Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kielland, 2. Alexander - Kielland, 3. Thor - Kielland, 4. Olav - Kien-lung - Kien-ning - Kienzl, Wilhelm - Kiepert, 1. Heinrich - Kiepert, 2. Richard - Kiepura, Jan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Kien-lung—Kiepura
246
Worse” (1882; sv. övers, s. å.), ”Gift” (1883;
sv. övers, s å.), ”Fortuna” (1884; sv. övers, s. å.)
och ”Sankt Hans fest” (1887; sv. övers. 1888),
novellen ”Sne” (1886), lustspelen ”Tre par” (1886;
uppf. i Sthlm 1887), ”Betty’s formynder” (1887;
uppf. i Sthlm 1888) och ”Professoren” (1888)
samt romanen ”Jacob” (1891); sv. övers, s. å.).
Smärre ting samlades i ”Mennesker og dyr”
(1894); ”Omkring Napoleon” (2 bd, 1905) är en
kåserande biografi.
K. tillhörde en berest och förmögen
köpmans-släkt i Stavanger med traditioner från flera
släktled. Hans framställning präglades därför ifrån
början av
världsman-naton och
konversa-tionskultur, hans
motiv hämtades också i
stor utsträckning från
släkthågkomster.
Tidigt påverkad av Heine
och Kierkegaard,
sedan av Georg
Brändes och fransk
realism, gav K. i lätta och
eleganta skisser med
kvick och pikant dialog
radikalt tendentiösa
skildringar av norskt
småstadsliv. Framför
allt prästerna och kyrkan men även
ämbetsmännen och byråkratien äro föremål för hans satir;
i ”Gift” angrep han skolans latinstudium och
i ”Fortuna” och ”Sankt Hans fest” prästen och
politikern Lars Oftedal; stortinget nekade honom
1885 ”digtergage”, och vänsterpartiet splittrades
under striden om denna fråga. K. var den födde
berättaren med en icke föraktlig lyrisk åder, en
medveten språkkonstnär; hans
människoframställning var ej djup men ovanligt klar och åskådlig.
K:s personlighet kommer fylligast fram i hans
ypperliga brev (”Breve”, 2 bd, 1907; ”Breve til
hans datter”, 1909, ”Breve til han sön”, 1910).
K:s samlade skrifter ha utkommit upprepade
gånger, senast i ”Samlede verker”
(”Hundreårs-utgave”), 12 bd, 1949—50. — Litt.: G. Gran,
”A. L. K. og hans samtid” (1922); O. Storstein,
”K. på ny” (1936, ny, utvidgad uppl. 1949); Baby
Kielland, ”Min far A. L. K.” (2:a uppl. s. å.);
N. E. Bæhrendtz, ”A. K:s litterära genombrott”
(1952).
3) Thor Bendz K., den föreg:s kusins son,
museiman (f. 1894), fil. dr 1927, efter utbildning
och anställning vid flera olika museer dir. för
Kunstindustrimuseet i Oslo 1928. K. har i
böcker och art. behandlat frågor rörande
konsthantverk, framför allt äldre norskt guld- och
silver-smide samt möbelkonst. Under senare år har K.
ägnat sina vetenskapliga forskningar åt de
märkliga norska bildvävnaderna.
4) Olav K., dirigent och tonsättare (f. 1901),
studerade vid konservatoriet i Leipzig 1921—23
samt hos F. Weingartner 1929, var 1925—31
kapellmästare vid Stora teatern i Göteborg, 1931
dirigent vid filharmoniska sällskapets orkester i
Oslo, där han även var konstnärlig ledare 1933
—45, 1946—47 kapellmästare och konstnärlig
ledare vid Trondheims symfoniorkester, sedan 1948
kapellmästare vid Musikselskabet Harmonien i
Bergen. Som gästdirigent har han framträtt i
Paris, Berlin, London, Stockholm och
Helsingfors. K. har komponerat en symfoni, sånger
m. m.
Kien-lung, kejsare i Kina (se d. o.).
Kien-ning, stad i prov. Fukien i s. ö. Kina,
vid Min-kiangs översta lopp nära gränsen mot
Kiangsi; c:a 250,000 inv.
Kienzl [kintsl], Wilhelm, österrikisk
tonsättare (1857—1941). K. var en tid
operakapellmästare i München och slog sig sedan ned i Graz.
Han slöt sig till Wagner och skrev i dennes
anda flera operor, varav särskilt ”Der
Evangeli-mann” (1895; ”Evangeliemannen”, 1905) vunnit
berömmelse. K. har dessutom utgivit musikaliska
essäer, en Wagnerbiografi (1904) och
självbiografien ”Meine Lebenswanderung” (1926).
Kiepert [ki’part]. 1) Heinrich K., tysk
geograf och kartograf (1818—99). Han hade 1845
—52 ledningen av geogr. institutet i Weimar,
blev 1859 prof, i geografi i Berlin och var
samtidigt från 1864 dir. för topogr. avd. av
statistiska byrån i Berlin. K. företog flera resor till
Mindre Asien och utgav ett stort antal kartor,
däribland ”Topographisch-historischer Atlas von
Hellas und den hellenischen Kolonien” (1841—•
46), ”Kleinasien” (1844), över vilket område han
även utgav kartor 1854, 1856, 1884 och 1890—92,
”Atlas antiquus” (1859), som utgått i många
uppl., samt ”Formae orbis antiqui” (påbörjad
1894, fullbordad av sonen). — Biogr. av J.
Partsch i Geografische Zeitschrift 1901.
2) Richard K., den föreg:s son, kartograf
(1846—1915). Han var sin fars medarbetare,
utgav 1902—08 en karta över Mindre Asien i 24
blad och skalan 1 : 400,000, vidare många
väggkartor för skolor samt atlaser över tyska
kolonier. — Biogr. av J. Partsch i Zeitschrift der
Gesellschaft für Erdkunde 1915.
Kiepura [kjäpo’ra], Jan, polsk-amerikansk
operasångare och filmskådespelare (f. 1902),
debuterade 1925 på operan i Warszawa som Faust.
Efter några års engagemang där började han i
Wien en internationell karriär, som bl. a. fört
honom till operascenerna i Milano, Paris, London,
Berlin och Buenos Aires. Han framträdde 1938
f. ggn på Metropolitan i New York. Sedan dess
är han huvudsaki. verksam i U.S.A. men har även
gjort omfattande sydamerikanska och europeiska
konsertturnéer (Stockholm 1937 och 1948). Bland
hans operaroller märkas tenorpartierna i
”Rigo-letto”, ”Trubaduren”, ”Aida”, ”Bohème”,
”Tos-ca”, ”Turandot” och ”Manon”. Med sin vackra
och väl utbildade hjältetenor har K. erövrat en
framstående position inom den internationella
sångareliten. Sin största berömmelse torde han
emellertid ha vunnit som filmskådespelare. Bland
hans filmer märkas ”Den sjungande staden”,
”1 natt eller aldrig”, ”En sång till dig”,
operafilmen ”Bohème” m. fl. — G. 1936 m. den
ungersk-tyska operettsångerskan Marta E
g-gerth (f. 1912), känd från Schubert-filmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
