Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinematografi - Kineser - Kinesiska muren, Stora muren - Kinesiska språket och litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
Kineser—Kinesiska språket och litteraturen
31(5
skiva, förflyttar varje bildruta under
expone-ringsögonblicket i filmens riktning med exakt
samma hastighet som filmen, s. k. optisk
utjämning. — Betr. 3-d imensionell film
(”djupfilm”) se Stereoskopisk film. Färg film
framställes numera enl. de vanliga subtraktiva
metoderna och enl. Technicolor.
Historik. Som den första föregångaren till
kinematografen räknas ”levande hjulet” el.
stro-boskopet, en leksak, som uppfanns 1833
samtidigt av J. Plateau och S. Stampfer. I sin
enklaste form bestod det av en roterbar pappskiva,
som nära ytterkanten hade en serie radiella
springor på samma avstånd från varandra.
Mellan springorna funnos lika många teckningar av
olika faser i en rörelse. Om man höll upp
skivan med bildsidan mot en spegel och satte den
i rotation, såg man teckningarna blinka förbi
genom springorna och fick intryck av en
sammanhängande rörelse. En liknande konstruktion
var ”trolltrumman” (fig. 3), en cylinder med
vertikala springor, genom vilka man såg teckningar
på motsatta cylinderväggens insida. Fransmannen
E. Reynaud förbättrade principen i sitt ”p r a x
i-n o s k o p”, där bilderna betraktades i roterande
speglar. Hittills
hade rörelsen bestått
av en sluten
handling, som
upprepades gång på gång.
Reynaud
fullkomnade sin apparat
genom att bygga
praxinoskopet för
proj
ektionsända-mål och genom att
placera bilderna på
långa, perforerade
gelatinband på upp
till 50 m längd och
rymmande 700
kolorerade teckningar
(1888). Samtidigt
bör j ade man på
många håll ta fotografien till hjälp vid
bildernas framställning. E. Muybridge nedlade
under en följd av år ett energiskt arbete på
att fotografera levande varelsers rörelser och
blev bl. a. känd för sina hästbilder (fig. 4). Redan
1879 visade han i San Francisco vackra
diapositiv-serier med en proj ektionsapparat av egen
konstruktion. Tysken Ottomar Anschütz och den franske
fysiologen Jules Marey blevo på 1880-talet kända
för sina på mycket korta tider tagna fotografier
av flygande fåglar m. m. För visningen byggde
Anschütz en uppmärksammad elektrisk,
strobo-skopisk betraktningsapparat för många personer.
Marey införde fotografering på operforerat
negativpapper, vilket tills, m. Reynauds gelatinband
blev föregångare till filmen. Sedan
rullfilmkameran och rullfilmen på celluloidunderlag kommit
i marknaden i U.S.A., började man allmänt göra
försök med seriebilder på film. Thomas Edison
gjorde kinematografiska upptagningar redan 1889
och utförde då även de första Ijudfilmsexperi-
Fig. 3. ”Trolltrumma”.
Fig. 4. Muybridges serieupptagning av en springande
häst.
menten, varvid ljudet registrerades med hans
fo-nograf. Edison införde perforering av 35 mm
bred film, alltså samma normalfilm, som
alltjämt användes. Han patenterade 1891 sin
kamera, kinetografen, och en
betraktningsapparat för en person, kinetoskopet. Sina
experiment utförde han i en specialbyggd ateljé,
kallad ”Svarta Maria”, vilken brann ned 1905.
En viktig nyhet, griparen, infördes 1893 av
bröderna Louis och Auguste Lumière i Paris. De
byggde en kombinerad kamera,
kopieringsapparat och projektor, kallad ”lè cinématographe”,
och anordnade 22/s 1895 den första offentliga
biograf föreställningen med en projektionsbild i
stort format av en fortlöpande film. Bröderna
Lumière räknas därmed som k:s slutliga
uppfinnare. De grundade världens första offentliga
biograf i dec. 1895 vid Boulevard des Capucines 14
i Paris. — Litt.: ”Fotografisk handbok”, utg. av
H. Bäckström (2 bd, 1942).
Kineser, mongoliskt folk, som utgör
huvudmassan av befolkningen i Kina (se d. o., sp. 269).
Kinesiska muren, Stora muren (kin.
Wang li chang cheng, den 10,000 li långa muren;
mong. Jag an kerme, det vita bandet), en mur,
vars längd uppskattas till mellan 2,400 och 4,000
km, påbörjad av kejsaren Shi-huang-ti (221—
210 f. Kr.) till skydd mot de centralasiatiska
nomadernas anfall mot Kina. K. är uppförd under
användning av tidigare försvarsverk med samma
ändamål. Stora delar av densamma förnyades
under kejsarna av Ming-dynastien (1368—1643). K.
börjar i prov. Kansu, strax v. om staden Su-chou,
där själva huvudvägen för handeln på det inre
Asien och Europa gick fram, och slutar vid
Liao-tungviken vid Shan-hai-kuan. Flerstädes är muren
dubbel och på många ställen, bl. a. i närheten av
Peking, tredubbel. Muren är ofta avbruten av
vakttorn, som framför allt äro förlagda till
strategiskt viktiga bergpass och portarna vid
genom-fartsvägarna. Bland de mest bekanta portarna är
Kujung-kuan med inskrifter på 6 olika språk. K.
är i våra dagar på många ställen starkt raserad.
Kinesiska språket och litteraturen.
Kinesiska språket har inga påvisbara verkligt
närstående släktingar. Det anses närmast vara
besläktat med siamesiskan, med vars språkliga
typ det ganska nära överensstämmer, men de
identifierbara ordstammarna äro mycket få och
utesluta ej helt möjligheten, att de blott bero
på lån. Å andra sidan synes det tydligt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
