Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräfta, kräftsjukdomar - Kräfta (på växter) - Kräftan (stjärnbild) - Kräftdjur (krustacéer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
929
Kräfta—Kräftdjur
930
solljuset som ultraviolett ljus,
ävensom röntgen- och r a d’i u m s t r å 1 a r, om
de få inverka under tillräckligt lång tid,
medföra kroniska hudförändringar, som mycket ofta
övergå till k.
Gammal är vidare teorien, att k. orsakas av
infektion av ett el. annat slag. Huruvida
virusforskningen skall komma att ge något
direkt bidrag till det mänskliga kancerproblemets
lösning, är dock t. v. en öppen fråga.
I ett särskilt avseende har denna forskning
emellertid kommit att förmedla en förbindelse
med en annan uppfattning av kancerproblemet,
näml, mutationsteorien, som sedan länge
förfäktats främst av K. H. Bauer. Han
framhåller, att virus äro levande, intracellulära
ägg-vitemolekyler, i kemiskt avseende nukleoproteider,
och att de i dessa avseenden helt överensstämma
med generna, kromosomernas byggnadsstenar,
vilka utgöra angreppspunkter för de spontana
mutationerna. H. v. Euler och B. Skarzynski
ha bl. a. visat, att virus, som orsaka kancer hos
försöksdjuren, kunna uppstå genom mutation av
normala cellbeståndsdelar. Det ligger då nära
till hands att tänka sig generna, bärarna av
cellernas arvsegenskaper, som angreppspunkter för
mutationer, som i långt större antal kunna
åstadkommas genom carcinogena faktorers inverkan
och som med ett slag kunde tänkas förändra
deras arvsegenskaper, så att normala celler
övergå till kancerceller. Hans teori har vunnit stöd
av många forskare, ehuru den mött kritik från
andra håll.
I motsats till ovan avhandlade exogena
kan-certeorier står den gamla hypotesen om k:s
en-dogena uppkomst, som först framställdes av
J. Cohnheim (omkr. 1880) och enl. vilken
svulsterna härstamma från embryonala
cellanlag, som under ett tidigt fosterstadium
avskilts från modervävnaden men under en senare
livsperiod i kraft av sin inneboende embryonala
tillväxttendens ge upphov till tumörer. Denna teori
saknar emellertid stöd av nutida forskning, enär
man ej kunnat påvisa någon cancerbildning ur
dyl. cellavsprängningar. Däremot utvecklas ofta
maligna tumörer på basen av i sig godartade
naevi, neurofibrom, exostoser el. polyper, som
ej sällan äro ärftliga. Någon ärftlighet i
egentlig mening av k. hos människan har dock icke
vunnit stöd av vetenskapen. Bevis saknas
också för förekomsten av någon ärftlig, allmän
disposition för k. Uppträdandet av hopade
kancerfall inom en el. annan familj torde kunna
förklaras genom tillfälliga sammanträffanden av
bristfälliga skyddskrafter inom organismen,
äm-nesomsättningsrubbningar o. dyl. För uppkomsten
av k. i sådana fall förutsättes dock alltid
tillkomsten av yttre carcinogena faktorer. — Litt.:
H. Bergstrand och E. Berven, ”Om kräfta och
andra svulster” (1945); B. Sylvén, ”Virus som
etiologisk faktor vid mammarkancer hos möss”
(i Svenska läkartidn. 1947); H. Ahlbom och W.
Magnusson, ”K. Strålbehandling.
Röntgendiagnostik” (1949); K. H. Bauer, ”Das Krebsproblem”
(s. å.); I. Engelbrecht-Holm, ”Nyere
synspunk-NF XII — 30
Kräfta på bok (t. v.) och på
äppleträd.
ter i kræftforskningen” (i Medicinske
frem-skridt, s. å.).
Veter. Även djuren drabbas av såväl godartade
som elakartade svulster. Hos äldre djur ha
karcinomen ganska hög frekvens, och de
påträffas ej så sällan hos häst, hund och katt. Hos
hästen ha dessa svulster oftast utgått från
munhålan, magsäcken, urinblåsan, juver och ögonlock,
hos hund och katt oftast från levern och huden.
Hos höns utgå karcinomen oftast från äggstock
och tarm. Sarkomen ses oftast hos häst, nöt
och hund, hos vilka djur de utgå speciellt från
skelettet, underhuden, lymfkörtlarna och tarmen.
Mycket vanliga äro tikens juversvulster, som
oftast äro biandsvulster, utgångna från epitel,
bindväv, ben och brosk. — Medicinskt-tekniskt
komma samma behandlingsmetoder till användning hos
djuren som hos människan, alltså operation,
strål-ningsterapi m. m.
Kräfta, svulstbildningar på växter.
Lövträd sk rä f t a är mest känd från äppelträd
och förorsakad av arter av askomycetsläktet
Nectria.
Infektionen bringar
barken att
förtorka och
sönderfalla, så att veden
blottas.
Kulturåtgärder, ägnade att
förebygga
frostskador, utgöra
det viktigaste
stridsmedlet mot
lövträdskräfta,
varjämte
uppkomna kräftsår
böra renskäras
och tillslutas med
lufttätt
täckmedel. — K. av
liknande typ
framkallas hos
lärkträd, tall m. fl.
barrträd genom
arter av
diskomy-cetsläktet Dasy-scypha’, lärk-
trädskräfta (D. calycina) har ofta
förorsakat mycket allvarliga skador, likaså
tallkräfta (D. fuscosanguinea) på unga tallar i
Norrland. — Om jordkräfta och potatiskräfta se
resp. Honungsskivling och Potatissjukdomar.
Kräftan (lat. Ca’ncer), en av Djurkretsens
stjärnbilder, belägen mellan 8 och 9 Vs tim.
rek-tascension och 10—35° n. deklination, mellan
Tvillingarna och Lejonet. Den innehåller ett
50-tal stjärnor ljusare än 6:e storleken. Inom
stjärnbilden ligger stjärnhopen Krubban, skönjbar för
blotta ögat. Enär solen kommer in i K:s
stjärnbild, då den vid midsommar uppnått sin största
nordliga deklination, kallas den nordliga av
jordens båda vändkretsar Kräftans
vändkrets.
Kräftdjur, Crustäcea (krustacée r), en
avdelning av leddjuren (Arthropoda) i vidsträckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
