Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karpaterna - Karpathos - Karpatorutenien - Karpatoryssland, Karpatorutenien, Karpatoukraina - Karpatoukraina - Karpe, Gösta - Karpfiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karpathos—Karpfiskar
87
är relativt obetydlig. Därför saknas helt
glaciä-rer, och spår efter sådana från istiden i form
av ändmoräner och glaciärnischer finnas blott i
de högsta massiven, ss. Höga Tatra och
Trans-sylvanska alperna. Klimatet är mera kontinentalt
på s. än på n. sidan. Nederbördsmängden avtar
från 1,500 mm årl. i v. till 600—800 mm i ö.
K. täckas i allm. av skog, bokskog på de lägre
nivåerna och därefter barrskog upp till 1,300—
1,400 m i n. v. och till 1,800—1,900 m i s. ö.
Ovanför skogsgränsen härska fjällhed och -äng.
Befolkningen lever av åkerbruk och framför allt
boskapsskötsel. De högre nivåerna bebos blott
under sommaren och utnyttjas då medelst ett över
hela bergsystemet utbrett fäbodväsen. Betr,
mineraltillgångar se Rumänien, Tjeckoslovakien och
Galizien.
Ka’rpathos, ö, se Tolvöarna.
Karpätoruténien, se Karpatoryssland.
Karpätoryssland, Karpatorutenien,
Karpatoukraina, tjeck. Podkarpatskä Rus,
f. d. provins i ö. Tjeckoslovakien, f. n.
Trans-k ar p a t i sk a området (Zakarpat skaja
oblast) i v. Ukraina, SSSR; 12,650 km2; 798,310
inv. (1938). Huvudstad är Uzhorod (ung. Ungvår,
ry. Uzjgorod). S. delen av K. upptas av
Ungerska slätten och n. delen av Karpaterna. C:a
9/io av invånarna äro sysselsatta inom jord- och
skogsbruket. Jordbruket bedrives särsk. i
skogstrakterna i primitiva former, och
levnadsstandarden är i allm. låg. Industrien är föga betydande.
I s. ö. K. brytes stensalt. De viktigaste städerna
äro Uzhorod (27,000 inv.) och Mukatjevo (ung.
Munkåcs-, 26,000 inv.). Enl. den
tjeckoslovakiska folkräkningen 1930 bestod K:s befolkning till
63% av ukrainare (rutener), till 15,4% av
ungrare, 12,9% av judar och 4,8% av annan
nationalitet.
K. tillhörde före 1 :a världskriget Ungern. Dess
befolkning kallade sig russiner och utgjorde en
del av den lillryska el. ukrainska nationen men
hade geografiskt levt avskilda från
stamfränder-na n. och ö. om Karpaterna och stod
kulturellt utomordentligt lågt; den unierade
grekiskkatolska kyrkan var allsmäktig; i anslutning till
dess kulturspråk, kyrkoslaviskan, hade ett särskilt
skriftspråk, kallat uhro-ryskan, utbildats, som
stod det ryska språket nära. Fredskongressen i
Versailles beslöt införliva landet i
Tjeckoslovakien, fastställde dess östgräns och bestämde, att
det skulle åtnjuta vidsträckt autonomi. Det
erhöll namnet Podkarpatskä Rus,
Subkarpatis-ka Ryssland; vanl. återges det med
Karpatoryssland. Den tj eckoslovakiska
regeringen grep sig verket an att höja russinernas
kulturella ställning. Däremot dröjde tjeckerna att
infria löftet om autonomi. K. jämställdes med
landets övriga provinser och fick liksom dessa
en högst begränsad självförvaltning. Den
verkliga makten låg hos den tjeckiske viceguvernören.
Under intryck av den sudettyska agitationen
våren 1938 växte kravet på autonomi i K. Vid
Tjeckoslovakiens omdaning till en förbundsstat i
okt. s. å. fick K. samma ställning som Slovakien,
d. v. s. full autonomi. En autonom
samlingsre
88
gering skapades, i vilken de ivrigaste
autonomis-terna, ryssarna, hade ledningen under
ministerpresident A. Brody. Emellertid framställde
Ungern i sina pågående underhandlingar med
Tjeckoslovakien krav på de av ungrarna befolkade
västliga delarna av K. med bl. a. dess två
viktigaste städer Mukacevo och Uzhorod och
begärde dessutom folkomröstning i hela K-, som
Ungern önskade återvinna. I skiljedomen i Wien
(nov. 1938) erhöll Ungern emellertid endast det
av ungrare befolkade K. Större delen av landet,
vars huvudstad nu blev Huzt, förblev hos
Tjeckoslovakien. Samhällsskicket omdanades efter
nationalsocialistiskt mönster med ett ukrainskt
en-hetsparti och en halvmilitär stödorganisation SI C.
Själva landet döptes om och fick heta
Karpatoukraina. En ivrig propaganda, riktad även
till Polens och Sovjetunionens ukrainare, begynte;
både på K:s gräns mot Ungern och Polen
före-kommo talrika blodiga intermezzon. Agitationen
från Huzt skapade stark irritation i Polen, och
då det allmänt ansågs, att det var tyskarna, som
stodo bakom, medförde den ett snabbt avkylande
av de tysk-polska relationerna, som mynnade ut
i en akut kris. 16 mars 1939 förklarades K.
oavhängigt, men tyskarna vägrade att ge denna stat
sitt skydd. Ungrarna ryckte in i landet,
besegrade snabbt den kämpande SIC-milisen och
införlivade K. med Ungern; K:s skilda
förvaltningsenheter tillerkändes inom Ungerns ram en viss
autonomi. Denna blev i huvudsak tomt sken. I
okt. 1944 trängde ryska trupper in i området, och
under de följ, månaderna intogs landet helt. En
autonom ”soldatregering” organiserades i
området, vilket erkände Tjeckoslovakiens överhöghet.
I juni 1945 avträdde den nya tjeckoslovakiska
regeringen K. till Sovjetunionen, inom vilken det
anslöts till Ukrainska sovjetrepubliken.
Karpätoukrai’na, se Karpatoryssland.
Karpe, Gösta, läkare (f. 1908 W4), med. lic.
1937, med. dr och doc. i oftalmologi vid
Karolinska inst. 1945, prof, i oftalmologi där 1949. K.
har bl. a. utg. värdefulla arbeten om den kliniska
användningen av elektroretinografien.
Karpfiskar, Cyprinidae, en fam. av
benfiskarna. Kroppen är täckt med stora fjäll, munnen
liten, tandlös, utstjälpbar och vanl. begränsad blott
av mellankäkbenen. Födan sönderdelas med på
de undre svalgbenen sittande s. k. svalgtänder,
som verka mot en hornartad skiva på skallens bas.
En rygg- och en analfena finnas, och
bukfenorna äro belägna långt bakåt. K., som omfatta
omkr. 1,000 arter sötvattensfiskar från Gamla
världen och Nordamerika, leva i stillastående
vatten, helst med dyig botten. Födan utgöres av
maskar, insektlarver och multnande växtdelar.
Under lektiden bildas i huden hos de flesta
pärl-liknande utslag. Till k. höra många värdefulla
matfiskar. Bland svenska former märkas karp-,
braxen-, mört- och rudsläktet, sandkrypare,
grön-lingsläktet, sutare, löja, sarv och elritsa (se dessa
ord). Av ej svenska släkten må nämnas följ.
Barbsläktet, Barbus, är familjens artrikaste
släkte. I Mellaneuropas floder finnes b a r b e n,
B. fluviaiilis, som blir 80 cm lång. Köttet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
