Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japanska språket och litteraturen - Japansk ceder - Japansk dansmus - Japansk konst - Byggnadskonst - Skulptur - Måleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
Japansk ceder—Japansk konst
381
Horyuji-templet vid Nara. 6oo-talet.
som sentimental familjeromanförfattare. Till en
mera naturalistisk riktning höra däremot N a
t-sume Soseki och Kikuchi Kan.
Det litterära språket har, från att ännu vid
sekelskiftet ha i stor utsträckning kvarstått vid
den äldre grammatiken, vida skild från
talspråkets, alltmer moderniserats, och i den
romanlitteratur, som överflödar på den japanska
marknaden, skrives på ett ledigt och effektivt språk,
som direkt är baserat på det talade. De senaste
årtiondena ha även sett uppkomsten av en
omfattande dramatisk litteratur.
Japansk ceder, bot., se Cryptomeria.
Japansk dansmus, ofta i bur hållen musras,
som främst utmärker sig genom att med otrolig
hastighet snurra omkring på ett ställe el. med
rasande fart springa omkring i kretsar; denna
”dans” börjar vanl. i skymningen och upprepas
under natten. J. är döv och oförmögen att
simma.
Japansk konst. Den japanska konsten, vars
historia kan följas från 500-talet e. Kr.,
inspirerades från början av kinesiska förebilder och
har ständigt stått under påverkan från Kina, i
fråga om buddistisk sakralkonst också indirekt
från Indien. I karaktär, formval och teknik har
den dock från dessa rötter i många avseenden
höjt sig till självständig utveckling.
En historisk överblick disponeras bäst efter
den inhemska periodindelningen (e. Kr.):
Suiko ................................... 552—645
Hakuho .................................. 645—710
Nara .................................... 710—794
Heian ................................... 794—1186
Jogan .......................... 794—890
Fujiwara ..................... 890—1160
Heike ........................ 1160—1180
Kamakura ................................ 1186—1334
Ashikaga ................................ 1334—1573
Toyotomi ................................ 1573—1603
Tokugawa ................................ 1603—1868
Byggnadskonst. Den japanska arkitekturen
har intill nyaste tid ständigt arbetat med
stolp-och b j älkkonstruktioner av trä, utfyllda med lätta,
skärmliknande väggar och fr. o. m.
Hakuho-ti-den oftast täckta med svängda tegeltak efter
kinesiskt mönster, vid
ansenligare byggnader i regel
fördelade i flera våningar. Den
bärande träkonstruktionen
saknar vanligen målning:
stockarnas och plankornas
kraftiga mått, vackert
avvägda inbördes proportioner och
naturliga ådring (barrträ
nyttjas nästan uteslutande)
äro jämte takens eleganta
former byggnadens främsta
utsmyckning. Fr. o. m.
Ashika-gatiden tillkommer också i
praktbyggnader en stundom
slösande rik plastisk
dekoration av väggfyllningarna.
Varje hus innehåller eg.
endast ett rum, som kan avdelas
med lösa skärmar; tempel och
palats bestå därför av bredvid
och bakom varandra förlagda byggnader,
sammanfattade och åtskilda av gårdar, terrasser,
broar och trappor. — Karakteristiska äro de
monumentala portbyggnaderna (torii) av grova stockar.
— Interiören är i bostäderna ytterst enkel och
möblerna till storlek och antal reducerade till
ett minimum. Rummets mest betonade parti är
en hög väggnisch (tokonoma; se bild 9 å pl. vid
Japan), i vilken en målning är placerad jämte en
vas med blommor el. något annat enstaka
prydnadsföremål. Möbler och husgeråd förvaras, när
de icke äro i bruk, i inbyggda väggskåp.
Skulptur. Bildhuggarkonsten har (med
undantag för konstslöjdsföremål i litet format)
uteslutande sakral karaktär. Importerade kinesiska
konstnärer och konstverk gåvo under
Suiko-tiden upphov till en buddistisk skulptur av
upphöjd och abstrakt skönhet. Hakuhotidens
skulptur har en vekare, mera lyrisk hållning med
ett inslag av realism. Naraskulpturen väljer för
Buddha- och Bodhisattvabilderna majestätiska,
ofta kolossala former men framställer också
gärna lägre gudomligheter och demoner i
barockt lidelsefulla rörelsemotiv. Denna riktning
nådde sin höjdpunkt under Heian- och
Kama-kuraperioderna, som för gudabilderna och för
porträtt av heliga män präglade en klassiskt
lugn och förandligad stil. Senare perioder ha,
trots en kvantitativt omfattande
skulpturproduktion, icke lagt väsentligen nya drag till denna
utveckling.
Måleri. Den japanska målarkonstens äldsta
minnesmärke, väggmålningarna i templet
Ho-ryuji vid Nara från Hakuhotiden, påminner om
freskerna i Ajanta och antyder tillvaron av en
numera försvunnen, monumental kinesisk
målarkonst i nära samband med dessa. Under de
närmaste perioderna kvarlever ett närbesläktat
sakralmåleri med tung och praktfull färg. En
lyrisk stil, huvudsakligen ägnad åt poetiska
paradisskildringar och stämningslandskap,
framträder under Fujiwaratiden. Denna stil
(Yama-to-e, ”Koseskolan”) står i intimt beroende av
samtida kinesiskt måleri; som dess japanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
