Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kennedykanalen - Kennel - Kennelklubb - Kenningar - Kenotafion - Kenotiker - Kenozoiska eran - Kensington - Kensington-stenen - Kent (grevskap) - Kent (titel) - Kent, William - Kentaur - Kentska tärnan - Kentucky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Kennedykanalen—Kentucky
216
Kennedykanalen [ke’nidi-], 30 km brett sund
mellan n. v. Grönland och Ellesmere land.
Kennel [ke’-], eng., urspr. hundkoja, numera
större hundgård med avel.
Kennelklubb (jfr Kennel), förening för
främjande av hundavel. Den äldsta stiftades i
England 1873. Nu finnas sådana i alla
kulturländer. I Sverige bildades Svenska
kennelklubben (S.K.K.) 1889. Anslutna
till el. samarbetande med denna finnas flera
specialklubbar. Såväl S. K. K. som dess
specialklubbar bruka numera årl. hålla hundutställningar
samt jakt- och bruksprov; de utge även
stamböcker och Tidskr., S. K. K. den månatliga
Svenska k:s tidskrift.
Kenningar [ke-], isl., kallas den fornisländska
poesiens två- el. flerledade metaforer, t. ex.
svärdets dragare = krigaren, drakens bädd = guldet.
Kenosha [kinåu’/o], stad i Wisconsin vid
Michigansjön, 93 km n. om Chicago, U.S.A.;
54,000 inv. God hamn; mångsidig industri.
Kenota’fion [ke-], grek., se Cenotafium.
Keno’tiker [ke-] (av grek. ke’nosis,
utblott-ning), dels en kristologisk riktning på 1600-talet,
enl. vilken Kristus under jordelivet skulle ha
avstått från bruket av de honom tillkommande
”gudomliga egenskaperna”, dels en i viss mån
besläktad riktning på 1800-talet, vilken på sin tid
utövade ett betydligt inflytande.
Kenozoiska eran [kenoså’-], se Neozoiska
eran.
Kensington [ke’nziotan], stadsdel i v.
London.
Kensington-stenen, runsten från början av
1800-talet, enl. påståenden funnen under en
trädrot nära den lilla orten Kensington i staten
Minnesota, U.S.A. Den långa inskriften, som i
fantastisk runskrift på modern norska ger sig ut
för en rapport om en ”opdagelsesfærd” till
Amerika på 1300-talet, har tagits på allvar av flera
amerikanska o. a. språkforskare och arkeologer,
men något tvivel om att K. är en förfalskning
kan icke föreligga. — Litt.: S. B. F. Jansson i
Nordisk tidskr., 1949.
Kent [ke-1, grevskap i sydöstligaste England,
mellan Kanalen och Thames’ estuarium; 3,949
km2, c:a 1,5 mill. inv. K., som genomdrages av ö.
delen av North Downs, är småkuperat och
bördigt, delvis parkartat, med omfattande odling av
vete, grönsaker, frukt och humle samt
högtstående boskapsskötsel. K:s n. ö. halvö är Isle of
Thanet; utanför östkusten ligga Goodwin Sands.
Huvudstad är Maidstone, viktiga hamnar Dover
och Folkestone, badorter Margate och Ramsgate.
— K. utgjorde under äldre angelsaxisk tid ett
av de förnämsta smårikena; bland dess kungar
märkes Ethelbert (d. 616), som gynnade
kristendomen. Från slutet av 700-talet lydde K. under
Mercia, från 825 under Wessex. Länge behöll
dock K. en viss självständighet. Under 2:a
världskriget vållade tysk flygbombning här omfattande
skador.
Kent [ke-], engelsk earl-, markis- och
hertigtitel, har sedan 1465 burits av medl. av ätten Grey
Kentaur och lapit. Metoprelief från Parthenons sydfris.
och vid skilda tillfällen av medl. av de engelska
kungahusen.
Kent [ke-], William, engelsk arkitekt och
målare (1684—1748). Hans mest betydande
arbeten äro byggandet av Horse Guards vid
White-hall i London och Devonshire House i Piccadilly
samt anläggandet av Kensington Gardens, där K.
genomförde den landskapsstil, som utmärker
engelsk trädgårdsarkitektur i motsats till fransk.
Kentaur [kentau’r], grek, myt., fabelväsen,
sammansatt av en mänsklig överkropp och en
hästkropp; i den äldre konsten tillfogas en
hästkropp i ryggen av en hel mänsklig gestalt.
Ken-taurerna sägas vara söner till Ixion och Nefele
och framställas som vilda väsen, lystna efter vin
och kvinnor; endast den vise Cheiron utgör ett
undantag. Beryktad var deras strid med
lapiter-na i Tessalien. Denna framställdes med
förkärlek av den grekiska konsten, t. ex. på
Parthenons metoper och på frisen i Apollonteniplet i
Bassai.
Kentska tärnan [ke-], zool., se Tärnsläktet.
Kentucky [kenta’ki], förk. Ky., en av de s. ö.
Centralstaterna i Förenta staterna (se karta vid
d. o.); 108,833 km2; 2,944,806 inv. (1950). K:s
s. ö. gräns utgöres av två av Appalachernas n. v.
höj dryggar, Pine Mountains och Cumberland
Mountains, som höja sig upp till 1,219 m ö. h.
N. v. därom utbreder sig den av paleozoiska
bergarter (huvudsaki. från karbontiden) uppbyggda,
genom floderosionen starkt sönderskurna och
därför bergiga appalachiska platån, som sakta sänker
sig mot n. v. men är skarpt begränsad mot den
lägre liggande Ohiodalen. Västligaste K. tillhör
Mississippis dalslätt. I n. ö. K. har genom
förvitt-ring av kalksten bildats en utomordentligt bördig
jordmån, den s. k. bitte grass soil. I v. delen av K.
täckes berggrunden, liksom i angränsande delar
av Indiana, av lössjord. Kalkstensområdena äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
