Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krom - Kromalun - Kroman, Kristian - Kromat - Kromatgelatin - Kromatik - Kromatinnät - Kromatisk - Kromatmetoder - Kromatoforer, färgkroppar, färgade plastider - Kromatografi - Kromatolys - Kroměříž - Kromföreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
871
Krom—Kromföreningar
872
Krom [kräm] (av grek, chröma, färg), en
två-, tre- och sexvärdig metall, som upptäcktes
1797 av Vauquelin. Numera framställes k. enl.
goldschmidtsförfarandet ur kromoxid.
Huvudproduktionsländer för krommalmer äro Sydafrika
och Nya Kaledonien. K:s kemiska tecken är Cr,
atomvikt 52,01 och atomnummer 24. Den är en
spröd, silvervit, starkt glänsande, mycket hård
metall med smpt 1,765° och kpt 2,660°. Dess
spec. v. är 7,2. Kompakt k. är kemiskt mycket
motståndskraftig. Den angripes varken av torr
el. fuktig luft. Saltsyra och svavelsyra lösa den
under vätgasutveckling. Salpetersyra angriper
däremot ej metallen utan gör den ”passiv”. Det
viktigaste utgångsmaterialet för framställning av
k. är mineralet k r o m i t el. k r o m j ä r n (se
d. o.). Med k. legerade stål användas som
kon-struktionsstål, där särsk. hög hållfasthet fordras,
ss. kromnickelstål, krommolybdenstål och
krom-manganstål. Även i verktygsstålen ingår k.; ett
vanligt snabbstål har sammansättningen 18 °/o
vol-fram, 4 °/o k., 1 °/o vanadin. Men framför allt
de rostfria och syrafasta stålen ha hög kromhalt.
Det vanligaste rostfria stålet innehåller i8°/o k.
och 8 °/o nickel, vid nickelbrist användes även
en legering med 26 °/o k., 4% nickel och 1,5 °/o
molybden. På gr. av sin beständighet mot
luftens angrepp användes k. i allt större utsträckning
som rostskyddande överdrag. Sålunda användes
galvanisk förkromning på järndelar till cyklar,
automobiler och bruksartiklar, där man sätter
värde på en blank yta. Koppar, mässing, brons
och nysilver bli vid tillsats av k.
motståndskraftiga mot brytning, höga temp. och kemisk
inverkan.
Kromalun, kem., se Kromföreningar.
Kroman [krå’-], Kristian Fredrik
Wilhelm, dansk filosof (1846—1925). Han blev 1877
fil. dr på avh. ”Den eksakte videnskabs indlæg
i problemet om sjælens existens” och var prof.
1884—1922 vid Köpenhamns univ. I sin bok
”Om maal og midler for den höiere
skolundervisning” (1886) framställde han idéer, som senare
vunnit tillslutning. K. utmärkte sig, utan att
bilda skola, genom klar problembehandling. K.
skrev även ”Kortfattet tænke- og sjælelære”
(1882; 5:e uppl. 1915), ”Vor naturerkjendelse,
bidrag til en matematikens og fysikens theori”
(1883) och ”Etik”, I (1904).
Kromät, kem., se Kromföreningar.
Kromätgelatin, se Kromatmetoder.
Kromatik, mus., användande av kromatiska
tonföljder. Se Kromatisk.
Kromatinnät, se Cell, sp. 562.
Kromatisk, eg. färgad. 1) (Mus.) Tonerna
på samma linje el. mellanrum, som förändras
genom försättstecken, t. ex. g, giss och gess.
Kromatisk skala, halvtonsskalan med 12
toner i oktaven. Grekernas kromatiska tetrakord
bestod av två halvtoner jämte en liten ters,
t. ex. e, f, fiss, a. Under medeltiden omtalas
den fullständiga kromatiska skalan på 1300-talet
men vann praktisk betydelse först vid 1500-talets
mitt, då venetianska skolan först använde den.
2) (Fys.) Se Aberration 2).
Kromatmetoder, fotografiska
kopieringsmeto-der, som grunda sig på att många kolloider och
kolloidliknande ämnen (gelatin, lim, gummi
ara-bicum, äggviteämnen) kunna göras ljuskänsliga
med hjälp av kromföreningar. Ett flertal k. ha
mycket stor betydelse inom fotografi, bl. a. för
färgbildskopiering, samt inom olika områden av
reproduktionstekniken (klichétillverkning, Ij
us-tryck, djuptryck m. m.). Vid de viktigaste
metoderna, som utexperimenterades redan på
1850-talet, använder man sig av torra gelatinskikt, som
gjorts ljuskänsliga genom behandling med
ka-liumbikromat el. något annat lättlöslig kromat
(k r om ge 1 a t i n, k r om a t ge 1 a t i n).
Kromatoforer [-få’r-], färgkroppar,
färgade plastide r, levande plasmatiska
organ, som finnas hos alla växtgrupper utom
bakterier och svampar. K. utmärkas av
pigmentförekomst el. förmågan att bilda vissa färgämnen. De
klorofyllförande (grönfärgade) k. kallas
kloro-plaster el. klorofyllkorn. Färgade men ej
klorofyllförande k. kallas kromoplaster. Se Cell, sp.
567, och Pigment.
Kromatografi, adsorptionsanalys, varigenom
olika ämnen i en lösning kunna åtskiljas med hjälp
av ett adsorptionsmedel, vars förmåga att
adsor-bera de olika ämnena är olika.
Adsorptionsmed-let, vanl. aluminiumhydroxid el. silikagel, ifylles
i ett vertikalt glasrör; lösningen får rinna
genom massan, varvid olika skikt uppstå, då de
olika beståndsdelarna av lösningen tränga ned
olika långt i förh. till adsorptionsmedlets
förmåga att kvarhålla dem. K. är framför allt
användbar för högmolekylära ämnen, vilka icke
kunna skiljas genom fraktionerad destillation.
Kromatolys (av grek, chröma, färg, och
ly’-sis, upplösning), förlust av cellkärnans färgbara
innehåll (kromatin), varpå kunna följa ett
försvinnande av cellens kärna (k a r y o 1 y s) och
cellens död.
Kromèffz [krå’mjer$i3], ty. Kremsier, stad i
Mähren, Tjeckoslovakien vid Morava, 57 km ö.
om Brünn; c:a 20,000 inv. Ståtligt slott,
sommarresidens för ärkebiskopen av Olomouc.
Kromföreningar. Krom är i sina kemiska
föreningar två-, tre- och sexvärdig. De två- och
trevärdiga kromsalterna äro starkt hydrolytiskt
spjälkade och ha stor benägenhet för
komplexbildning. Krom-H-salterna äro mycket
obeständiga. Den sexvärdiga kromens föreningar äro
de mest beständiga. — Kromoxid,
krom-grönt, kromoxidgrönt, Cr2Os, är ett grönt
pulver och begagnas som grön målarfärg.
Liksom aluminiumoxid bildar kromoxid
salter med både syror och baser. Salterna med
syror äro oftast intensivt färgade, de äro
antingen gröna el. blåvioletta. Det vanligaste
saltet är kromalun, CrK(SOr)2. 12H2O, som
särskilt har fått användning i garverierna. —
Kromtrioxid, kromsyra (eg.
kromsyraanhyd-rid), CrOs, scharlakansröda, i vatten lättlösliga
kristaller, är ett mycket starkt oxidationsmedel
och framställes genom behandling av natrium- el.
kaliumbikarbonat med konc. svavelsyra.
Kromtri-oxidens salter äro dels neutrala, gult färgade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
