Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karta - Kartografiens historia - Litt. - Kartago
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Kartago
104
Utsikt över gamla hamnen i Kartago.
1894 fortsatt av Rikets allmänna kartverk. Av
viktigare under 1800-talet på enskild väg
framställda kartor må nämnas det av S. G. Hermelin
utg., 1818 fullbordade verket ”Geografiska
kartor öfver Sverige” i 4 avd., C. af Forsells karta
över s. delen av Sverige och Norge samt de
hahrska och selanderska kartorna.
Litt.-. S. Lönborg, ”Sveriges k. Tiden till omkr.
1850” (1903); M. Eckert, ”Die
Kartenwissen-schaft" (2 bd, 1921—25; i förk. form i M.
Eckert-Greifendorff, ”Kartographie”, 1939);
”Sveriges kartläggning” (1922; tillägg 1933 och
1948); J. V. Eriksson, ”Om kartprojektioner”
(2:a uppl. 1925, med litt.); ”Svenska
lantmäte-riet 1628—1928” (3 bd, 1928).
Kartägo (lat. Carthägo, grek. Karchedön, av
fenic. Qart Chadascht, nya staden), fenicisk
koloni strax n. ö. om nuv. Tunis, enl. sagan
grundlagd av Dido. Se karta vid Romerska
riket. Grundläggningstiden är obekant. De äldsta
fynden härstamma från 600-talet f. Kr. Från
detta årh. var K. ledare för de feniciska
kolonierna på Afrikas nordkust, vilkas invånare
romarna kallade puner (j>oeni, eg. fenicier).
De kuvade inhemska libyska stammarna
sammansmälte med punerna och antogo deras språk.
K:s rikedom berodde dels på landets bördighet,
dels och framför allt på handeln.
Monopolställning i Västern eftersträvades målmedvetet, och
K. utdrev i förbund med etruskerna grekerna
från västligaste Medelhavet i mitten av 500-talet
f. Kr. och satte sig fast på Sicilien, Sardinien
och Korsika samt i Spanien. Därefter behärskade
K. även handeln på Atlantens kuster i Europa
och Afrika, och betydande upptäcktsfärder
före-togos utmed de senare söderut. Sedan 480 f. Kr.
förde K. en förbittrad kamp med grekerna,
särskilt Syrakusa, om Sicilien. Förhållandet till Rom
var först vänskapligt, men 264 f. Kr. utbröt
striden (de puniska krigen). Dessa krig slutade 146 f.
Kr. med K:s förstöring. —
K:s författning är föga känd.
I spetsen för staten stodo två
suffeter, åtm. senare
valda för ett år. Hannibal
var en tid suffet. Rådets och
folkförsamlingens
befogenheter äro ej tillräckligt
kända; styrelsen synes ha vilat i
händerna på
köpmannaaristokratien. Religionen var
semitisk; mest bekant är guden
Moloch, åt vilken i nöd barn
offrades, och statsgudinnan
Tanit, som i romersk tid
hade ett praktfullt tempel; de
uppträda senare under
romerska namn, Saturnus och
Juno Caelestis.
K. återuppbyggdes som
romersk koloni av Caesar 44
f. Kr. och blomstrade upp till
Nordafrikas främsta stad,
säte för den romerske
pro-konsuln och medelpunkten för
en egenartad kultur. Dess roll i den kristna
kyrkans utveckling var betydande; det var
biskopssäte, hem för martyrer och berömda kyrkofäder.
K. intogs 439 av vandalerna, 533 av bysantinema
och 698 av araberna.
K. låg på en mot ö. utskjutande halvö, vars
strandlinje ändrat sig ganska mycket. Stranden
är numera täckt av villaförstäder till Tunis. De
arkeologiska undersökningarna ha givit
betydande resultat. Särskild förtjänst om dem har
inlagts av kardinal Lavigerie, père Delattre och
Merlin. Även en amerikansk expedition har
arbetat där. Medelpunkten för det historiska K.
var kullen Byrsa, som nu bär katedralen S :t Louis
och det av Lavigerie upprättade museet. I
forntiden låg där Asklepios’ tempel; husen voro höga,
gatorna trånga. De båda hamnarna, den yttre,
fyrkantiga handels- och den inre, runda
örlogs-hamnen, finnas kvar som två dammar. I n. låg
den nya staden (Magalia, av grekerna kallad
Megara, nu La Marsa’). K. var omgivet av
murar; de mot landsidan beskrivas som särskilt
mäktiga, med kasematter. Det grekiska inflytandet
var starkt; redan från slutet av 600-talet f. Kr.
finnas många grekiska vaser bland fynden,
mynten äro i grekisk stil; sarkofaglock med
mänskliga gestalter äro delvis framstående
hellenistiska konstverk. Puniska minnesmärken, delvis
med inskrifter, äro funna; vissa gå långt ned
i romersk tid. De väldiga cisternerna dels vid
havet, dels vid La Malga, strax v. om Byrsa,
torde härstamma från punisk tid men vara
utbyggda under romersk. Från den romerska
staden finnas betydande rester, en amfiteater, på
vilken numera ett kapell åt martyrerna
Felici-tas och Perpetua invigts, teater, vattenledning,
hus o. s. v. Från kristen tid finnas rester av
en basilika och åtskilliga gravar. — Litt.: O.
Meltzer och U. Kahrstedt, ”Geschichte der
Karthager”, I—III (1879—1913); S. Gsell, ”His-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
