Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaukasien - Historia - Kauaksiska rasen - Kaukasiska språk - Kaukasus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Kaukasiska rasen—Kaukasus
164
och Turkiet. K. genomdrages av Kaukasus.
Området mellan bergskedjans kam och
Manytjsänkan kallas Ciskaukasien (ry.
Predkavkaz’-je) el. N o r d k a u k a s i e n (ry. Severnyj
Kav-kaz). Transkaukasien (ry. Zakavkaz’j e)
omfattar resten av landet s. om Kaukasus.
Ciskaukasien utgör större delen av Krasnodar-,
Stavropol- och Groznyj-områdena med
underordnade Adygejskaja och Tjerkessiska autonoma
områdena, medan Dagestan, Nordossetien och
Kabardien bilda autonoma sovjetrepubliker.
Transkaukasien utgöres av 3 sovjetrepubliker,
Georgien, Azerbajdzjan och Armenien, samt 3
autonoma sovjetrepubliker, Abchasien,
Adzjaris-tan och Nachitjevan, samt 2 autonoma områden,
Sydossetien och Nagornyj-Karabagh.
Tillsammans omfattade (1939) K. 436,800 km2 med
15,471,896 inv. Till följd av den snabba
industrialiseringen i K. under de senaste årtiondena har
stadsbefolkningen ökat betydligt. Av städerna ha
Baku (809,300 inv. 1939 mot 453,300 1926), Tiflis
(519,200, resp. 294,000) och Erivan (200,000, resp.
64,600) vuxit snabbast.
K. spelar en viktig roll i Sovjetunionens
näringsliv genom sitt jordbruk, sina naturrikedomar
och sin industri. K. lämnade 1937 t. ex. c:a 9/io
av SSSR:s oljeproduktion, därav enbart
Azerbajdzjan 23,2 mill ton. K. har betydande
vattenkraftstillgångar, och ett sammanhängande
kraftledningsnät är under byggnad. Georgien är rikt
på manganmalm, Armenien har stora förråd av
kopparmalm, Nordossetien lämnar V3 av
Sovjetunionens zinkproduktion. Nya industriområden ha
vuxit upp såväl i Cis- som i Transkaukasien.
Industriens produktionsvolym var 1936 i hela K.
8 ggr större än 1926.
Historia. K. var säte för en utomordentligt
rikt utvecklad bronsålderskultur. På 600- och
700-talen f. Kr. spåras assyriskt inflytande
(kilskrift). Grekiska sjöfarande framträngde tidigt
till Svarta havets avlägsnaste kuster. S. delen
av K. erövrades av perserna. Närmare kända
blevo Kaukasusländerna först då konung
Mithri-dates (i:a årh. f. Kr.) kuvade där boende folk
ända till bergets fot och längs Svarta havets kust
framträngde till sundet vid Kertj.
Romarnas förbindelser med armenierna och med
de kring Azovska sjön härskande
(bospo-ranska) konungarna gjorde dem bekanta med s.
sidan av K. och med stäpplandet n. därom.
Bergfolken voro under medeltiden i allm. oberoende,
ehuru de stundom besegrades av perser, mongoler
och turkar. I nyare tid förde de en långvarig
kamp mot ryssarna, vilkas erövringsföretag
började under Peter den store. Genom freden i
Küt-schük Kainardscha (1774) erhöll Ryssland
Ka-barda, vid övre Kuban och Terek, och fick
därigenom nyckeln till K. från norr. Med Ryssland
införlivades 1802—10 Georgien. Genom freden i
Adrianopel (1829) avstod Turkiet till Ryssland
sin nominella överhöghet över de kaukasiska
stammarna. Ända till 1859 fortgick sedan det
ryska erövringskriget nästan utan avbrott under
många växlingar. Det fördes länge huvudsaki.
mot tjerkesserna. Senare vann bland lesgierna
Schamyl (se d. o.) genom entusiasm och
tapperhet stammarnas förtroende och satte motståndet i
system. Efter Krimkrigets slut (1856) upptogo
ryssarna kampen med fördubblad kraft. 1859 var
motståndet förbi och K:s erövring fullbordad.
Genom Berlinfreden 1878 avträdde Turkiet
områdena Ardahan, Kars och Batum, som
införlivades i K. Ur den efter den ryska revolutionen
1917 härskande anarkien framgick den av de
självständiga republikerna Georgien, Erivan och
Azerbajdzjan bestående Transkaukasiska
federativa demokratiska republiken, vilken dock redan
1918 sönderföll i sina delstater. S. å. återställdes
genom freden i Brest-Litovsk den före
Berlin-kongressen rådande gränsen till Turkiet,
varigenom Ardahan, Batum och Kars återställdes till
detta. Under loppet av 1920—21 kom K. i sin
helhet i bolsjevikernas händer. I Transkaukasien
upprättades 1922 av Georgien, Erivan och
Azerbajdzjan det Transkaukasiska rådsstatsförbundet,
vilket s. å. upptogs i Sovjetunionen som
Transkaukasiska federativa sovjetrepubliken. 1936
blevo Georgien med de autonoma republikerna
Abchasien och Adzjaristan samt autonoma området
Sydossetien, Erivan (Armenien) och Azerbajdzjan
med autonoma republiken Nachitjevan och
autonoma området Nagornyj-Karabagh självständiga
enheter inom Sovjetunionen. I n. K. framgick
efter flerårig förvirring den ännu bestående
ordningen, varigenom landet anslöts till Ryska
socialistiska sovjetrepubliken. Autonoma områden äro
Adygejskaja och Tjevkemish, vidare autonoma
republiken Dagestan, där 1924 svåra oroligheter
mot bolsjevikerna rasade, Nordossetien och
Ka-bardinska ASSR. 2:a världskrigets tyska
offensiv, som hösten 1942 nådde ned till mitten av
Kaukasus, fick för området inga mer
betydelsefulla följder. — Litt.: D. Tutaeff, ”The Soviet
Caucasus” (1942); B. Wartanoff, ”Der K.” (1943).
Kaukäsiska rasen, Blumenbachs (se d. o.)
namn på en av de fem raser, vari han indelade
människosläktet.
Kaukäsiska språk, de språk, som talas av de
smärre folkstammarna i Kaukasus’ bergstrakter.
De visa ej släktskap med någon känd större
språkgren och äro sinsemellan delvis så olika,
att de kanske ej ha ett gemensamt ursprung. K.
karakteriseras av en högst egendomlig byggnad
och en rikedom på egendomliga ljud. K.
sönderfalla i 3 skarpt åtskilda grupper. Till den
sydvästliga gruppen höra georgiskan och de
därmed nära besläktade mingreliskan, laziskan och
svaniskan, till den nordvästliga gruppen
abchasiskan, karatjajiskan och tjerkessiskan, till
den sydöstliga gruppen tjetjeniskan och ett
stort antal smärre idiom i Dagestan, av vilka
avariskan är det förnämsta. Av k. har blott det
georgiska språket egen litteratur och fixerat
skriftspråk. — Litt.: A. Dirr, ”Einführung in
das Studium der kaukasischen Sprachen” (1928).
Kåu’kasus, bergskedja i v. Asien, mellan Svarta
och Kaspiska haven, omkr. 1,200 km lång och 150
km bred; utgör en del av den stora tertiära
bergs-kedj eveckning, som genomdrar Eurasien. K. har
sin fortsättning mot v. i Jailabergen på Krim,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
