Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Key, 3. Ellen - Key, 4. Helmer - Key, 5. Einar - Key, Lieven de - Keynes, John Maynard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Key—Keynes
236
kulturoptimism har ett drag av religiös
innerlighet och trosvisshet. I ”Lifslinjers” första del
framlade hon sina åsikter om kärleken och
äktenskapet. Äktenskapet får enl. henne sin
sanktion genom den ömsesidiga känslan. Tillräcklig
grund för dess upplösning bör vara ena makens
yrkande därpå. Hon betonade dock, att den
livslånga monogamien var den ädlaste och
lyckligaste formen för det erotiska livet. Den märkligaste
motskriften mot henne är V. Norströms ”Ellen
Keys tredje rike. En studie öfver radikalismen”
(1902). — I Sverige först mycket omstridda,
särskilt på grund av hennes åsikter om de erotiska
frågorna, utövade Ellen K:s skrifter ett ovanligt
stort inflytande i en mångfald länder.
Bland mindre skrifter må nämnas
”Individualism och socialism” (1895), ”Bildning” (1897),
”Skönhet för alla” (1899), ”Svensk eller
storsvensk patriotism” (s. å.) och
”Folkbildningsarbetet, särskildt med hänsyn till skönhetssinnets
odling” (1906). I ”Minnen av och om Emil Key”
(3 bd, 1915—17) tecknade hon sin fars levnad och
politiska verksamhet. Under och efter 1 :a
världskriget förde hon outtröttligt människokärlekens
talan i en rad skrifter (”En djupare syn på
kriget”, 1916, ”Själarnas neutralitet”, s. å.,
”Allsegraren”, I och II. 1918 och 1924).
Uttryckets patos, formuleringens sinnrikhet och
bildernas prakt gåvo Ellen K:s skrifter en starkt
suggestiv makt. Hennes stil lider stundom av en
viss exaltation. Kanske utgjorde hennes muntliga
talekonst stunderna för hennes personlighets
rikaste expansion. — K:s efterlämnade papper
förvaras på K. Bibi. — Litt, ”En bok om E. K.”
(1919; med bidrag av in- och utländska förf.);
Mia Leche, ”E. K. Hennes liv och verk” (1930);
A. Forsström, ”Om E. K.” (1949).
4) Carl Axel Helmer K., son till K.2),
publicist, skriftställare (1864—1939), fil. dr i
Uppsala 1894 (”Alessandro Manzoni”), doc. i
litteraturhistoria 1894—95, huvudred, och ansvarig utg.
av Svenska Dagbladet 1897—1907 och 1909—34;
fullmäktig i Stockholms handelskammare 1902—
16, ordf, i Publicistklubben 1917—20. Förutom
ett par skådespel och övers, utgav K. flera
skrifter i ekonomiska och kolonialpolitiska ämnen.
5) Einar Samuel Henrik K., den föreg:s
bror, läkare (f. 1872 W12), med. dr vid
Karolinska inst. 1907 (”Bidrag till den kirurgiska
behandlingen av ulcus ventriculi”), doc. i kirurgi 1909—
_______________________ 23, överläkare vid
Maria sjukhus 1914—
37, prof, i kirurgi
1923—37. K. har i
utomordentlig grad
bidragit till främjande
av svensk kirurgi. Av
hans egna arbeten
märkas framför allt hans
banbrytande insatser
i fråga om
embolekto-mien, avlägsnandet av
blodproppar ur
extre-mitetspulsådrorna,
samt vidare arbeten
in
om urinvägarnas och lungornas kirurgi. Jämte G.
Forssell tillkommer framför allt K. förtjänsten
av att ha lyckats lösa Karolinska inst:s
mångåriga nybyggnadsfråga. Som operatör åtnjuter
han anseende som en av Sveriges främsta. K.
blev 1913 huvudred, för den kirurgiska avd. i
Nordiskt medicinskt arkiv och är sedan 1919
huvudred. för dess forts., Acta chirurgica
Scandi-navica.
Key [kéi], L i e v e n de, holländsk arkitekt
(1560—1627). Han var från 1593
stadsbyggmäs-tare i Haarlem, där han gjorde ritning bl. a. till
stadens berömda slakthus i renässansstil. Bland
K:s arbeten nämnes också rådhuset i Leiden.
Keynes [kéinz], John Maynard,
engelsk nationalekonom (1883—1946), anställd vid
India Office 1906—08, i finansdep. 1915—19,
lärare i Cambridge från
1920. K. intog en
framskjuten ställning
som ekonomisk expert
vid fredskonferensen
1919, men då han icke
lyckades förhindra
ententemakterna att
gentemot Tyskland
föra en
skadestånds-politik, som enl. K.
innebar allvarliga
faror för det
ekonomiska livet i alla länder,
drog han sig tillbaka
i juni 1919. Sin
uppfattning om skadeståndspolitiken framlade K.
i ”The economic consequences of the peace”
(1919; sv. övers. 1920) och ”A revision of the
treaty” (1922; sv. övers, s. å.). Böckerna väckte
ett oerhört uppseende, och då den följ,
utvecklingen i stort följt de banor K. skisserat, vann
K. genom dem internationellt erkännande som
skarpsinnig ekonomisk expert. K, som var
liberal, framlade i ett mindre arbete ”The end of
laissez-faire” (1926; sv. övers. 1927) ett program
för en starkt modifierad liberalism, som
erkänner nödvändigheten av långt gående
statsingripanden. Som teoretiker sysslade K. framför allt
med penningproblem, där han gjorde epokgörande
insatser, men även med statistiska och filosofiska
problem. Bl. a. som utgivare av Economic
Journal utövade han genom sin journalistik stort
inflytande på Englands ekonomiska politik.
Vid bödjan av 2:a världskriget framlade K. en
uppmärksammad plan för att bekämpa
inflationshotet genom tvångssparande samt 1943 en plan
för de internationella betalningarna. Som
brittiska regeringens finansexpert togs han flitigt i
anspråk vid de finansiella förhandlingar med
främmande makter, främst U.S.A., som ägde rum
under och efter kriget. Överansträngning i
samband med dessa bidrog till hans död. — K. var
en oerhört mångsidig begåvning, vars intressen
sträckte sig långt utom ekonomiens område. Bl. a.
hade han starka konstnärliga intressen. — K:s
främsta penningteoretiska arbeten äro ”A
trea-tise on money” (2 bd, 1930) och ”The general
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
