Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina (drottning av Sverige) - Kristina (svensk prinsessa) - Kristina (dansk, norsk och svensk drottning) - Kristina (dansk prinsessa) - Kristina (hertiginna av Holstein-Gottorp) - Kristina (hertiginna av Lothringen) - Kristina (Jönköping) - Kristina från Stumbelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
843
Kristina—Kristina från Stumbelen
844
erkände på vissa villkor hertigen och hans
manliga avkomma som rikets arvfurstar. Detta var
i själva verket K:s viktigaste politiska insats.
Under den följ, tiden fick politiken alltmer
lämna rum för andra intressen, särskilt vetenskap,
litteratur och konst Hon samlade konstverk,
böcker och handskrifter i stora mängder. Hon
kallade till sitt hov el. till befattningar i Sverige
utländska lärde. Hon umgicks intimt med
franske ambassadören i Stockholm Chanut, och med
denne som mellanhand inbjöds hans vän Cartesius
att besöka Stockholm, där denne efter ett par
månaders vistelse avled (1650). — K. hade, åtm.
enl. eget vittnesbörd, ”aldrig varit luteran”, hon
hade tidigt avlägsnat sig från sin tids ortodoxt
luterska uppfattning, och under umgänget med
Chanut och Cartesius fattade hon tycke för
katolicismen. 1652 ankommo två jesuiter, Casati
och Malines, under förklädnad till Stockholm.
Inför dem yppade K. sin avsikt att bli katolik. I
hennes planer invigdes även den franske läkaren
Bourdelot, som vunnit K:s stora förtroende, och
spanska sändebudet Pimentel. Den senare hade
i uppdrag att fjärma K. från Frankrike och
draga henne över till de habsburgska makterna,
vilket också till en viss grad lyckades. I samma
mån som K:s beslut att byta religion mognade,
insåg hon nödvändigheten av att nedlägga
kronan. Redan 1651 hade hon för rådet yppat
denna sin avsikt; på riksdagen i Uppsala 1654
verkställde hon densamma. Alla invändningar
voro nu fruktlösa. Efter långa förhandlingar
bestämdes till underhållsländer åt henne Norrköping,
ösel, Gotland, Öland samt Poel och Neuklostef
i Mecklenburg, Wolgast och de s. k. taffelgodsen
i Pommern. Avsägelseakten ägde rum 6 juni.
Efter att ha lämnat Sverige styrde K. kosan
till Belgien och avlade i Bryssel i hemlighet sin
katolska trosbekännelse (julen 1654). Ett år
senare (3 nov. 1655) övergick hon i Innsbruck
offentligen till katolska kyrkan, i slutet av året
(23 dec.) höll hon sitt högtidliga intåg i Rom.
Tronavsägelsen och trosförändringen väckte
utomordentligt uppseende, och hon var därefter
alltjämt föremål för samtidens livligaste intresse.
Politiken fångade alltjämt hennes sinne. Hon
umgicks en tid med planen att förvärva det
Spanien tillhöriga Neapel, en plan, för vilken hon
sökte stöd hos Frankrike. För detta ändamål
besökte hon Frankrike 1656 och 1657; under
sistnämnda besök blev K:s förste hovstallmästare
Monaldesco på hennes befallning mördad i
Fon-tainebleau, trol. som hämnd för att han till
Spanien förrått K:s planer på Neapel. 1660—61 och
1667 besökte K. Sverige för att närmare
övervaka sina ekonomiska intressen. Under en tids
vistelse i Hamburg ägnade hon sig åt fruktlösa
spekulationer på Polens krona efter Johan
Kasi-mirs avsägelse. 1668 återkom K. till Rom, där
hennes hov blev en vetenskaplig och litterär
samlingspunkt. Hennes bibi., handskriftssamlingar och
tavelgalleri äro berömda. Som K:s förtrogne
framstår under senare delen av hennes liv
kardinal Decio Azzolino. K. dog 9 april 1689 och
begrovs i Peterskyrkan. — Som en omstridd
per
sonlighet framstod K. redan i livet. I
historieskrivningen ha omdömena skarpt växlat efter
religiöst och politiskt partitagande.
Litt.: Inom den rika litteraturen över K.
märkas följ, arbeten: L. v. Ranke, ”Digression über
Königin Christine von Schweden” (i ”Die
rö-mischen Päpste”, 3, 1836); W. H. Gråuert,
”Christina, Königin von Schweden” (2 bd, 1837
—42); C. Weibull, ”Drottning Christina” (2:a
uppl. 1934), ”Drottning Christina och
Monaldesco” (1936); E. Cassirer, ”Drottning Christina
och Descartes” (1940); A. Nyman, ”En
drottnings visdom” (1942); S. I. Olofsson, ”Drottning
Christinas tronavsägelse och trosförändring”
(i953).
6) Kristina (Christina Louise Helena),
prinsessa (f. 1943 3/s), dotter till prins Gustav Adolf
och prinsessan Sibylla.
Danmark. 1) Kristina (da. Christine),
dansk, norsk och svensk drottning (1461—1521),
var dotter till kurfurst Ernst av Sachsen och
förmäldes 1478 med den danske tronföljaren
Hans. Hon kröntes jämte maken 1483 i
Köpenhamn och 1499 i Uppsala. 1501—02 var hon
belägrad på Stockholms slott av de upproriska
svenskarna och blev därefter, trots
kapitulations-löftena, kvarhållen i Sturarnas våld till okt. 1503.
K. gjorde sig känd för fromhet och visade
särskild omsorg om franciskanorden.
2) Kristina, prinsessa, se nedan Lothringen.
Holstein-Gottorp. Kristina (ty. Christine),
hertiginna (1543—1604), dotter till Filip den
ädelmodige av Hessen, var en av de furstinnor,
till vilka Erik XIV friade, förmäldes sedermera
med hertig Adolf av Holstein-Gottorp. Med
honom hade hon 10 barn, bl. a. dottern Kristina,
Gustav II Adolfs moder. K. var genomträngd
av en varm protestantisk religiositet och har
författat åtskilliga psalmer och en bönbok.
Lothringen. Kristina, hertiginna (1522—
90), dotter till Kristian II av Danmark och
kej-sar Karl V:s syster Isabella (Elisabet), växte
upp i Mecheln i Nederländerna, där fadern
vistades under sin flykt från Danmark. Hon
förmäldes 1534 med Francesco Sforza, hertig av
Milano, vilken avled 1535. 1541 gifte kejsaren
henne med hertig Frans av Lothringen, efter vars
död 1545 hon en tid styrde hertigdömet och
senare (1552—78) vistades där, sedan hennes son
Karl tillträtt regeringen. Hon gjorde sig känd
för sina outtröttliga intriger i syfte att
tillvarataga sina arvsanspråk på de nordiska rikena;
1564—67 underhandlade hon med Erik XIV i
syfte att åstadkomma ett förbund med Sverige
mot Danmark. — Litt.: J. Cartwright,
”Christina of Denmark” (1913); I. Andersson, ”Erik
XIV och Lothringen” (i Scandia, 1933).
Kristina, församling i Jönköping.
Kristina från Stumbelen [Jto’m-], tysk
mystiker (1242—1312), från byn Stommeln nära Köln,
vida bekant för sin helighet och sina
fruktansvärda anfäktelser. Hon var en typisk extatiker med
starkt framträdande patologiska inslag. K:s
pas-sionsmystik ledde t. o. m. till stigmatisering. Den
svenske dominikanmunken Petrus de Dacia äg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
