Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knös, släkt - Knös, 1. Anders - Knös, 2. Thekla Levinia - Ko - Koadjutor - Koaffera - Koagulation - Koagulera - Koala, el. pungbjörn - Koalition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
459
Ko—Koalition
460
Arvid Knöppel: Älgkalv. Statyett i brons.
1711), vars sonson var nedannämnde K.i). —
Litt: A. Knös, ”Västgötasläkten K.” (1898).
1) Anders Olofsson K., teolog (1721—99).
Han blev 1737 student i Uppsala, där han blev
en framstående anhängare av och förkämpe för
den Wolf ska filosofien och 1743 promoverades
till fil. mag. Efter en religiös väckelse 1747
övergav han tanken på den akademiska banan och
lät prästviga sig för hemstiftet, där han
tjänstgjorde som präst och skolman på skilda orter
och omsider blev lektor (1756) och domprost
(1771) i Skara. Teol. dr 1768, kallades han 1769
och 1778 av stiftets prästerskap till riksdagsman.
1793 blev han led. av ecklesiastikkommittén.
Tidigt påverkad av pietismen och herrnhutismen,
drevs han i sin opposition mot ortodoxiens
dogmatiska spetsfundigheter och ensidiga objektivism
till en betoning av det etiska och praktiska,
som småningom kom honom att i lärorna om
arvsynden, försoningen och treenigheten närma
sig swedenborgianismen. Av K:s skrifter
märkas ”Institutiones theologiæ practicæ” (1768),
”Catechetiska föreläsningar” (2 dir, 1779—80)
och ”Bref till N. N. om religionen och den
sanna moralen” (1784). — Litt.: R. Josef son, ”A.
K:s teologiska åskådning” (1937).
2) Thekla Levinia Andrietta K., den
föreg:s sondotter, författarinna (1815—80). Hon
tillhörde den Atterbom-Geijer-Silfverstolpeska
kretsen i Uppsala. Efter moderns död 1855
försjönk hon i svårmod, som efter en period
av hälsa 1869 övergick till sinnessjukdom. 1851
fick hon Sv. akad:s stora pris för ett
tegnérise-rande epos, ”Ragnar Lodbrok”, och det mindre
för en samling smärre dikter. Hon skrev även
sagor. Hennes lyrik är nätt och täck epigondikt,
stämningar, hemlivs- och genrebilder (”Dikter”,
I 1852, II 1853). 1881 utgåvos ”Efterlemnade
anteckningar”. Se V. Horn, ”De små Knösarna”
(1921).
Ko, honan hos nötkreaturen samt av älg, ren,
hjort, buffel, bison, jak m. fl.
Koadjütor, medhjälpare, biträde; inom rom.-
kat. kyrkan en biskops ställföreträdare, när ord.
innehavare hindras att utöva sitt ämbete.
Koaffèra (fr. coiffer, av coiffe, huvudkläde),
ordna, lägga upp håret, ”kamma”, frisera. —
Ko af fyr (fr. coiffure), hårklädsel,
håruppläggning, kamning, frisyr. — Koafför (fr.
coiffeur), äldre benämning för frisör.
Koagulation. Om en i lösning befintlig kolloid
av en el. annan orsak utfaller i olöslig form,
sä-ges den koagulera, och förloppet benämnes
k. När ett ägg kokas, koagulerar äggvitan; när
mjölk surnar, koagulerar kaseinäggvitan i
mjölken.
Blodkoagulation, blodets egenskap att levra sig,
är en komplicerad process. Den inledes genom
att vävnadsskada el. sönderfall av blodplättar
(trombocyter) frigöra ett enzym, tromboplastin.
I närvaro av kalksalter och ett annat enzym,
proconvertin, bildas convertin, som i förening
med kalksalter omvandlar protrombin till
trom-bin; detta aktiverar proaccelerin till accelerin,
vilket ytterligare ökar trombinbildningen.
Trom-binet å sin sida omvandlar det i blodet befintliga
fibrinogenet till fibrin. Blodkoagulationen verkar
— genom blodproppens bildande i skadade
blodkärl — som ett naturens skyddsmedel mot
förblödning. Blodkoagulationen verkar i andra fall
som ett sj ukdomsmoment genom att blodproppar
kunna uppstå i sjukligt förändrade blodkärl och
därmed äventyra blodets passage. Fragment av
sådana blodproppar kunna i form av s. k.
embo-lier kastas ut i cirkulationen. Sjukliga
förändringar i blodkoagulationen kunna iakttagas vid
blödarsjuka och en del andra sjukdomar med abnorm
blödningsbenägenhet. — Viktiga upptäckter om
blod-k. ha på senaste åren gjorts bl. a. av P. A.
Owren i Oslo.
Koagulera, se Koagulation.
Koäla, el. p u n g b j ö r n, Pliascola’rctos
cine’-reus, tillhör de växtätande pungdjuren. Den blir
omkr. 60 cm lång, har klumpig, svanslös kropp
och klumpigt huvud. Den täta pälsen är på
översidan brungrå, under gulvit. Fingrarna bilda en
tångliknande griphand, och stortån är motsättlig.
K. är hemmahörande i ö. Australien. Den vistas
nästan ständigt i träd. Till levnadssätt och
delvis utseende erinrar
k. i hög grad om
sengångarna. Honan
föder en unge åt
gången. Då den ej
längre rymmes i
pungen, bär hon den
på ryggen.
Koalition,
förbund, förening.
Särskilt betecknas
därmed de förbund, som
ingingos mot
Frankrike under
revolutionen och
Napoleonti-den och vilka
resulterade i
koalitionskrigen. Så kallas
stundom också de tre
Koala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
