Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jörn - Jörns revir - Jösse - Jösse domsaga - Jösse Eriksson - Jössefors - Jösse härad - Jössehäradspolska - Jösse kontrakt - K - K (kemi) - KA - Kaalasjärvi - Kaalund, Hans Vilhelm - Kaas, ätter - Kaba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
751
Jörns revir—Kaba
752
trävarubolag. Kyrkan av trä i korsform byggdes
1854—55. Pastorat i Luleå stift, Västerbottens
n. kontrakt; utgör storkommunen Jörn.
2) Municipalsamhälle (sedan 1923) i J.i), vid
N. stambanan och utgångspunkt för
statsbane-linjen till Arvidsjaur; 2,54 km2, 1,157 inv. (1952).
Provinsialläkare och apotek samt träindustri;
högre folkskola.
Jörns revir, adress Skellefteå, tillhör
Skellefteå distrikt och omfattar Skellefteå stad, Jörns
och Byske socknar samt delar av Skellefteå sn
inom Västerbottens läns kustland.
Jösse, populärt namn på haren.
Jösse domsaga i Värmlands län, under Svea
hovrätt, utgör ett tingslag och omfattar Jösse
hd och Arvika stad, den sistn. kansliort och
tingsställe.
Jösse Eriksson, väpnare, mest känd som
fogde på Västerås slott 1413—34 (d. 1436). Han
var bördig från Jylland. I Sverige blev han
besutten genom sitt gifte med Birgitta Ulfsdotter,
den norskfödde riddaren Ulf Jonssons (ros) till
Ervalla dotter, och insattes kort efter drottning
Margaretas död som kunglig hövitsman i
Västerås slottslän med Dalarne och Jämtland. På
denna post gjorde han sig känd som en svår
bondeplågare, och ”Karlskrönikan” beskriver
drastiskt hans framfart. Redan 1420 anförde
jämtarna klagomål mot honom, och hans
hänsynslöshet som dalafogde blev närmaste anledningen till
Engelbrekts resning, som nödgade honom att fly
till Danmark. Återkommen till Sverige 1436, blev
han i Vadstena kloster, vars gynnare han varit,
8 dec. trots Karl Knutssons lejd och rummets
helgd överfallen och bortförd av östgötabönder,
vilka i Motala med självtagen rätt dödsdömde
och halshöggo honom till hämnd för hans
förbrytelser. — Litt.: G. Carlsson, ”Senare
medeltiden” (i ”Sveriges historia till våra dagar”, 3:1
1941).
Jössefors, industrisamhälle inom Arvika stad
beläget vid n.v. ändan av Älgåfjorden
(Glafs-fjorden) och 6 km v. om stadens centrum. Här
ligga de Billeruds ab. tillhöriga
Jössefors-verken med sulfitfabrik.
Jösse härad i Värmland, n. om Arvika och
intill norska gränsen, omfattar socknarna Köla,
Eda, Bogen, Gunnarskog, Ny, Älgå, Mangskog,
Brunskog och Boda.
Jössehäradspolska, värmländsk folkdans,
omtalad redan under förra hälften av 1800-talet,
skildras 1842 som en fri polskedans, där gossarna
till omväxling med omdansningen utföra
allehanda ”kast”, frivolter o. a. vighetsprov utan någon
viss regel eller ordning. I denna form
kvarle-ver traditionen ännu i v. Värmland, medan
dansens införande i ”Värmlänningarne” (1846) och
senare spridning genom folkdansföreningar givit
j. den starkt schematiserade form, vari den
numera vanl. är känd.,
Jösse kontrakt i Karlstads stift omfattar
Jösse hd, Arvika stad och en del av Nordmarks hd
i Värmland samt består av följ. 6 pastorat:
Arvika v. förs., Älgå och Ny; Arvika ö. förs.;
Gunnarskog och Bogen; Köla, Järnskog och
Skil-lingmark; Eda; Brunskog, Boda och Mangskog.
Kär elfte bokstaven i de flesta europeiska
språks alfabet. Tecknet fanns redan
tidigt i grek, skrift men nyttjades i latin
sällan och är därför sällsynt även i de romanska
språken. K är, utom för fe-ljudet, i svenskan
tecken också för det ur palatalt fe-ljud uppkomna
fj^-ljudet (köra m. fl.; enstaka: kjol). — Som
fornromerskt taltecken är K = 250.
— Som förkortningstecken i sv. betyder K.
kunglig el. kommendör (av en orden) samt
kavalleriregemente; på svenska automobiler betecknar K
Blekinge län.
K, kem. tecken för en atom kalium. I fysiken
är K beteckning för kelvingrader (° K).
KA, förk. för kustartilleriet (svenska) samt
med efterföljande n:r på förbandet (t. ex. KA 1).
Kaalasjärvi [kä’l-], se Kalix älv.
Kaalund [kä’lon], Hans Vilhelm, dansk
skald (1818—85), överlärare vid Vridslöselille
fängelse 1860—81. Efter en del
Oehlenschläger-imitationer fann K. sitt eget område i ”Fabler og
blandede digte” (1844), ”Fabler for börn” (1845),
vartill 18’8 kom diktsamlingen ”Et foraar”
och 1877 ”En eftervaar”. — K. var en blid,
ef-terromantisk naturlyriker med småborgerlig,
moraliserande ton. Han polemiserade mot realismen.
Kaas [kås], danska adelsätter. Den ena, efter
vapnet kallad ”De Sparre- Kaas’er”, är känd
från omkr. 1300 och utdog trol. 1799. Mest
bekant är Niels K. (1534—94). Under
nordiska sjuårskriget förestod han flera gånger
kansliet i Köpenhamn och deltog i
fredsunderhandlingarna med Sverige 1568—1570. Han blev
kungens kansler 1573. K. beskyddade
vetenskapen och var vän till Tyge Brahe och A. S.
Vedel.
Den ännu levande släkten K. kallas efter
vapnet ”De Mur-Kaas’er”. Den är känd från 1416.
Till denna släkt hörde Frederik Julius K.
(1758—1827), som 1809 sändes till Kristiania som
medlem av regeringskommissionen för att
kontrollera prins Kristian August, vars val till svensk
tronföljare var på tal. Han kom på spänd fot
med prinsen. Återkommen blev K. 1813
justitieminister och 1815 chef för Köpenhamns
polisväsen.
Ka’ba (arab. ka’ba, tärning), en mitt på
Mec-kas tempelgård stående rätvinklig, klumpig
byggnad, ung. 12 m lång, 10 m bred, 15 m hög, uppf.
av sten från de omgivande bergen. I K. finnas
inmurade ett par heliga stenar, urspr. sannolikt
fetischer, bl. a. den i ö. hörnet, c:a 1,5 m över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
