Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konow, 1. Wollert - Konow, 2. Wollert - Konow, 3. Sten - Konoye, Fumimaro - Konrad (konung av Jerusalem) - Konrad (hertig av Schwaben) - Konrad I (konung av Tyska riket) - Konrad II (konung av Tyska riket och romersk kejsare) - Konrad III (konung av Tyska riket) - Konrad IV (konung av Tyska riket) - Konrad från Megenberg (domherre i Regensburg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
Konoye—Konrad
600
Jämte Chr. Michelsen m. fl. bildade han 1903
Nationella samlingspartiet, som segrade vid detta
års val. Efter 1905 var K. en av dem, som
skapade den s. k. frisinnade vänstern och blev
(febr. 1910) chef för den regering, som då
bildades av högern och frisinnade vänstern. Febr.
1912 bröt sig högern ut ur regeringen, och K.
måste avgå. Resten av perioden var K.
stortings-president men drog sig sedan tillbaka.
2) W o 11 e r t K. (”Konow H.”, d. v. s. K. från
Hedemarken), den föreg:s kusin, politiker (1847
—1932), cand. jur. 1872, därefter jordbrukare,
stor tingsmän 1886—91 och 1895—1924,
inrikesminister i Steens ministär 1891—93. K. var
initiativtagare till och främste förkämpe för
projektet om egen norsk utrikesrepresentation, det
första direkta angreppet på den unionella
gemenskapen. 1900—02 var han chef för
lantbruks-och revisionsdep. i Steens ministär, 1902—03 i
Blehrs; han avgick jämte G. Stang i juni 1903,
då han ansåg Blehr för eftergiven gentemot
Sverige. 1905 opponerade han jämte J. Castberg
emot Karlstadskonventionerna, spec.
bestämmelserna om gränsfästningarnas raserande. Efter
1905 spelade K. en stor roll som nästan
permanent ordf, i budgetkommittén och var 1910
—15 Venstres parlamentariske ledare. En
alltmer märkbar orientering åt höger avkopplade
honom från ledarställningen inom Venstre; 1918
invaldes han i stortinget av bondepartiet, 1921
av Frisindede venstre.
3) Sten K., språkforskare (1867—1948). Efter
studier i bl. a. Berlin och London var K. anställd
i Archæological Survey of India 1906—08, prof,
i indisk filologi i Oslo 1910—14 och 1919—37, i
Hamburg 1914—19. K:s produktion i indisk
språkvetenskap och kulturhistoria är omfattande
och tungt vägande; nämnas må här, att han
författade några band i den av G. A. Grierson utg.
”Linguistic survey of India”, utgav ”Epigraphia
Indica” till 1916 och ”Acta Orientalia” från 1922.
Till svenska ha översatts ”Indiens kultur under
det I9:e årh.” (1923) och ”Hinduismen” (2 bd,
1927).
Konoye, Fu mim a ro, furste, japansk
politiker (1891—1945), tillhörde en av Japans äldsta
högadelssläkter, var lärjunge och vän till furst
Saionji och stod kejsaren personligen nära. K.
bildade i juni 1937 en regering, avsedd att verka
för partipolitisk avspänning och nationell
samling; i juli s. å.
provocerade militaristiska
armékretsar krig med
Kina. K. avgick i jan.
1939. I juli 1940
bildade han en regering
under dominerande
militärt inflytande, i vilken
partierna voro
orepresenterade ; dessa
upplöstes kort därefter.
K. var, liksom flottans
chef Yamamoto,
tveksam om avslutande av
Tremaktspakten i sept.
s. å. men böjde sig för generalerna. I juli 1941
bildade han sin 3:e regering och blev även
justitieminister. K. torde personligen ärligt ha önskat,
att Japan skulle undvika krig med U.S.A., och
försökte inverka modererande på de extrema
mi-litaristerna. I aug. s. å. riktade han ett budskap
till president Roosevelt och föreslog denne ett
sammanträffande i syfte att få till stånd en
maktuppgörelse utan krig. I okt. s. å. avgick
han och efterträddes av aktivisten H. To jo. K.
blev i aug. 1945 minister utan portfölj i
Higashi-Kunis regering samt medl. av
krigslikviderings-rådet. I dec. s. å. begick han självmord genom
att intaga gift.
Konrad, furstar.
Jerusalem. Konrad, konung, markgreve av
Monferrato (d. 1192). Han var svåger till Guido
av Lusignan, undsatte 1187 Tyros mot Saladin
och fick 1192 konungariket Jerusalem men
mördades strax därpå av assassiner.
Schwaben. Konrad, hertig (1252—68), ofta
kallad K o n r a d i n, av italienarna C o n r a d
i-n o, son till kejsar Konrad IV, uppfostrades efter
faderns död i Schwaben, vars hertig han var,
begav sig efter Manfreds fall till Italien för att
hävda sin rätt till Sicilien men tillfångatogs 1268
i slaget vid Tagliacozzo och avrättades s. å. i
Neapel. — Litt.: K. Hampe, ”Geschichte
Kon-radins von Hohenstaufen” (1940).
Tyska riket 1) Konrad I, konung (d. 918),
son till frankiske greven Konrad av Lahngau och
dotterson till kejsar Arnulf. Han blev 906 hertig
av Franken och valdes efter karolingiska ättens
utslocknande till konung 911. Han råkade då i
strid med Henrik av Sachsen, som han emellertid
vid sin bortgång föreslog till konung.
2) Konrad II, konung och romersk kejsare
(omkr. 990—1039), sonsons son till hertig
Konrad den röde av Lothringen. Han blev efter
sachsiska ättens utslocknande tysk konung 1024,
kröntes 1027 i Rom till kejsare och blev stamfar
för frankiska el. saliska huset. K. nedslog rikets
inre fiender och förvärvade 1032 Burgund.
3) Konrad III, konung (1093—1152), son
till hertig Fredrik av Schwaben, av ätten
Hohenstaufen, och dotterson till kejsar Henrik IV.
Han uppträdde 1126 som motkonung till Lothar
av Supplinburg, kröntes 1128 i Milano till
Italiens konung men underkastade sig 1135 Lothar.
Efter dennes död valdes K. 1138 till tysk konung
och lyckades hävda sin ställning, bl. a. mot hertig
Henrik den stolte av Bayern och Sachsen. K.
deltog i andra korståget 1047—49.
4) Konrad IV, konung (1228—54), andre
son till kejsar Fredrik II. Han valdes 1237 till
tysk konung, bekämpade Henrik Raspe, drog
1251 till Italien och erövrade Apulien samt 1253
Neapel, där han dog, efterlämnade en späd son,
Konradin.
Konrad, tyska medeltidsskalder och
prosaförfattare.
1) Konrad från Megenberg (1309—
74), domherre i Regensburg. Författade bl. a.
naturvetenskapliga arbeten, bland vilka i
synner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
