. Biskopssäte; medeltida kloster,
flera kyrkor och moskéer. Ruiner efter Ali
paschas ståtliga palats.
Janinet [^aninä’], Jean Fr an q o is, fransk
grafiker (1752—1814), en av de främsta
utövarna av färggravyr. Han framställde färgtrycket
med flera, ibland ända till sju, plåtar, utförda
i akvatintamaner. J :s berömda blad äro efter
Fragonard, Lafrensen d. y., A. van Ostade m. fl.
Janitschärer (turk. Jeni’-t]’eri’, ny trupp),
turkiskt fotfolk, som uppsattes under sultan Orchad
omkr. 1326 av krigsfångar och senare
rekryterades av män, vilka som barn rövats från kristna
folk och uppfostrats i islam. Mot 1600-talets
slut upphörde detta rekryteringssätt. J. utmärkte
sig i början genom sträng disciplin. De blevo
så småningom en mäktig och privilegierad men
självsvåldig och politiskt orolig kår. Mahmud
II lyckades upplösa kåren 1826.
Janitschärmusik, orkester, bestående av
blås-instrument och en rik uppsättning av
slaginstrument.
Ja’nkov [-åf], ty. Jankau, liten stad i
Tjeckoslovakien (Böhmen), 50 km s. s. ö. om Prag.
J. är bekant genom det slag, som där ägde rum
6 mars 1645 och i vilket Torstenson i grund
besegrade de kejserlige under general Hatzfelt,
vilken själv som fånge föll i svenskarnas
händer. — Litt.: ”Slaget vid Jankow. Minnesskrift,
utarb. och utg. av Försvarsstabens
krigshistoriska avd.” (1945).
Jan Mayen [ma’jan], ö i Ishavet, 550 km
n. n. ö. om Långanes på Island, på 710 n. br.;
372 km2. 1920—21 upprättades på J. en norsk
meteorologisk station, och i maj 1929 ställdes
J. under norsk statshöghet. Den nuv.
meteorologiska stationen blev färdig 1949 (belägen på
n. kusten). Stationspersonalen är öns enda
befolkning. ön är att anse som en väldig vulkan.
Dess n. ö. del upptages av vulkanen B e e r e
n-berg (2,340 m), täckt av en iskalott med flera
glaciärer. Vulkanutbrott ägde rum 1732 och
1818. S. v. delen bildar en platå med kratrar,
den högsta Elisabettoppen (843 m). Flora och
fauna äro fattiga. Kusten är svårtillgänglig. —
ön upptäcktes 1614 av holländaren Jan Mayen.
1941—45 hade ön norsk militär besättning. -—
Litt.: ”J. M.” (i Norsk geegr. tidskr., 2, 1929).
Jannelund, del av Degerfors köping.
Ja’nnings, Emil, tysk skådespelare (1884—
1950)- J- var redan på väg att skapa sig ett
namn som skådespelare, bl. a. under Reinhardt,
då han övergick till
filmen och nästan
med ett slag blev en
berömdhet. Hans
filmroller äro starkt
personliga och utmärkas
av fantasirikedom,
humor, våldsam lidelse
och imponerande kraft.
De bära i sin
hänsynslösa realism ofta
genialitetens märke.
J :s tre främsta
filmer, berömda i
filmhistorien, voro
”Sista skrattet” (1924),
”Varieté” (1925) och ”Faust” (1926). Under
en treårig vistelse i U.S.A. från 1927
gjorde J. sex filmer. 1930 återvände han till
Tyskland, där en av hans första filmuppgifter blev
lektorn i ”Blå ängeln”. Av hans senare,
relativt sparsamma filmer märkas under 1930-talet
”Lidelsernas stormar”, ”Två konungar”, ”Före
solnedgången”, ”Den sönderslagna krukan” och
”Robert Koch”. På 1940-talet medverkade han i
två filmer, ”Ohm Krüger” och ”Ung på nytt”.
Janse. 1) Otto Theodor J., antikvarie (f.
1867 10/9), fil. lic. i Uppsala 1900, fil. hedersdr i
Lund 1918, amanuens vid Kulturhistoriska
museet i Lund 1893—1905, antikvarie vid Statens
historiska museum 1907, förestod
riksantikvarieämbetet under flera år. J. har lett flera
utgrävningar, t. ex. av borgen vid Ringstaholm och
kyrkoruiner i Sigtuna. Han har utg. bl. a.
”Medeltids-minnen från Östergötland” (1906) samt lett
utgivandet av Emil Eckhoffs arbete om Visby ringmur.
2) Olov Robert Ture J., den föreg:s
brorson, arkeolog (f. 1892 3/s), fil. dr i Uppsala 1922,
prof:s titel vid Paris univ. 1934. J. har dels
för franska, dels för amerikanska museer
företagit arkeologiska och etnologiska forskningsresor
och utgrävningar i Indokina och på Filippinerna
och är sedan 1942 lecturer vid Harvard Univ.
Bland hans skrifter märkes ”Le travail de 1’or en
Suède å 1’époque mérovingienne” (dr-avh. 1922).
Janse, Pehr David Albert, militär (f. 1893
31/i), officer vid Skånska dragonreg. 1913, kapten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
