Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kronberg, Julius - Kronblad, petaler - Kronborg - Krone - Kronecker, Leopold - Kronhjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
879
Kronblad—Kronhjort
880
Julius Kronberg: David och Saul, 1885.
Nationalmuseum.
München. Han påverkades starkt av gamla
mästare; i München tillkommo intryck av Makarts
kolorism. K:s brådmogna ”Jaktnymf och fauner”
(1875) väckte i Stockholm stor sensation.
”Våren” målades 1876, dess sidostycken
”Sommar” och ”Höst” 1881 i Rom, där K. vistades
1877—89. I Rom tillkommo ytterligare
”Kleo-patras död”, ”David och Saul”, ”Drottningen av
Saba”. Efter sin hemflyttning till Stockholm
uförde han en serie plafondmålningar för slottets
v. trapphus, flera dekorativa målningar i
Hall-wylska palatset, valvmålningar i Adolf Fredriks
kyrka, takmålning och proscenium i Dramatiska
teatern (1908), även porträtt (prof. Hamberg,
Oscar Ekman, Olof Wijk), landskap,
småskulp-turer. K. tjänstgjorde som ord. prof, vid
Konsthögskolan 1895—98, höll sig utanför
brytningarna inom konstvärlden, levde isolerad men i
oavlåtligt arbete. Hans ungdoms sjudande blodfulla
kolorism övergick med åren till en måttfull
linjekonst, som visade beröringspunkter med moderna
engelska målare, på samma gång som intryck av
Tiepolo äro uppenbara i hans senare dekorativa
verk. —• K:s ateljé med en mängd studier, skisser
och efterlämnade verk donerades av grevinnan
W. von Hallwyl till Skansen och ditflyttades
1922. —- Litt.: K. Asplund, ”J. K:s atelier”
(1922); ”Små konstböcker”, u (1911).
Kronblad, p e t ä 1 e r, de inre hyllebladen i en
blomma (jfr Blomma, sp. 271). Hos
korsblom-miga och en del nejlikväxter kallas k:s övre,
utbredda del skiva och dess nedre, smala del,
varmed k. är fäst vid blomaxeln, klo. På
gränsen mellan dessa finnes stundom en bikrona
(se d. o.).
Kronborg [-bå’r], danskt kungl. slott vid
Helsingör. På udden, ”Krogen”, utanför staden anlade
Erik av Pommern på 1420-talet ett starkt fäste
med fyra längor kring en rymlig gård och ett
mäktigt torn is. v.; därifrån bevakades
tulluppbörden i Öresund. Denna borg, som till stora delar
finnes kvar inuti den nuv., om- och utbyggdes
under Fredrik II på 1570-talet. Under 1580-talet
skedde en ombyggnad i utpräglad renässans. Efter
en brand 1629 lät Kristian IV, som ofta uppehöll
sig på K., åter iståndsätta slottet; bl. a. tillkommo
stora kasemattanläggningar, som möjliggjorde en
talrik garnison. Svenskarna erövrade och
innehade K. 1658—60. På K. är ett handels- och
sjö-fartsmuseum inrett. — Litt.: Ch. Christensen,
”K” (1950).
Krone [krå’-]. 1) Danskt mynt, präglat 1618
—-1771, först namn på 8-marken = 32,5 g silver,
efter 1625 på 4-marken = 16,25—14,4455 g silver
= % rdr specie = 64 skilling danske. — 2)
Myntenhet i Danmark och Norge efter resp. 1873 och
1875 = 100 öre = 0,403225 g guld, vid bibehållen
guldmyntfot, = nominellt 1 sv. kr. Före 1924
präglädes 20 och 10 k. av guld, 2 och 1 k.
av silver. Sedan den skandinaviska
myntunionens bestämmelser om gemensamt skiljemynt
detta år upphävts och särskiljemynt införts,
har Danmark präglat 2 och 1 k. av
aluminiumbrons, Norge 1 k. av kopparnickel.
— 3) Tyskt mynt: a) handelsmynt 1857—
71, präglat inom tyska myntförbundet =10 g
guld, b) namn på det 1871—1915 i Tyskland
präglade 10-markstycket i guld = 3,534 g. 2 och
x k. präglades. — 4) Myntenhet i
österrike-Ungern efter 1892, i Österrike till 1924, i
Ungern till 1925. 1 k. = 0,3049 g guld = 100 heller =
nominellt 0,70 kr. Av guld präglades 100, 20 och
10 k., av silver 5, 2 och 1 k. med olika prägling
för Österrike och Ungern (här k orona).
Kronecker [krå’n-], Leopold, tysk
matematiker (1823—91), dr phil. i Berlin 1845,
kallades 1883 till prof, i matematik vid univ. i
Berlin. Utrustad med en egenartad
matematisk begåvning, ägnade han sig övervägande
åt aritmetiken och algebran, där han i viss
mån fortsatte på de av Abel och Galois
öppnade vägarna för studiet av de algebraiska
ekvationernas lösbarhet genom radikaler. Även
inom talteorien förekommer K:s namn. Hans
avh. inflöto dels i Berlinakad:s handlingar, dels i
Crelles Journal, vilken senare publikation från
1880 delvis redigerades av honom själv.
Kronhjort, Ce’rvus élaphus, tillhör fam.
hjortdjur. Hannen når en boghöj d av 1,5 m. Hinden
är betydligt mindre. Om sommaren är k. mörkt
rödbrun med ljusare färg på baksidan av låren
och partiet kring svansen (spegeln). Den längre
och tätare vinterfällen skiftar i grått. Kalven är
gulröd med vita fläckar. På bringan och
halsen finnes en kort man. Hornen äro enkla,
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
