- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 12. Karl - Kufra /
337-338

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinne-Vedum - Kinnman, Gunno - Kinnor - Kino - Kino- - Kinofilm - Kinokamera

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

337

Kinnman—Kinokamera

338

skogbevuxen. 1,503 har åker. Kyrkans långhus
och kor från 11 oo-talet (av stenmästaren
Othel-ric). Ingår i Forshems, Fullösa och K:s pastorat
i Skara stift, Kinna kontrakt; tillhör Götene
köpings storkommun.

Kinnman, Ragnar Fritz Gunno, skogsman
(f. 1885 30/i2), t. f. lektor vid Skogshögsk. 1915,
doc. 1926, t. f. prof, i skogsteknologi 1947, prof,
i virkeslära 1949. K. har bl. a. utg.
”Skogsteknologi” (1930) samt en lärobok i byggandet av
skogsvägar.

Kfnnor, instrument, ofta omtalat i bibeln,
konung Davids älsklingsinstrument. Man har ofta
föreställt sig det som en harpa, men numera
anses det ha varit en lyra.

Kino, gemensamt namn för flera växtsafter
el. växtextrakter, vilka i likhet med kateku
användas till garvning. Officinell i en del länder
är t. ex. Malabarkino (Kino malabaricum),
den efter insnitt utrinnande, intorkade saften från
Pterocarpus marsupiwm, ett stort träd på
Mala-barkusten. Denna av rubinröda, spröda små
stycken bestående drog utgöres till stor del av k i n
o-garvsyra. Därtill komma många andra slag
av k. från Ost- och Västindien, Afrika och
Australien, mest från Pterocarpus- och
Eucalyp-tus-arter (se Drakblod).

Kino- [Jp’- el. kl’-], i sammansättningar
använd förk. för kinematogräf (-i sk).

Kinofilm, se Film, sp. 402.

Kinokamera, kamera för fotografering av
ki-nematografisk film. Betr. k:s princip se
Kinematografi, ang. filmformat se Film, sp. 402. K.
för 16 och 8 mm smalfilm och för 35 mm
normalfilm äro i princip byggda på samma sätt.
Den kontinuerliga frammatningen av filmen sker
med matarhjul, medan den ryckvisa
frammatningen i bildfönstret sker med gripare. I
bildfönstret pressar en tryckram med polerade
glidskenor mot baksidan av filmens perforeringskanter
under exponeringen, så att filmen står alldeles
stilla i exponeringsögonblicket; under framryck-

Fig. 1. Smalfilmkameror för 16 och 8 mm film
(Cine-Kodak Magazine).

Fig. 2. Smalfilmkamera för 16 mm film (Bell & Howell
Filmo) med tre objektiv i revolverfattning.

ningen är tryckramen tillbakadragen, så att
filmen frigöres. — Smalfilmkameran
drives av ett fjäderverk, som dras upp med en
vev. Även batteridrivna smalfilmkameror
förekomma. Normalt sker filmens frammatning med
en hastighet av 16 bilder per sek., men hos
flertalet kameror kan bildfrekvensen dessutom ökas
stegvis, t. ex. till 32 och 64 bilder per sek.,
varvid naturligtvis exponeringstiden förkortas i
samma proportion. En del kameror ha även en
lägre bildfrekvens, 8 bilder per sek., som ibland
kommer till användning i svagt ljus. K:s
konstruktion och utrustning varierar i hög grad från
de enklaste, endast för amatörbruk avsedda 8
mm kamerorna till de förnämsta 16 mm
kamerorna för kommersiellt bruk (fig. 1). De senare
äro byggda ung. som ateljékamerorna och äro
utrustade med samma inställningsanordningar som
dessa. Kamerorna ha ljusstarka objektiv med 12 å
13 mm brännvidd hos 8 mm kameran och 20 å
25 mm brännvidd hos 16 mm kameran. En del
högklassiga smalfilmkameror ha en förskj utbar
slidanordning el. en vridbar s. k. revolverfattning
(fig. 2), på vilken flera objektiv kunna skruvas
fast. — Normalfilmkameran tillverkas i
några olika huvudformer, t. ex. som handkamera,
stumkamera och ateljékamera. Handkameran
(fig. 3) är den enklaste och motsvarar ung.
smalfilmkameran. Den är urverksdriven el.
batteridriven, kan användas på fri hand och lämpar sig
för reportagefotografering, på expeditioner m. m.
Liknande användning har den större
stumkameran, en stativkamera, lämpad för
fotografering inom och utom ateljén, när det icke
samtidigt förekommer upptagning av ljud. Den kan
vanl. drivas både för hand med vev och med
batteri. Atelj ékameran (fig. 4) användes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 5 12:37:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffl/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free