Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kelter - Keltiberer - Keltisk arkeologi - Keltiska språk - Keltolog - Kelvin, Sir William Thomson, Lord Kelvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
and the Celtic world” (1922); H. Hubert, ”Les
celtes et l’expansion celtique” och ”Les celtes
depuis l’époque de La Tène” (i ”L’évolution de
l’humanité”, 21 och 21 bis, 1932).
Keltiberer [ke-], ett av det gamla Spaniens
mäktigaste folk. De utgjorde en blandning av
landets urinvånare, ibererna, och de
keltiska stammar, som på 500-talet f. Kr. från
Gallien trängde över Pyrenéerna. Från de
puniska krigens tid förde de för sitt oberoende
hårda strider mot romarna, tills de med
Numantias fall (133) kunde anses kuvade.
Keltisk arkeologi [ke’-]. Ännu under
Hallstattiden (se Hallstattkulturen) framträder den
keltiska kulturen ej med full skärpa i det
arkeologiska materialet. Först med La Tènetiden (se
La Ténekulturen) når ifrågavarande kultur en
självständig och karakteristisk utformning. Denna
utveckling sammanhänger med kelternas
begynnande maktställning i Europa, och de på
keltisk kultur befruktande elementen äro till stor
del av klassiskt grekiskt ursprung, komna från
det etruskiska Italien. Med kelternas infall i
Italien omkr. år 400 f. Kr. och deras erövring av
det etruskiska Bologna nådde detta inflytande sin
kulmen. Det framträder även i utformningen av
kelternas egen kultur och deras konsthantverk,
i de keltiska fibulorna, som anknyta till etruskiska
förebilder, i krigarnas stridsvagnar och framför
allt i den säregna keltiska konsten, som utgår
från rent klassiska motiv: palmetter,
bladrankor, vingade lejon o. a. fyrfotadjur samt
ansiktsmasker, allt utfört i en för kelterna
karakteristisk snirklad stilisering. De keltiska
furstegravarna vid mellersta Rhen och i Franken
utvisa det område, där de främmande
inflytelserna gjort sig starkt gällande.
Redan under loppet av den första La
Tèneperioden (400—250) visa de för kelterna
utmärkande fornsaksformerna en kraftig utbredning
åt olika håll, mot n. till Böhmen och Thüringen,
mot v. till Frankrike, mot s. till Schweiz och
österut längs kelternas stora expansionsväg mot
Balkan. De från klassiskt håll upptagna motiven
omvandlas nu under tilltagande stilisering, och
emaljeringskonsten når en rik blomstring,
särskilt på Brittiska öarna.
Den andra La Tèneperioden (250—100)
anknyter direkt till den första men saknar de
guldrika furstegravarna och är, vad fyndmaterialet
beträffar, av torftigare karaktär än denna.
Inom konsten framträder också en tydlig
tillbakagång, särskilt hos fastlandskelterna, i det att
de klassiska traditionerna helt förblekna inför
de snirklade scrollornamenten. En nyhet för
tiden utgöra arbeten i glas, särskilt armband.
Som en följd av förbindelserna med den
grekiska kolonien Massilia (Marseille) framträder
vid denna tid en begynnande keltisk
mynttillverkning.
Den tredje La Tèneperioden (från omkr. 100
f. Kr.) betecknar slutfasen i den
fastlandskeltiska kulturutvecklingen. I de keltiska
gravarna från denna tid avspeglar sig beröringen med
romersk kultur, bl. a. i importen av capuanska
bronser. Den germanska kulturutvecklingen står
denna tid helt under keltiskt inflytande.
På de avlägsna Brittiska öarna kunde den
keltiska kulturen fortsätta en relativt ostörd
utveckling, särskilt på Irland, som icke berördes
av den romerska ockupationen. Här fortlevde
också den keltiska konsten under århundraden,
om också helt stelnad i gamla former. På
600-talet vaknar den till nytt liv och en ny rik
blomstring och framträder vid denna tid samt
under de därpå följ. århundradena i praktfulla
guldsmedsarbeten och rikt illuminerade
handskrifter (se bild 2 å pl. vid Bok). I den
sällsynt rika och blomstrande konst, som här
möter, återfinnas de urgamla keltiska scrollmotiven,
sådana de utbildats redan under förromersk tid,
därjämte nytillkomna element, upptagna från olika
håll, merovingiska, orientalisk-bysantinska, till
någon del även germanska (från Kent). Virvel-
el. scrollornamenten fortleva ännu på iriska
guldsmedsarbeten från vikingatiden. — Litt.: P.
Jacobsthal, ”Early Celtic art” (2 bd, 1944).
Keltiska språk [ke’-], de språk, som talats
och talas av de keltiska folken. De utgöra en
till de indoeuropeiska språkens v. halvstam
hörande familj, närmast besläktad med den
italiska. Den kontinentalkeltiska el.
galliska språkgrenen omfattar de i
sparsamma inskrifter alltifrån 2:a årh. f. Kr. samt
genom namn och glossor hos klassiska författare
belagda, redan i de första årh. e. Kr. utdöda
dialekter, som talades av kelter på Pyreneiska
halvön, i nuv. Frankrike, Norditalien, Schweiz
och Sydtyskland. Den ännu levande
ökeltiska grenen (med bretonskan) omfattar Brittiska
öarnas keltspråk och sönderfaller i två
språkgrenar, den gaeliska och den
britanniska. Till den senare höra den av 1 mill.
individer talade kymriskan el. walesiskan
i nästan hela Wales, bretonskan i
Bretagne, där språket ännu talas av något över 1 mill.
pers., vartill kommer den före 1800 utdöda
korniskan i Cornwall samt det i det närmaste
utdöda språket (manx) på ön Man.
Litt: C. Zeuss, ”Grammatica celtica” (2:a
uppl. 1871); H. Pedersen, ”Vergleichende
Grammatik der keltischen Sprachen” (2 dlr,
1909—13); H. Lewis och H. Pedersen, ”A concise
comparative Celtic grammar” (1937).
Keltolog [keltålå’g], forskare i keltiska språk
och kulturer.
Kelvin [ke’lvin], Sir William
Thomson, sedan 1892 Lord Kelvin, engelsk
fysiker (1824—1907), prof. i fysik vid
Glasgows univ. 1846—99, president i Royal Society
1890—95. K. är en bland den mekaniska
värmeteoriens främsta målsmän. Han utförde
till denna teoris bekräftelse och inom
elektricitetsläran en mängd undersökningar,
samlade i ”Reprint of papers on electro-statics &
magnetism” (1873) och ”Mathematical and
physical papers” (3 bd, 1882—90). Han
konstruerade även ett stort antal elektriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
