Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juin, Alphonse - Juist - Juiz de Fora - Jujuy - Jukagirer - Jukkasjärvi - Jukkasjärvi och Karesuando tingslag - Jukkasjärvi revir - Jukon - Jul - Ursprung - Folktro och folksed i äldre tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
631
Juist—Jul
632
han till dessa samt förde befälet över de franska
styrkorna vid offensiven mot Tunis. Dec. 1943—
juli 1944 var J. chef för den franska kår, som
från Nordafrika överflyttades till Italien. J. blev
i aug. 1944 chef för franska generalstaben, i maj
1947 generalresident i Marocko och 1951
överbefälhavare för franska krigsmakten. Sedan aug.
1951 är han chef för Nordatlantpaktens
markstyrkor i Centraleuropa.
Juist [jyst], östfrisisk ö, v. om Norderney;
17 km2; c:a 800 inv. Badort, räddningsstation för
skeppsbrutna.
Juiz de Fora [^æi’^ Öa få’ra], stad i staten
Minas Geraes i Brasilien, 120 km n. om Rio de
Janeiro, 650 m ö. h.; 118,400 inv. J. har
järnverk, textilfabriker, sågverk och socker
raffinaderier.
Jujuy [^oko’j], provins i n. v. hörnet av
Argentina; 52,818 km2, landets näst minsta prov.;
167,000 inv. Huvudstad är Jujuy, 24,800 inv.
Jukagirer, folk i n. ö. Sibirien, mellan
Ko-lymas och Janas nedre lopp, v. om tjuktjerna.
J. räknas liksom dessa till de s. k.
paleoasia-tiska el. gammalsibiriska folken. De äro dels
renskötare, dels jägare och fiskare. De räkna nu
endast omkr. 1,400 pers, men voro förr ett rätt
stort folk. Till namnet äro j. kristna men ha
bibehållit mycket av sin gamla schamanistiska tro.
Jukkasjärvi kommun i Lappland blev 1948
Kiruna stad, vars ena förs, heter Jukkasjärvi.
Jukkasjärvi och Karesuando tingslag i
nordligaste delen av Norrbottens län omfattar Kiruna
stad och Karesuando kommun; 20,668,55 km2,
därav 19,447,0 land; 20,810 inv. (1952). Näst
Lycksele tingslag är J. det till ytvidden största i
Sverige. Det bildades 1948 genom sammanslagning
av Jukkasjärvi tingslag och Karesuando tingslag;
tingsställen äro Kiruna (i själva staden och
Vit-tangi by) och Karesuando kyrkby. J. tillhör
Gällivare domsaga, Kiruna fögderi och
Lappmarkens tredje kontrakt i Luleå stift.
Jukkasjärvi revir, adress Vittangi, tillhör övre
Norrlands distrikt och omfattar Kiruna och
Karesuando kommuner samt del av Gällivare
kommun inom Norrbottens läns lappmark.
Jukon, se Yukon.
Jul, årets förnämsta fest hos de germanska
folken. Namnet betecknar eg. hela jultiden,
vilken räcker till 13 jan. (tjugondagen; namnet Knut
har emellertid flyttats till 13 från 7 jan.).
Ursprung. Tillvaron av en förkristen julfest
i Norden bevisas av ordet j u 1, som redan i
förkristen tid betecknade en fest. Namnets
ety-mologi är oviss, och underrättelserna om
hednisk j. härstamma från senare kristna källor.
Det kan ej bevisas, att julen firats för solens
återvändande; enl. Snorre firades den för god
gröda, och enl. en uppgift av omtvistat värde
har fruktbarhetsguden Frejs galt spelat en roll
vid festen. Offret följdes av ett gille med
skåldrickning för gudarna Oden, Tor och Frej
och för avdöda tappra män. Tiden för j :s
firande var enl. Snorre höknatten. Vid
julens kristnande i Norge förlädes dess firande
först till 25 dec. av Håkon den gode, och
blo-tet ersattes med den kristna mässan. Gillet med
skåldrickningen bibehölls och lagfästes, men
skålarna ägnades i stället åt Kristus, Jungfru Maria
och helgonen.
Den kristna j., d. v. s. 25 dec. som Kristi
födelsedag, firades f. ggn i Rom omkr. 358 och
spred sig hastigt därifrån över kristenheten.
Datum för Kristi födelse var icke bekant; i äldre
tider förekomma skiftande uppgifter, och dess
minne firades tidigare på Epifaniedagen (6 jan.).
Orsaken till förflyttningen till 25 dec. är att
finna i solreligionen, som vid antikens slut var
starkt utbredd.
Folktro och folksed i äldre tid. I folktron
framträder själa- och spöktron med en sådan
styrka, att man ursprungi. betraktat j. som en
själafest. Odens jakt (i Norge åsgårdsrejen)
drar fram i vinterstormen. När man julafton
lämnar bastun, kastas en spann vatten på de heta
stenarna för själarna, som efteråt komma för
att bada; man sover i julhalmen och lämnar
bäddarna åt ”änglarna” el. själarna. De döda
fira sin julnattsmässa. Julnatten inhämtas
orakel ; mest bekant är å r s g å n g e n, då man gick
omkring till tre kyrkor och under vägen såg
vad som skulle tima under det kommande året.
I folkbruken framträder starkt tanken på
årsväxten.
Julfirandet har ett förspel i Lucia (13 dec.).
Förberedelserna, slakt, bak, brygd, pågingö med
allt större brådska — tröskningen skulle i allm.
vara avslutad till jul — och kulminerade
julafton. Då skurades stugan och behängdes med
vävnader och julmålningar, hyenden togos fram,
golvet breddes med halm. Utanför stugan restes
julstänger, kvistade granar med en
toppruska, och i dessa el. på andra ställen
uppsattes julkärvar. Denna kärve är eg. den sista
kärven, vilken en särskild betydelse för äringen
tillädes. På e. m. tog man ett julbad och iförde
sig nya kläder. Middagsmålet bestod i att ”doppa
i grytan”, bröd doppat i el. övergjutet med
fläskspad. Höjdpunkten var julaftonens måltid, som
ofta åts mycket sent. Lutfisk och risgröt
härstamma från den katolska fastematen,
svinhuvudet el. skinkan, som ej får saknas, däremot
kanske från fornnordisk sed. Framför varje
medlem av hushållet upplades en j u 1 h ö g av olika
slags bröd, ofta med egendomliga former och
namn, vilka antagas sammanhänga med folktrons
föreställningar. Tomten fick julmat och djuren
särskilt foder.
Under jultiden skulle allt arbete vila. Efter
hemfärden från julottan, vilken ofta blev en
kappkörning, höll man sig stilla juldagen.
Julnöjena började annandagen. På morgonen
kom-mo Staffansryttarna, sjöngo Staf fansvisan och
erhöllo gåvor el. traktering; ibland var ritten
en kapplöpning el. red man till nordrinnande
vatten för att vattna hästarna. Julnöjena voro
mångfaldiga, bl. a. pantlekar o. a. lekar, prov på
vighet el. styrka. Vid dessa spelade av julhalmen
hopvridna figurer, bockar, gubbar o. s. v., en
stor roll; de intogo f. ö. en betydelsefull plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
