Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katalanska litteraturen - Katalanska språket - Katalas - Katalauniska fälten - Katalektisk - Katalepsi - Katalex - Katalog - Katalonien - Katalys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133 Katalanska språket—Katalys 134
en hänförd lovsång över hembygdens språk, av
en av nyromantikens fanbärare, B. C a r 1 e s
Aribau. Efteråt följde J. Rubié y Ors
med en serie dikter. V. Balaguer väckte
stor hänförelse genom sin första katalanska dikt
och var en av katalanismens stridbaraste
kämpar. Men det mest lysande namnet under de första
skedena av renässansen blev Jacinto Ve
r-daguer (1845—1902), som under en sjöresa
jorden runt skrev sitt epos ”La Atlantida”,
översatt till många språk.
I de 1859 återupplivade ”blomsterlekarna” fann
nykatalanska litteraturen ett gott stöd och en
anknytningspunkt till den forna storhetstiden. På
scenen hade dittills kastilianskan varit
allena-härskande, men på 1850-talet började man spela
katalanska småpjäser. Den egentlige
grundläggaren av den katalanska scenen var F rederich
Soler (1839—95). Angel Guimerå, den
moderna renässansperiodens mest lysande
författare, var emellertid den, som göt liv i
national-scenen och skapade en repertoar. Bland andra
framstående sceniska författare må nämnas
Santiago R u s i n o 1 och Ignasi Iglesias.
En av de mest framstående skalderna av den
äldre skolan är Apeles Mestres.
Prosadiktningen har många betydande krafter; det
mest kända namnet är Victor Catalå (pseud.
för författarinnan Caterina Albert y
Paradis). Den nykatalanska litteraturen, som
utmärker sig för hög idealitet, lidelsefull kraft och
stark nationalkänsla, kan nu gott ställas vid
sidan av den kastilianska. På sv. finnes ”Modärna
trubadurer” med övers, av K. A. Hagberg (1917).
Katalanska språket tillhör den romanska
språkfamiljen och talas i Spanien längs
Medelhavskusten av omkr. 4 xlz mill. pers., i
Katalo-nien samt prov. Castellön de la Plana, Valencia
och Alicante samt på Balearerna, även i franska
dep. Pyrénées-Orientales och en liten del av
Sardinien.
Det viktigaste för katalanskan och spanskan
gemensamma draget är bibehållandet av latinets
w (uttalat som franskt ou), medan detta ljud
i provensalskan och franskan övergår till w. Med
provensalskan överensstämmer däremot på det
hela taget behandlingen av de obetonade
vokalerna, i det att den obetonade penultiman och
finalerna (utom -a) falla. — Kasusböjningen av
substantiv och adjektiv är försvunnen. Pluralis
bildas med tillägg av j. Artikeln är lo, la, los,
las. I perfektum, som förr åstadkoms med
än-delser, har talspråket sedan länge omskrivning
med presens av anar (”gå”) och infinitiven: vai g
pendre betyder således ”jag har tagit”.
K. förekommer i skrift först på 1200-talet.
Litteraturspråket var under 1200- och 1300-talen
nästan provensalskt, men under 1400-talet fick det
självständig katalansk karaktär. Efter en lång
period av språkligt och litterärt förfall kom
1800-talets renässans. Katalanskan är nu starkt
påverkad av spanskan. — Litt.: W. Meyer-Lübke,
”Das Katalanische” (1925); K. Huber,
”Katala-nische Grammatik” (1929).
Kataläs, ett enzym, som påskyndar spjälk-
ningen av vätesuperoxid i vatten och syre. Det
är ett av de mest spridda av alla enzym.
Katalåu’niska fälten (lat. Ca’mpi Catalau’nici),
slagfält i närheten av Troyes i Frankrike, där
romaren Aètius 451 besegrade hunnerna under
Attila.
Katale’ktisk (av grek, katalègein, upphöra)
kallas en vers, då dess sista fot saknar en el.
flera stavelse(-r). En vers, vars metriska
schema är fullständigt, kallas i motsats därtill
aka-ta lekt i sk; har den en stavelse för mycket,
heter den hyperkatalektisk.
Katalepsi (av grek. kata’lepsis, kramp), ett
på viljerubbningar beroende sjukdomssymtom,
utmärkt av att den sjuke på ett onaturligt sätt
bibehåller den ställning på kroppen el. lemmarna,
som man givit dem. Tröttheten framtvingar
dock slutligen en naturligare ställning. K.
förekommer oftast vid den katatona formen av
dementia praecox (se Katatoni) men även vid
hysteri och kan, som uttryck för en höggradig
sug-gestibilitet, framkallas vid hypnos.
Katale’x, ofullständig (katalektisk) bildning
av sista foten i en vers.
Katalog [-å’g], förteckning över boksamling,
konstföremål el. dyl., över elever och lärare vid
undervisningsanstalt, telefonabonnenter, medl. i
förening el. samfund o. s. v.
Katalönien, sp. Cataluna, landskap,
omfattande n. ö. hörnet av Spanien, prov. Lérida, Gerona,
Barcelona och Tarragona; 32,197 km2; 2,916,000
inv. K. hör till Spaniens tätast befolkade och
mest industrialiserade trakter. — K:s namn som
romersk provins var Hispania tarraconensis. K.
erövrades på 400-talet av västgöterna och vid
700-talets början av morerna, som fördrevos helt
först av Karl den store. Denne förenade K.
under namnet Marca hispanica (Spanska mark)
med sitt rike. Efter Karl den tjockes död 888
bildade grevarna av Barcelona det självständiga
furstendömet K., som 1137 genom
giftermåls-förbindelse mellan de regerande husen
förenades med Aragonien. Jämte detta införlivades K.
sedan i nuv. Spanien. K:s fria författning
upphävdes av Filip IV. K. har även i nyare tid
visat starka sj älvständighetstendenser. Efter
republikens införande i Spanien 1931 erhöll K. 1932
autonomi, egen författning och eget parlament.
Under spanska inbördeskriget blev K. den
republikanska regimen trogen. Efter Francos
seger förlorade K. helt särställning och autonomi.
Katalys (av grek. kata’lysis, upplösning),
påskyndande av kemisk reaktion, genom närvaro av
ett ämne, katalysator, vilket vid processens
slut ej självt förändrats el. förbrukats. Fenomenet
beskrevs först av Berzelius, som 1835 kallade
det k. K:s teori har särsk. utvecklats av W.
Ostwald. Katalysatorer spela en stor roll inom
såväl den oorganiska som den organiska kemin,
och kemiska reaktioner bli ofta tekniskt
utförbara och räntabla först sedan en lämplig
katalysator upptäckts. Genom k. kunna i många fall
vid vanlig temp. reaktioner utföras, för vilka
annars höga temp. äro nödvändiga, samt
reaktioner utlösas, vilka under vanliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
