Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krysoberyll - Krysolit - Krysopras - Krysostomos - Krysotil - Kryss - Kryssa - Kryssare - Kryssfaner - Kryssförband - Krysshult - Krysspejling - Kryssprick - Kryssvalv - Krystvärkar - Kråkan - Kråkbär el. kråkris - Kråkelund - Kråkeröy (Kragerö) - Kråkfåglar - Kråkindianer - Kråkklöver - Kråkris - Kråkshult - Kråksläktet el. korpsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
921
K rysolit—Kråksläktet
922
silien, på Ceylon, i Ural. Genomskinliga, klara
former av k. äro värderade som ädelstenar, särsk.
den starkt pleokroistiska alexandriten från
Ural, vilken i dagsljus synes mörkgrön, i
konstljus och vid genomlysning däremot blodröd. En
grågrön varietet av k. med skillrande glans kallas
c y mo f an el. krysoberyll kattöga.
Krysolit, miner., se Olivin (även Krysoberyll).
Krysopräs, miner., en lökgrön till äppelgrön
varietet av kalcedon, färgad av någon
nickelförening. Den användes som smyckesten.
Krysostomos, se Chrysostomos.
Kry so til, serpentinasbest, se Asbest.
Kryss, i) På fullriggade fartyg första
sam-mansättningsdelen på en del av aktersta mastens
tackling, ss. kryssmast, kryssbramrå, krysstång
m. m. — 2) Snett liggande kors, Andreaskors;
även i sammansättningen kryssprick.
Kryssa. 1) Segla bidevind omväxlande för
styrbords och babords halsar för att komma
fram mot vinden. — 2) Styra fram och åter
inom bestämt område.
Kryssare. 1) Sjökrigsv., krigsfartyg, som
förena förmågan att utveckla god art.-kraft med
hög fart. Se Krigsfartyg.
2) Sjösportv., segel- el. motorjakt av sådan
storlek, form, byggnadssätt och utrustning, att
den lämpar sig för öppen sjö.
Havskrys-s a r e konstrueras med de sj ögående
egenskaperna helt dominerande. För
kustkryssaren söker man i högre grad tillgodose krav på
fart vid segling i sjögång utan alltför mycket
tillbakasättande av sjövärdigheten. Se vidare
Motorbåt (ang. motorkryssare) och Kanot
(ang. kanotkryssare). — Ang. de av
bestämda regler mera bundna
skärgårdskrys-s a r n a se d. o.
Kryssfanèr, se Faner.
Kryssförband, se Mur.
Krysshult, se Knap.
Kryssmast, aktersta masten på tre- el.
fler-mastat fartyg.
Krysspejling, samtidig pejling av två föremål.
Kryssprick, se Utprickning.
Kryssvalv, se Valv.
Krystvärkar, se Förlossning, sp. 578.
Kråkan, se Kråksläktet.
Kråkbär el. kråkris, E’mpetrum ni’grum,
en liten, nedliggande, mattliknande buske, som
påminner om
Ij ungen och är
allmän på hedar
och högmossar.
De små, svarta
stenfrukterna
äro ätbara men
fadda och
användas i
Sverige endast av
lapparna.
Kråkelund,
lotsplats i s.
delen av
Smålands skärgård,
Kråkbär.
25 km n. ö. om Oskarshamn. Här finns en
motorlivbåt, tillhörande Svenska sällskapet för
räddning av skeppsbrutna.
Kråkeröy [-01], förr Kragerö, norsk ö i
Glommenmynningen, östfold fylke, mitt emot
Fredrikstad; 18 km2, c:a 5,000 inv.; bilfärja.
Kråkfåglar, Co’rvidae, en fam., omfattande de
största arterna av ordn. tättingar. K. ha
jämförelsevis stor näbb, som vid basen är täckt av
långa, borstliknande fjädrar. Alla k. hämta sin
föda ur både växt- och djurriket; de flesta äro
stannfåglar el. strykfåglar. I bebodda trakter
göra de i regel mer skada än nytta. De äro
utbredda över hela jorden.
Kråkindianer (eng. crows), en av de viktigaste
prärieindianstammarna bland dakotas. De bo nu
i en reservation i Montana och räkna c:a 1,800
pers.
Kråkklöver, Co’marum palüstre (el. Potenti’lla
palüstris), en till rosväxterna hörande flerårig
ört el. halvbuske med parbladiga,
undertill blågrå blad och ganska
stora, brunröda blommor. Den växer
i kärr och vid sjöstränder i hela
Sverige.
Kråkris, bot., se Kråkbär.
Kråkshult, sn i Jönköpings län,
östra hd, n. ö. om Vetlanda; 66,79
km2, 648 inv. (1952). Genomflytes
från sjön Bellen av Karlstorpsån’
(till Emmån); höglänt skogs- och
bergsbygd. 861 har åker. Kyrkan
av sten från 1802 har altartavla av
P. Hörberg. Ingår i Karlstorps och
K:s pastorat i Växjö stift, östra
hds kontrakt; tillhör Mariannelunds köpings
storkommun.
Kråksläktet el. k o r p s 1 ä k t e t, Co’rvust
tillhör fam. kråkfåglar (se d. o.). Hithörande
former äro storvuxna och ha kraftig, i spetsen
hoptryckt, svagt böjd näbb. K. omfattar omkr.
80 arter, spridda över nästan hela jorden. Grå
kråkan, C. cornix, är svart på huvud,
fram-hals, vingar och stjärt, f. ö. askgrå; 47—50 cm
lång. Utom i fjälltrakter och djupa granskogar
är den allmän i hela Sverige, talrikast i bebyggda
trakter. Vid vinterns inträde flytta många grå
kråkor ur landet, medan andra samlas kring
städerna och på slättbygderna i mellersta Sverige.
Den gör stor skada genom att förtära ägg och
dunungar, men någon nytta torde den även
stundom göra genom att plocka skadeinsekter.
Boet bygges vanl. i träd av kvistar och grenar,
sammanhållna med lera, och innehåller en bale
av hår, gräs o. dyl. Aggen äro vanl. sex. — I
v. och mellersta Europa s. om Danmark ersättes
grå kråkan av svarta kråkan, C. corone,
som är helsvart med blå metallglans. — R å k a n,
C. frugilegus, har längre näbb, smalare vingar
och smärtare kroppsbyggnad. Fjäderdräkten är
helsvart med violett metallglans. Hos äldre
fåglar bildas en naken, grå fläck kring näbbroten,
vilket står i samband med deras vana att med
näbben borra i jorden efter larver, som jämte
Kråkklöver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
