Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Khaki, kaki - Khan - Khanbalik, khanbaliq - Khanià, Chania, Kanea, Canea - Kharbin - Kharga, Chargeh - Khartum - Khasi - Khaya - Khazarer, chasarer, kazarer, kasarer - Khediv - Khiva - Khmer - Khond - Khorasan - Khorsabad (Chorsabad) - Khotan, Chotan - KHS - Khubilaikan - Khyberpasset - Kiaby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Khan—Kiaby
240
starkt bomullstyg i grågrön el. gröngulbrun färg
(khakifärg), vanl. impregnerat. Användes
till sport-, arbets- och militärkläder.
Khän, se Kan
Khanbalik, K h a n b a 1 i q (mongol.,
”kha-nens stad”), det mongoliska namnet på Peking el.
rättare namnet på den stad, som Khubilai kan
1267 lät grunda n. ö. om den tidigare staden
Tchong-tu och som bildar grundvalen för det nuv.
Peking (Peiping). K. är de medeltida resandenas
Cambalu(c).
Khaniå, Chania, Kanea, Canea,
huvudstad i nomos Khaniå (127,000 inv.) på v.
Kreta, vackert beläget vid basen av halvön Akroteri
på nordkusten; 29,000 inv. Under den tyska
invasionen 1941 led staden svåra skador, bl. a. dess
venetianska byggnadsminnen (kastell, stadsmurar
m. m.). Biskopssäte; god hamn. En moské är nu
arkeologiskt museum.
Kharbi’n [^:a-], stad i Manchuriet, se Harbin
och Pinkiang.
Kharga [^a’-], C h a r g e h, c:a 175 km
långt oasstråk i Libyska öknen i Egypten,
c:a 7,000 inv. Odling av dadelpalmer. Till
huvudorten Kharga leder en 198 km lång järnväg
från nildalen. Här finnas talrika ruiner från
gammalegyptisk, grekisk, romersk och kristen tid.
Khartüm, se Kartum.
Khäsi, bergfolk i Assam; omkr. 200,000 pers.,
därav omkr. 30,000 kristna. K. tala ett med
mon-khmerspråken besläktat idiom.
Kha’ya, västafrikanskt växtsläkte av fam.
Me-liäceae. Kärnveden av K. senegalènsis och K.
ivoriènsis, c a i 1 c e d r a t r ä, madeira- el.
gambiamahogny, vars färg är mörkare
rödbrun än den äkta mahognyns, lämnar virke
till finare snickeriarbeten.
Khazärer [^azä’-], chasarer, kazarer,
k a s a r e r, ett turko-tatariskt folk, som på
600-talet behärskade hela s. ö. delen av Ryssland kring
Volga, vid vilken deras huvudstad var belägen;
därjämte behärskade de vid sitt inträde i
historien stora delar av Kaukasien. Omkr. 722—24
synes deras välde i Kaukasien ha brutits genom
den arabiska erövringen av detta land. Den
rys-ke storfursten Svjatoslav tillfogade slutl. 969 k.
det avgörande nederlaget, som berövade dem v.
delen av deras område. Om khazarrikets slutliga
undergång har historien intet att förmäla. Dess
kulturhistoriska betydelse som genomgångsland
mellan Orienten och Västerlandet under den
tidigaste medeltiden var stor.
Khediv, se Kediv.
Khiva, se Chiva.
Khmer, det inhemska namnet på Kambodjas
befolkning.
Khond, ett av dravidafolken, bosatt kring
Ma-hanadis nedre lopp i Orissa med utlöpare åt n. v.
delen av Madras Presidency och s. ö. delen av
Central Provinces. Antal c:a 500,000—600,000.
Deras inhemska namn är kui; k. el. kandh är
deras benämning på oriya. K. leva delvis
självständigt under egna hövdingar; en del äro infogade
i det hinduiska kastväsendet el. låta värva sig för
trupptj änst.
Khorasan, se Chorasan.
Khorsabäd (Chorsabad), nuv. namnet på
den plats, där Sargon II (722—705 f. Kr.) 16 km
n. om Ninive byggde sin residensstad D u r-S a
r-r u k i n. K, som är relativt väl bevarat, erbj uder
en nära nog fullständig bild av en assyrisk
konungastad. 1930 igångsattes nya forskningar här
av The Oriental Institute vid univ. i Chicago. De
rika skulpturfynden från de äldre
undersökningarna finnas i Louvren i Paris (se bild 1 å pl. vid
Babylonisk och assyrisk konst), fynd från senare
år i Bagdad och i Chicago. — Litt.: M. Pillet,
”K.” 1918); G. Loud och C. B. Altman, ”K.”
(2 bd, 1937—39).
Khotan [Vå’-], Chotan, kin. Ho-tien, stad i
östturkestan, 1,504 m ö. h. vid s. ”sidenvägen”,
den gamla karavanvägen mellan Kina och Främre
Orienten; omkr. 50,000 inv., till största delen
turkar. K. är bekant för sin tillv. av mattor samt
som huvudort för handeln med nefrit, som
förekommer s. om staden. K. är en av östturkestans
äldsta städer, där utomordentliga arkeologiska
upptäckter från buddistisk tid gjorts av den
engelske arkeologen A. Stein m. fl.
KHS, förk. för Krigshögskolan. Jfr
Föreningen K. H. S.
Khu’bilai kan, mongolisk storkan, kejsare av
Kina (1214—94), erövrade 1252 thai-riket
Nan-Chao (el. Ta-li) i Yünnan på uppdrag av sin
bror, storkanen
Möng-ke (Mangu), och lät
efter dennes död
utropa sig till mongolisk
storkan 1260 men blev
först 1264 allmänt
erkänd. Efter långvarig
kamp förintade K.
1279 det sydkinesiska
Sung-väldet; herre
över Kina i dess
helhet, blev K.
grundläg-gare av
Yüan-dynastien (1280—1368). Utom
Kina erkände Korea,
Annam, Champa och
Burma K:s överhöghet; hans erövringsförsök mot
Japan och Java misslyckades. Han är en av den
orientaliska historiens mest framträdande
gestalter och genomförde i sitt välde en administrativ
organisation av beundransvärd enhetlighet och
fasthet. Bekant är den beskrivning av K:s rike,
som givits av Marco Polo, som 1275—92 vistades
i Peking.
Khyberpasset [kai’bo-], se Khaibarpasset.
Kiaby [fci’-], sn i Kristianstads län, Villands
hd, ö. n. ö. om Kristianstad; 28,21 km2, 854 inv.
(1952). K. ligger huvudsaki. på
Kristianstadsslät-ten, 1,266 har åker. Egendom: Bäckaskog (se d.
o.). I K. upptäcktes 1939 i Barum den hittills enda
säkra graven i Norden från mesolitisk tid och
1949 en dubbelgrav från sen-neolitisk tid,
innehållande en stockbåt. Kyrkan av tegel är byggd i
senromansk stil med smalare, rakt avslutat kor.
Yngre än själva kyrkan är det trappgavelprydda
tornet av gråsten. En bred korsarm tillkom i n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
