Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korsnäs (Finland) - Korsnäs ab. - Korsord, ordfläta, ordvävnadsgåta - Korsriddare - Korsryggen - Korsspindeln - Korsstygn - Korssöm - Korstecken - Korstolar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
Korsnäs—Korstolar
724
Korsnäs, kommun i Vasa län, Finland; 274
km2, 3,800 inv., svensktalande.
Korsnäs ab., Gävle (f. d. Korsnäs sågverks
ab., gr. 1855), driver sågverk, hyvleri,
trähusfabrik, sulfat-, sulfit- och pappersfabrik vid
Korsnäsverken (Kastet, Bomhus och Karskär) i
Gävle samt tegelbruk, snickerifabrik och
torvströfabrik vid Gimo (Uppsala län). Aktiekapital
60 mkr; tills. c:a 1,350 industriarb. Den tidigare
bedrivna sågverksrörelsen vid Korsnäs och
Vans-bro nedlades 1945.
Korsord (eng. crossword), ordfläta,
ord-vävnadsgåta, ordgåta, bestående av en
kvadratisk figur, delad i vita numrerade och vita och
svarta onumrerade rutor; varje vit ruta är
avsedd att ifyllas med en bokstav, som skall
utgöra del av två ord, varav det ena sammansättes
i vågrät, det andra i lodrät led, på så vis
korsande varandra. Begynnelsebokstaven i ordet ges
i den numrerade rutan, vars nr motsvaras av nr
i en bifogad ”nyckel”, innehållande omskrivande
lösning till varje ord. Vid de ”svarta” rutorna
börja, resp, sluta orden. — K. funnos redan på
1800-talet; mycket populära blevo de i
amerikanska tidn. och tidskr. omkr. 1923, varifrån de
omkr. 1925 över England infördes till Sverige.
Korsriddare, riddare, som deltogo i korståg
el. genom korstecknets anläggande tillkännagåvo
sin avsikt att göra detta; medl. av Tyska orden
el. Korsorden.
Korsryggen, se Kors 3).
Korsspindeln, Aräneus (Epeira)
diadéma-tus, den vanligaste
av de s. k.
hjulspindlarna, vilka
spinna vertikala
nät, som likna
hj ul, vilkas ekrar
sammanbundits av
en spiralformigt
dragen tråd, den
egentliga
fångsttråden, som är
klibbig. K. igenkännes
lätt därpå, att
den grå el.
rödbruna bakkroppen
på ryggsidan bär
vita fläckar,
ordnade i form av
ett kors. K. är
allmän inomhus
men träffas även
överallt i skog och
mark.
Korsstygn,
k o r s s ö m,
pryd-nadssöm, som
utfö-res antingen på
räknade trådar,
oftast på ett något
glest tyg, el. på
stramalj, som
sedan dragés ur (så
vid märkning).
Märkning med korsstygn.
Korstolar i Lunds domkyrka. 1370-talet.
Stygnen, som eg. äro dubbelstygn, ligga i kors
i jämna rader.
Korssöm, se Korsstygn.
Korstecken (lat. signum cru’cis), ceremoni,
särskilt bruklig inom katolska kyrkan. Att ”slå
korsets tecken” med handen är gammal sed, som
av Basileios den store (d. 379) hänfördes till
apostlarna och som senare vitsordades av
Ter-tullianus och Cyprianus. Att tre gånger korsa
sig (på panna, mun och bröst) under anropande
av treenigheten är ännu vanligt bland katoliker.
Till liturgiskt bruk förekommer k. vid en mängd
tillfällen och göres olika inom olika
kyrkosamfund och sekter, från vänster till höger inom
Västerlandet, tvärtom i ortodoxa kyrkan, med ett,
tre el. fem fingrar o. s. v. Reformerta kyrkan
avskaffade k. i motsats mot den engelska
episkopal-kyrkan. Luther upptog det t. ex. i Enchiridion. I
Sverige kom det efter hand ur bruk men
ströks ur dopritualet först 1811. Som
gammalkristet bruk har man i senare tid — och icke
endast i ritualistiska kretsar — önskat det återinfört.
Korstolar, rader av utsnidade sittplatser för
korherrarna i en större kyrka. K.
nödvändiggjordes, sedan under medeltiden gudstjänsten
utvecklats samt sångarnas antal tillvuxit. De
uppställdes vid högkorets väggar och gå ofta fram i
vinklar vid korskranket på ömse sidor om dess
öppning. I större katedraler äro de uppställda i
två rader, den inre försedd med baldakin. De
äldsta bevarade (från 1200-talet) finnas i
Rat-zeburgs dom. K. i Lunds domkyrka äro i både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
