Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnåldern - Järnörtfamiljen - Järpe - Järpen (Hjärpen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järnörtfamiljen—Järpen
726
Skeppssättningar vid Anundshögen, Badelunda,
Västmanland.
s a r t i d (Kr. f.—200 e. Kr.) till väsentlig del
en vidareutveckling av den keltiska. Även här
avlöstes de grekiska importvarorna nu av italienska.
En viktig förmedlande roll spelade de i Böhmen
boende markomannerna, med vilka romarna slutit
ett handelsfördrag. Den yngre kejsartiden
(200—400 e. Kr.) fick en annan prägel. Den
italienska importen upphörde, som man antar på
gr. av en elakartad ekonomisk kris, som under
200-talet utbröt inom det romerska riket. I
stället började nu en rik införsel från de romerska
provinserna, framför allt Rhenländerna, där
särsk. glasindustrien blomstrade. Samtidigt
utsattes Nordeuropa för en stark påverkan från
trakterna av Svarta havet, på vars n. kust
goterna omkr. 200 e. Kr. på hellenistisk-iransk
grundval skapat en egen kultur. Inflytelserna
därifrån utgjorde en viktig grundval för
kulturutvecklingen i Nordeuropa även under den följ,
folkvandringstiden. Denna period (400
—550) kännetecknas av germanernas genom
hun-nernas tryck nödsakade stormlöpning mot det
romerska riket och bytets spridning ut över
Nordeuropa (”guldåldern”). De stammar, som bosatt
sig inom det romerska rikets forna gränser, blevo
förmedlare av medelhavskultur till fränderna n.
om Alperna. Bland folken i Europas n. utkant
kunde därigenom en friare utveckling börja. Den
germanska expansionen gick även i västlig
riktning, Gallien och Sydengland germaniserades.
Inom den germanska världen skedde under
merovingertiden (550—800 e. Kr.) en
maktförskjutning, i det att de hittills ledande
folken, goterna, gingo under och deras ledande roll
upptogs av frankerna. I samma mån som dessa
romaniserades, gled dock tyngdpunkten över till
de rent germanska områdena vid Rhen. Dessas
betydelse ökades ännu mer genom befruktande
inflytelser från de till Italien under 500-talet
invandrade germanfolken, bland dem langobarderna.
Från de sydgermanska kulturgrupperna gingo
starka påverkningar till germanrikena i s. ö.
England liksom till den svenska vendelkulturen.
Den senklassiska, efter Västroms undergång
bysantinska och koptiska kulturens starka
utbredning i nära förbund med den kristna
missions-rörelsen satte sin prägel på de germanska folken.
Det blev härvid den iriska kulturen, som med sin
säregna blandning av gamla keltiska samt
orientalisk-kristna drag starkast påverkade konst- och
kulturutvecklingen bland de fria germanerna. Vid
början av vikingatiden (800—1050) var
Skandinavien den enda del av Europa, som ej
ryckts inom historiens råmärken, men Norden
spelade under denna tid en ovanligt aktiv roll i
Europas handel, dels som exportör av
arbetskraft (slavar) och materiel, dels som förmedlare
av handeln mellan tidevarvets stormakter,
karo-lingiska riket och kalifatet. I konsten spåras
inflytanden dels från v. (Irland, Frankrike), dels
från Östeuropa och Främre Orienten. Nordborna
genomförde egna handelsföretag i hela
Östeuropa, intill Medelhavet och Västeuropa, samt
koloniserade Island, Grönland och Ämerika. De
östliga förbindelserna blevo dock aldrig av
samma kulturhistoriska betydelse som de
västliga. Med upptagandet av missionsarbetet och
kristendomens seger i Norden nådde de
västeuropeiska inflytelserna sin höjdpunkt.
Religions-skiftet betecknar slutet på den förhistoriska tiden
och därmed även på j. i Skandinavien.
Järnörtfamiljen, Verbenäceae, omfattar omkr.
750 arter, fleråriga örter el.
buskar, mera sällan träd, mest i
tropiska el. subtropiska länder. De
ha vanl. motsatta, enkla blad och
oftast ensymmetriska blommor.
Artrikast är släktet Verbena,
j ä r n ö r t, som har klyvfrukt och
i ax sittande blommor med lång
kronpip. Flera sydbrasilianska och
argentinska arter med violetta,
röda el. vita blommor odlas i
trädgårdar. V. officinalis, en c:a
5 dm hög, flerårig ört med
blekröda blommor, anträffas
förvildad i Sverige. För sin fina,
ci-tronartade doft odlas busken
Lip-pia citriodora. Arterna av släktet
Vitex äro träd el. buskar med
fingrade blad och ofta ätbara
stenfrukter. Flera till j. hörande
träd lämna värdefullt virke, så t. ex. Tectona
grandis, det asiatiska teakträdet.
Järpe, zool., se Järpsläktet.
Järpen (Hjärpen), municipalsamhälle
(sedan 1905) i Undersåkers sn i Jämtland, vid
statsbanan Bräcke—Storlien(—Trondheim) och vid
Järpströmmens utflöde i sjön Liten (317 m
Järnört,
Verbena
officinalis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
