Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korund - Korus - Korvett - Korvey (Corvey, Nya Corvey) - Korvförgiftning - Korvsjö - Korvtåget el. skinktåget - Korybanter - Korydon - Koryfé - Korzeniowski, J. - KOS - Kos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
731
Korund—Kos
732
Koru’nd, ett av aluminiumoxid, AI2O3,
bestående, hexagonalt kristalliserande, starkt
glasglän-sande mineral med hårdheten 9. K. kan
förekomma dels inväxt i eruptiva och metamorfa
bergarter, dels som (ur sådana bergarter härrörande)
korn, klumpar el. kristaller i lösa sand- och
grus-avlagringar. Vanlig k. är oklar el.
ogenomskinlig och orent färgad (grå, gul, brun). Ädel
k. är klar och genomskinlig samt vackert färgad,
ibland färglös. Dess viktigaste varieteter äro
(orientalisk) rubin (röd) och safir
(blå). Dessutom förekomma även s. k.
orientalisk topas (gul), s. k. orientalisk
ametist (violett), s. k. orientalisk
smaragd (grön) och leukosafir
(färglös). De viktigaste fyndorterna för de olika, som
ädelstenar högt uppskattade slagen av ädel k.
ligga i Burma, Siarn och på Ceylon; safir fås
särskilt även från Yogo i Montana i U.S.A.
Vanlig k. nyttjas i stor utsträckning som slipmedel.
Mest utvinnes den i Canada och U.S.A. — S m ä
r-g e 1 är en som hårda massor av mörk färg
lager- och gångformigt i metamorfa bergarter
uppträdande, finkornig blandning av k. (2/s) och
magnetit m. m. (V3). Den bästa smärgeln
erhålles från ön Naxos i grekiska arkipelagen och
från trakten av Smyrna i Mindre Äsien. Den
krossas och brukas som slip- och polermedel. —
Syntetiskt framställes k. dels för tekniskt
ändamål (bl. a. i Trollhättan), dels i rena,
genomskinliga former, vilka slipas som ädelstenar.
Körus (jfr Kor), förekommer mest i uttrycket
i korus, enstämmigt.
Korve’tt (fr. corvette), fullriggat krigsfartyg,
som till skillnad från fregatten förde sina
kanoner endast på övre däck. K. var senare även
krigsfartyg, som förde kanoner på täckt batteri.
Med ångans införande framkommo å n g
kor-vet t e r, vilkas uppgifter numera övertagits av
kryssare och jagare. — Under 2:a världskriget
konstruerade U.S.A. och Storbritannien en
hu-vudsakl. för bevakning mot ubåtar avsedd
fartygstyp, som fick benämningen k. Den erhöll
ett deplacement av c:a 1,000 ton, goda
undervat-tenslyssningsapparater, stort antal sjunkbomber
och kraftigt luftvärns-art., bestående av
automatkanoner. Däremot gjordes flackbane-art. svagt
och farten endast c:a 17 knop.
Korvey [kå’rvåi] (Corvey, Nya
Cor-vey), benediktinkloster nära Höxter i
Westfa-len, berömt för sin vetenskapliga verksamhet,
sina förtjänster om Sachsens kristnande och sina
förbindelser med den äldsta nordiska missionen.
Klostret anlades 822 från klostret Corbie i
Pi-cardie. Under trettioåriga kriget skingrades dess
bibliotek och skövlades dess byggnader; även en
stor del av dess jordagods gick förlorad. 1803
sekulariserades klostret och tillföll 1815
Preussen; 1840 kom området under hertigarna av
Ratibor.
Korvförgiftning, se Köttförgiftning.
Korvsjö, geogr., se Meander.
Korvtåget el. skinktåget kallas efter
matsäckarnas innehåll den bondeexpedition, som un-
Klosterkyrkan i Korvey.
der ledning av tre uppsalaprofessorer i juli 1598
företogs mot de på Upplands kust landstigna
finnarna under Arvid Stålarm. Dennes avsikt var
att samverka med Sigismund vid hans krigståg
mot Sverige, men han kom några dagar för tidigt
och måste dra sig tillbaka för bondeuppbådet och
hotet från hertig Karls flotta.
Koryba’nter (grek. kory’bantes), den
grekiskasiatiska gudinnan Kybeles präster, som under
larmande musik utförde de till hennes gudstjänst
hörande vilda danserna.
Korydon [-å’n], forngrekiskt herdenamn; i
herdediktningen: smäktande älskare.
Koryfé (grek. koryfaios, av koryfé, hjässa,
spets), den på den forngrekiska teatern
uppträdande körens ledare: koranföraren. I modernt
språkbruk: ledare, tongivande person, ”pamp”.
Korzeniowski [kå^enjå’skji], J., se Conrad,
Joseph.
KOS, förk. för Kav.-officersskolan, se
Trupp-slagsofficersskolor.
Kos [kås] (it. C 00, turk. Istanchiöi), ö bland
Tolvöarna, Grekland, vid Mindre Asiens s. v.
kust; 287 km2; c:a 20,000 inv., mest
muhammedaner. ön är bergig men fruktbar, lämnar bl. a.
ett förträffligt vin. Huvudort äf Kos (10,000
inv.). I antiken beboddes K. av dorer och var
frejdat genom sitt Asklepiostempel med
kuran-stalt och medicinsk skola, varifrån Hippokrates
utgick. Berömda konstflitsalster från K. voro
bl. a. lätta och genomskinliga halvsidentyger
(kois-ka tyger). Liksom de övriga Tolvöarna
ockupe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
