Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
Kina
302
dess gruvdrift och industri kraftigt utvecklats,
varför dess återförvärvande betydde mycket för
det krigshärjade K. Sovjetunionen dröjde dock
med utrymningen och började bortföra
industriell utrustning samt vägrade öppna Dairens hamn,
vilket framkallade skarpa protester från K.,
U.S.A. och England. Frågan togs upp vid
utrikesministermötet i Moskva i dec. 1945, där
Sovjetunionen å sin sida protesterade mot de
amerikanska truppernas närvaro i K. Man enades
om att trupperna å ömse håll snarast möjligt
skulle dras tillbaka. Utrymningen av Manchuriet
kom först i april 1946, då kommunisterna med
ryssarnas hjälp lyckades ockupera stora områden.
■ Under tiden hade regeringen upptagit
förhandlingar på initiativ av general Marshall, som i
dec. 1945 utsetts till medlare i K. I jan. 1946
lyckades han få till stånd vapenvila, varefter
den konsultativa konferensen kunde
sammanträda. Den beslöt, att en nationalförsamling i maj
skulle fastställa författningen. Tills vidare skulle
man upprätta ett statsråd, sammansatt av alla
partier, och ett gemensamt högkvarter för att
övervaka demobiliseringen. Endast det senare
organet kom till stånd, men dess verksamhet
förlamades av de militära konflikter, som snart
uppstodo, särsk. i Manchuriet. Båda parter höllo
dock förhandlingsköntakt hela året, varvid
kommunisterna liksom tidigare företräddes av Chou
En-lai, i realiteten deras utrikesminister. Under
hösten blev läget allvarligare, varvid regeringen
hade vissa framgångar i Manchuriet, och n. K.
Den kunde dra fördel av U.S.A :s ekonomiska
hjälp och de stora vapenleveranserna, vilket
väckte stark förbittring på kommunistiskt håll.
Utsikterna till en fredlig lösning blevo allt mindre,
särsk. som Kuo-min-tangs reaktionära element
fortfarande hade stort inflytande med bröderna
Chen Li-fu och Chen Kuo-fu i spetsen. I nov.
samlades äntl. nationalförsamlingen men utan
deltagande av kommunisterna och den demokratiska
ligan. I dec. antogs en relativt liberal
författning, som innebar en övergång till ett
konstitutionellt system. Den skulle icke träda i kraft
förrän 1948, men redan våren 1947
reorganiserades de olika råden, i vilka upptogos
representanter för andra partier. Kommunisterna och den
demokratiska ligan vägrade dock att inträda. —■
I jan. 1947 återkallades Marshall, som redan
tidigare börjat finna sin medlaruppgift hopplös.
Till en början uppehölls ännu
förhandlingskon-takt, men i juli 1947 proklamerade
kommunisterna öppet uppror. Ännu våren 1947 hade
regeringstrupperna vissa framgångar, bl. a. togs
kommunisthuvudstaden Yenan, men sedan började
initiativet gå över till kommunisterna trots deras
numeriska underlägsenhet. I sin iver att besätta
Manchuriet hade regeringen försummat att säkra
kommunikationslederna genom n. K., där
kommunisterna började vinna terräng och från
landsbygden hotade städer och järnvägslinjer. Den
hämmades också av det ekonomiska nödläget.
Därtill kom den oerhörda korruptionen inom
regeringskretsarna, som skarpt kontrasterade mot
effektiviteten inom kommunistlägret.
r 948 trädde den nya författningen i kraft, och
i mars samlades den nyvalda
nationalförsamlingen, som fortfarande dominerades av
Kuo-min-tang. I april valdes Chiang Kai-shek till
president och, emot Chiangs önskan, den liberalt
orienterade Li Tsung-jen till v. president. Trots de
tvivel man i U.S.A. hyste om regeringens
möjlighet att bemästra situationen, beviljade
kongressen i april ett hjälpprogram på 463 mill. $, som
dock endast fick användas för import av
livsmedel och industrivaror. — Ännu vid 1948 års
ingång hade regeringen långt större styrkor i
fält men blev småningom genom deserteringar
och förluster den underlägsna parten.
Folkopinionen hade börjat ta parti mot den. Under
hösten höll regeringen blott ett fåtal garnisoner
i Manchuriet och n. K. I okt. föll Mukden och
snart hela Manchuriet, i jan. 1949 Peiping och
Tientsin. — Inför det allt mer katastrofala läget
sökte man på regeringshåll få till stånd en
uppgörelse och anhöll, ehuru förgäves, i jan. 1949
om stormakternas medling. 14/i framlade Mao
Tse-tung sina villkor: den nya författningen och
det reaktionära kuo-min-tang-systemet skulle
avskaffas, en rad reformer genomföras och
krigsförbrytare bestraffas. Som sådana namngåvos ett
stort antal kuo-min-tang-politiker med Chiang
Kai-shek och hans maka i spetsen. Chiang
tillgrep nu samma taktik som i tidigare kritiska
situationer; 20/i drog han sig tillbaka från
presidentposten, som övertogs av Li Tsung-jen.
Denne upptog sedan kontakt med
kommunisterna, som nu snabbt avancerade mot Yang-tsi-kiang.
Han motarbetades emellertid av Chiang, som
fortfarande dirigerade partiet, och av den nye
konservative statsministern Sun Fo, som med
regeringen flytt till Kanton. I mars nödgades
emellertid denne avgå, och i april kommo
förhandlingar till stånd i Peiping, som dock
strandade. — Kommunisterna överskredo då
Yang-tsi-kiang, varefter Nanking togs 24 A och Shanghai
25/s. Kuo-min-tang-regimen, vars fortgående
upplösning markerades av täta
regeringsombildning-ar, tog sin tillflykt till Kanton och fortsatte
härifrån kampen. Genom sin flotta behärskade den
fortfarande sjön och inledde i juni en blockad
av kommunisternas hamnstäder. Detta drabbade
emellertid även västmakterna, som ingalunda ville
avstå från sin handel på K. och snart kommo
i konflikt med nationalistregeringen. I aug.
åter-upptogo kommunisterna offensiven efter några
mån. stiltje och besatte snart kustprov, i s. ö.
K. med Kanton, som föll i okt. Regeringen
överflyttade nu till den gamla krigshuvudstaden
Chung-king. Kommunisternas offensiv fortsatte
emellertid, och 29/n föll även Chung-king,
varvid regeringen på nytt måste ta till flykten, nu
till Cheng-tu längre in i landet, den fjärde
huvudstaden 1949. I dec. föll även denna, och vid
årsskiftet 1949/50 hade kommunisterna besatt i stort
sett hela fastlandet, sedan även de avlägsna
gränsprovinserna anslutit sig, bl. a. Sin-kiang.
Regeringen tog då sin tillflykt till Formosa, som
bildar dess sista motståndscentrum; där hade
tidigare starka stridskrafter koncentrerats under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
