Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537
Kommun
538
ting) i Sverige, amtskommuner i Danmark,
departement och arrondissement i Frankrike. Med
k. förstås nedan endast primärkommuner. I vissa
länder finns jämte den borgerliga k. en
kyrklig k. el. församling. I länder, där
decen-tralisation är rådande, inta k. i allm. en ganska
självständig ställning gentemot staten; motsatt
förhållande råder i länder med centraliserad
förvaltning. England plägar sedan gammalt anföras
som typen för en stat med utvecklad
kommunal självstyrelse, medan Frankrike brukat
anföras som typen för en stat med centralisation
av förvaltningen. I England har emellertid
statens kontroll över k. steg för steg skärpts, i
Frankrike har däremot, särsk. efter antagandet
av 1946 års författning, k:s självbestämmanderätt
ökats. I totalitära stater kan självfallet icke
finnas plats för någon sådan rätt. De kommunala
myndigheterna i t. ex. Sovjetunionen äro endast
lokala organ för statsmakten. I de flesta länder
ha lands- och stadskommuner olika
organisationsformer. Den moderna utvecklingen
har dock mångenstädes lett till större
likformighet dem emellan. Ett annat iögonfallande drag i
nutidens kommunala liv är den ökade
samverkan mellan skilda k. för lösandet av
gemensamma uppgifter (kommunalförbund), där
man ej för att nå samma syfte sammanslår
mindre k. till större el. överflyttar vissa
förvaltningsgrenar från primärkommuner till
sekundärkommuner el. staten.
I Sverige voro byalag, härad och landskap
urgamla subjekt för den kommunala
självstyrelsen. Den viktigaste bäraren av denna kom dock,
vad landsbygden beträffar, att bli den
kyrkliga enhet, som utgjordes av socknen. Socknarna
kommo till under 1000- och iioo-talen.
Sockensjälvstyrelsen föddes inom kyrkan och växte fram
redan under medeltiden med stöd i
landskapslagar. Den avsåg urspr. kyrkliga angelägenheter,
ss. byggande och underhåll av kyrka och
prästgård, val av präst och klockare och förvaltning
av den kyrkliga egendomen i socknen, men kom
småningom att omfatta även världsliga
angelägenheter, ss. köp och skifte. Kyrkoherde och
kyrkovärdar handhade förvaltningen, besluten
fattades å sockenstämmor. Efter reformationen
och Gustav Vasas reduktion försvagades
sockensjälvstyrelsen men levde dock kvar och
blomstrade upp under 1600-talet med stöd av
prästerskapets ökade maktställning. I 1650 års
prästprivilegier bekräftades prästerskapets makt att
hålla sockenstämmor. Under 1600-talet utvidgades
socknarnas verksamhetsområde. Utom de rent
kyrkliga ärendena kom detta att innesluta
fattigvården, tillsyn över lösdrivare m. fl.,
folkundervisningen, antagande av sockenhantverkare och
den s. k. sockenrättskipningen. Frihetstiden
medförde icke några kommunalorganisatoriska
nyheter. Det tidigare på många håll befintliga
kyrkorådet legaliserades dock. Fattigvården fastslogs
bestämdare än förut som en kommunens
angelägenhet. Nya arbetsuppgifter för socknarna
till-kommo, t. ex. förvaltningen av sockenmagasin
och brandstodskassor samt åtgärder rörande
häl
sovård. Intill 1817 gällde emellertid, att enhälliga
beslut ofta måste fattas å sockenstämma; om en
förvaltningsuppgift ej enl. viss författning åvilade
socknen, var den frivillig, och endast de, som
biträdde, ”förenade sig om”, ett beslut, kunde anses
bundna av detsamma. Avsaknaden av
rösträttsbestämmelser betydde mindre, enär plikten att delta
i stämma var av större betydelse än rätten. Efter
det nuv. statsskickets tillkomst reglerades
sockensjälvstyrelsen. 1817 utfärdades en k. f. om
sockenstämmor och kyrkoråd. Socknen lämnade
me-nighetsstadiet och kunde fatta för alla medl.
bindande majoritetsbeslut. Socknens kompetens
(befogenhet) att fatta sådana beslut var dock
begränsad till de ärenden, som uppräknades i
förordningen. 1843 kommo nya
kommunalförordningar, näml, en om sockenstämma, en om
kyrkoråd och en om sockennämnder på landet.
Kompetensen blev i princip oförändrad. Den viktigaste
nyheten var, att kyrkorådet uppdelades på två
organ, kyrkorådet för kyrkliga, sockennämnden
för borgerliga angelägenheter. Genom 1862 års
kommunalförordningar grundlädes den till 1952
gällande kommunalorganisationen, som för
primärkommunernas på landet del kom att bygga på
socknen. Denna delades i en borgerlig och en
kyrklig k. med skilda organ: i den förra
kommunalstämma el. kommunalfullmäktige och
kommunalnämnd, i den senare kyrkostämma samt
kyrko- och skolråd. Den borgerliga k:s
kompetens utvidgades att omfatta k.-medlemmarnas
”gemensamma ordnings- och
hushållningsangelä-genheter”. Vad härmed skulle förstås avgjordes
i händelse av tvist av administrativ domstol. K.
fingo också en friare ställning mot staten.
Statsmyndighet ägde att på besvär undanröja
kommunalt beslut endast om det var olagligt, ej på gr.
av att det befanns olämpligt. 1930 undergingo
kommunallagarna en huvudsaki. formell revision;
i de större k. överflyttades dock skolärendena
från den kyrkliga till den borgerliga k. 1948
utvidgades de borgerliga k:s kompetens
ytterligare. Kompetens regeln är nu, att k. äger att ”vårda
sina angelägenheter”. Allmänintresset och icke
som tidigare gemensamhetsintresset skall vara
avgörande. Vid sidan om denna kompetens enl.
kommunallagen har k. befogenheter (och
skyldigheter) enl. speciallagar, t. ex. fattigvårdslagen
och hälsovårdsstadgan. Allt fler uppgifter ha
lagts på k. — Ett nytt steg i
kommunorganisationens utveckling beteckna de lagar, som antogos
1946 och 1949 rörande ny kommunindelning.
Denna verkställdes 1 jan. 1952 och avser att skapa
större administrativa enheter än hittills genom
att sammanslå två el. flera landskommuner till
en storkommun el. genom att lägga
landskommun till stad el. köping. Den nya indelningen
är främst motiverad med hänsyn till en
effekti-visering av socialvården men även med tanke på
den aktuella skolreformen.
Den historiska utvecklingen är för staden
väsentligen annorlunda. Staden var en
handelsplats och genom näringsrättsliga föreskrifter en
enhet, ekonomiskt avgränsad mot kringliggande
landsbygd. Den blev också rättsligt och förvalt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
