Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturhistoriska museet i Lund, ”Kulturen” - Kulturkampen - Kulturkretsläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Kulturkampen—Kulturkretsläran
20
Everlövs sn om c:a 140 tunnland med
jordbruksgården Möllegården och gästgiveribyggnader
samt en stabbamölla på Bosjöklosters ägor. —
Museet äges av Kulturhistoriska
föreningen för södra Sverige, stiftad
1882, vilken 1949 hade 16,570 medl. Anslag för
driften utgå från staten, Malmöhus läns
landsting, Kristianstads läns landsting och staden
Lund.
K. grundlädes 1882. Skånska
landsmålsföreningen igångsatte detta år en insamling av
allmogeföremål, vilken främst genom G. F. J :son
Karlin blev grunden till museet. Efter att några
år ha varit inhyst inom universitetet förvärvade
museet 1890 Tollska gården på sitt nuv. område,
kring vilken kärna det sedan utvecklat sig. Enl.
stiftelseurkunden är museets uppgift att lämna
en ”klar och levande bild av folkets liv sådant
det rört sig och ännu rör sig i s. Sveriges
landskap, avtecknande sig i husgerådet och dräkten, i
sysselsättningen och yrket”. Efter denna
huvudlinje och med beaktande av den gamla
ståndsin-delningen har museet utbyggts. Allmogen
representeras sålunda i Allmogehallen av en
utställning, som visar näringsförhållanden,
jordfördelning, samfärdsel och samfundsliv samt
bostads-interiörer, av friluftsavd. med bondgården från
Nybygden, Hallaröds- och Urshultsstugorna samt
östarp och genom utställning i Vita huset av
folkdräkter, folkkonst och textilhistoria.
Väv-nadsslöjdens traditioner, som äro mycket rika i
Sydsverige, upprätthållas genom en vävskola, och
1893—1933 var en särskild konstslöjdsanstalt
förbunden med museet. — De borgerliga och högre
ståndens kulturhistoria representeras främst av
samlingarna i Borgarhuset, det från Malmö
flyttade Lembkeska huset, i förändrad gestalt
1892 återuppfört på museet. Dessa visa
bostads-skicket och möblernas historia under 400 år. Till
Borgarhuset ansluter sig ett litet stadsområde
med äldre och efter gamla förebilder nyuppförda
byggnader, i vilka det borgerliga näringslivet,
handel och hantverk, åskådliggöres. Hantverket
representeras av en skråavd. till belysning av
organisationen, av en marknadsgata med
verkstads-interiörer — tenngjutare, gördelmakare,
handsk-makare, bokbindare — samt av museala
uppställningar av olika yrken och arbetssätt. Handeln
företrädes av interiörer av lanthandel och
banklokal samt samlingar av mått, mål och vikt och
betalningsmedlens historia. En del allmänna
kulturhistoriska översikter, ss. äta och dricka, eldens
användning, läkekonst och njutningsmedel,
avsluta dessa saml. Till museet har förts Bosebo
gamla träkyrka. — I museets äldsta plan ingick
även att samla minnen och bilder av personer,
som ägt betydelse för utvecklingen i s. Sverige.
Här märkes Thomanderska huset med inredning
och bibliotek, vilket tillhört professorn och
lun-dabiskopen J. H. Thomander, P. H. Lings hus
och minnesrum, prästgården från V. Vram med
inventarier, som tillhört skånska prästsläkter,
och en personhistorisk saml. i Vita huset. —
Förutom de kulturhistoriska har museet flera
omfattande specialsamlingar, ss. den keramiska i
Bosebo gamla kyrka.
Herrehuset, vars mer än 10,000 föremål sträcka
sig från klassisk forntid till våra dagar och äro
hämtade så gott som från hela världen,
silversamlingen, som innefattar arbeten av c:a 400
svenska silversmeder, den militär- och
vapenhistoriska i Vita huset samt den rättshistoriska i
De-kanresidenset (”Kalendehuset”), en medeltida
stenbyggnad från staden. Av särskild betydelse
är den omfattande medeltidsarkeologiska
samlingen i Lindforsska huset med jordfynd företrädesvis
från Lund. Tillfälliga utställningar anordnas dels
inom och dels utom museet. Intendent var till
1934 G. Karlin, därefter Sven Kjellberg.
Museet utger sedan 1935 sin årsbok ”Kulturen”
med bildrika populära artiklar om
museiföre-målen och sedan 1942 ”Skånsk bildalmanacka”.
Litt.: i övrigt om K. och dess verksamhet:
”Kulturhistoriska meddelanden” (1894—1911); G.
J :son Karlin, ”K. En handbok för besök och
självstudium” (1918), ”Kulturhistorisk förening
och museum i Lund 1882—1932” (1932).
Kulturkampen, vedertaget namn på den strid
mellan staten och rom.-kat. kyrkan, som fr. o. m.
1872 omkr. ett årtionde fördes i Tyskland,
särskilt i Preussen. Bismarck såg i det av
Windt-horst ledda centrumpartiets raska tillväxt en fara
för riksenheten samt ansåg påvepolitiken gynna
en fransk monarkisk, för tyska intressen skadlig
restauration. Han började därför, från 1872,
energiskt motarbeta det katolska inflytandet,
särskilt i Preussen, och lät kultusministern A. Falk
genomföra en rad antiklerikala lagar, varjämte
(1875) jesuitorden genom rikslag utvisades från
Tyskland. Behovet av centrumpartiets stöd mot
socialdemokraterna bidrog från 1878 väsentligt
att dämpa Bismarcks stridsiver mot katolikerna.
En avspänning inträdde, Falk avgick 1879, och
1886 var k. i stort sett till ända. — Litt.: J. B.
Kissling, ”Geschichte des Kulturkampfes im
Deutschen Reiche” (3 bd, 1911—16).
Kulturkretsläran, en av tyska etnografer
(L-Frobenius, F. Graebner, W. Schmidt m. fl.)
skapad ny syn på den äldre kulturens historia och
sammanhang. En tidigare åskådning, främst
företrädd av A. Bastian tolkade den stora likheten
mellan kulturföreteelser på olika delar av jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
