Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jädraås - Jägarbataljonen - Jägare - Jägareförbundet - Jägarhorn, jakthorn - Jägarpluton - Jägarrörelsen i Finland - Jäger, Johann - Jägerhorn (af Spurila), ätt - Jägerhorn, Jan Anders (af Spurila) - Jägeristaten - Jägerskiöld, Leonard - Jägerskjorta - Jägersro - Jägersten, Gösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
667
Jädraås—Jägersten
668
Jädraås, samhälle i Ockelbo kommun i
Gästrikland.
Jägarbataljonen, se Finland, sp. 467 och 468.
Jägare, krigsv., lätt beväpnade soldater, som
regel avsedda för spaning och uppträdande i
svår-framkomlig terräng. J. började uppsättas på
1600-talet i de tyska staterna som ett beridet fotfolk.
Under 1700- och 1800-talen uppsattes för spaning,
rapportföring och operationer i svår terräng i
Tyskland och Ryssland j. till fot och till häst,
i Frankrike chasseurs å pied, å cheval, guides,
i Österrike Kaiser- och Tirolerjägern, i Italien
alpini och bersaglieri. Under 1 :a världskriget
förekommo jägarbataljoner i flera härar. I
Finland under 2:a världskriget uppsatta
jägarförband hade elitkaraktär. I Sverige skola vid
mobilisering bildas dels självständiga jägarförband,
organiserade och lämpade för företag i
skogs-och ödemarksterräng, dels j ägarplutoner,
ingående i inf.-brigaderna och avsedda för viktigare
spaningsuppdrag. Personalen till de självständiga
jägarförbanden utbildas vid Arméns jägarskola.
Jägareförbundet, se Svenska jägareförbundet.
Jägarhorn, jakthorn, ett signalhorn, som
användes på jakt (se Horn) och som nu utgöres
av ett naturhorn (utan ventiler) av mässing el.
koppar.
Jägarpluton, krigsv., se Jägare.
Jägarrörelsen i Finland, se Finland, sp.
467, samt Finlands frihetskrig, sp. 478.
Jäger, J o h a n n, tysk humanist, se Crotus
Rubianus.
Jägerhorn (af S pur ila), gammal finländsk
frälseätt, 1625 introducerad på svenska, 1820 på
finska riddarhuset. En med denna sannolikt icke
befryndad finländsk ätt J. (af S t o r b y)
introducerades 1634 (resp. 1818), utslocknade 1928.
Jan Anders J. (af Spurila), militär,
politiker (i757—1825), kornett vid Karelska
dra-gonreg. 1775, löjtnant 1781, kapten i armén 1782,
major 1787. J:s militära talanger
uppmärksammades tidigt, och hans karriär blev snabb. 1782
—88 var han adjutant hos överbefälhavaren i
Finland, greve F. Posse. Vissa personliga
besvikelser samt missnöje med Gustav IH:s
jord-bruksreformer och militära dispositioner, vilka
ansågos missgynna Finland, drevo honom
emellertid 1786 över till oppositionen, och snart
sällade han sig till den av G. M. Sprengtporten
igångsatta och av Ryssland understödda s. k.
självständighetsrörelsen, vars mål var ett
autonomt Finland. Den i aug. 1788 under fälttåget
mot ryssarna uppsatta s. k. Liikkalanoten, vari
sju högre officerare föreslogo Katarina II
fredsförhandlingar (se Anjalaförbundet), var
väsentligen hans verk, och det var han, som överbragte
noten till Petersburg. Han återvände med ett
obestämt ryskt svar men måste i nov. fly till
Petersburg för att undgå häktning. Ryssarna
gjorde honom till överstelöjtnant och använde
honom i 1789 års fälttåg men gåvo honom icke
någon politisk position. I Sverige dömdes han
1789 förlustig liv, ära och gods. Efter att ha
lämnat Ryssland 1790 bodde J. fram till 1808
mestadels i Holstein. 1799—1801 satt han
in
spärrad på Towern på gr. av deltagande i
irländska konspirationer 1797. Den ryska ockupationen
av Finland 1808 förde honom åter till
Petersburg. I febr. 1809 framlade han för Alexander I
ett märkligt, aristokratiskt förslag ang. Finlands
konstitution. Även nu blev emellertid hans
politiska roll obetydlig. Från 1813 bodde han i
Finland, tryckt av ekonomiska bekymmer. —
Finsknationella historiker ha sökt göra J. till ett av
den finska självständighetsrörelsens stora namn,
men deras teser ha gendrivits av B. Lesch, i vars
biogr. över J. (1941) denne framstår som en
ganska verklighetsfrämmande, aristokratisk
lycksökare.
Jägeristaten, en 1638 i samband med
Riksjäg-mästarämbetet bildad ämbetsmannakår för
skogsvården. Namnet ändrades 1838 till Skogs- och
jägeristaten och 1869 till Skogsstaten. — Litt.:
J. A. H. Samzelius, ”J.” (1915—16).
Jägerskiöld, Axel Krister Edward Leonard,
zoolog (1867—1945), fil. dr och doc. vid Uppsala
univ. 1893, intendent vid Göteborgs museum 1904
—37, doc. i zoologi
och djurgeografi vid
Göteborgs högsk. 1907,
prof:s titel 1912. J.
behandlade i talrika
arbeten huvudsaki.
sug- och rundmaskar,
fåglar och
djurgeogra-fiska spörsmål samt
utgav ”Nordens
fåglar” (jämte G.
Kolt-hoff, 1895—99, ny
uppl. 1911—26, förk.
uppl. 1920 och 1930)
och ”Sveriges
djurvärld” (1903, jämte
E. Lönnberg och G. Adlerz, 2:a uppl. 1911,
ny uppl. jämte S. Ekman, W. Björck, O.
Nybe-lin och E. Wahlgren, 1930). J. företog 1900—01
en forskningsresa till Egypten, Sudan och
Sinai-halvön och ägnade sina sista 20 år åt ingående
marinbiologiska undersökningar i Kattegatt,
Ska-gerak och Nordsjön. Under J :s ledning
uppfördes Göteborgs nya naturhistoriska museum, vars
samlingar under hans intendenttid snabbt ökades.
Sina memoarer sammanfattade J. i verket
”Upplevt och uppnått. Ur minne, brev och
loggböcker” (1943).
Jägerskjorta, undertröja av ylle, uppkallad
efter den tyske läkaren G. Jaeger (1832—1917), som
energiskt propagerade för användningen av
ylleplagg närmast kroppen.
Jägersrö, kapplöpningsbana i Malmö för såväl
galopp- som travsport, anlagd 1907 och belägen
5 km s. ö. om stadens centrum. Den förnämsta
tilldragelsen på J. under året är derbylöpningen
i juli.
Jägersten, Gösta, zoolog (f. 1903 Y12), fil.
dr i Uppsala 1935, doc. s. å., konservator vid
zoologiska inst. där 1937, prof, vid Stockholms högsk.
1943 och vid Uppsala univ. 1947. J. har framför
allt ägnat sig åt cytologiska och histologiska
undersökningar av maskar och myzostomider, spec.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
