Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkoår - Kyrkparad - Kyrkslaviska (fornkyrkslaviska, fornbulgariska) - Kyrkslätt - Kyrksocken - Kyrkstad, Kyrkstallar - Kyrkstugor - Kyrkstöt - Kyrktagning - Kyrkvaktare el. kyrkvaktmästare - Kyrkvallen (kyrkbacken) - Kyrkvärd - Kyrkås (Jämtland) - Kyrkås (Skaraborgs län)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Kyrkparad—Kyrkås
152
(i Sverige firad sjunde söndagen efter
trefaldighet). På kyrkoårets sista söndag predikas i
Sverige över yttersta domen (domssöndagen). Till
denna serie sluta sig i Sverige såsom
”högtidsdagar” kyndelsmässodagen, Marie bebådelsedag,
Johannes Döparens dag (midsommardagen), den
helige Mikaels dag, allhelgonadagen samt de fyra
böndagarna med av ärkebiskopen på konungens
anmodan valda texter. — Grek, kyrkan börjar
sitt k. med 14 sept., korsets upphöjelsefest. —
Av den rom.-kat. kyrkans många högtidsdagar
uteslötos vid reformationen många, särskilt
sådana, vilka stredo mot protestantisk åskådning
(t. ex. Kristi lekamens fest). — Litt.: G.
Lindberg, ”Kyrkans heliga år” (1937).
Kyrkparad, 1) på 1600—1700-talen kort militär
övning i samband med gudstjänsterna i
sockenkyrkorna, 2) sedermera benämning såväl på
militär gudstjänst utomhus på mötesplatserna med
paradklädd trupp som på kontingent, vilken deltar
i militärgudstjänst i garnisonskyrka, militär
kyr-kolokal el. församlingskyrka. Militärgudstjänst
utomhus benämnes numera fältgudstjänst.
Kyrkslaviska, (fornkyrkslaviska,
fornbulgariska), det på en
makedonisk-bulgarisk dialekt grundade språk, på vilket de
äldsta slaviska, från grekiskan översatta
skrifterna redigerats. K. är ej att förblanda med u
r-s 1 a v i s k a n, den konstruerade språkform, ur
vilken samtliga slaviska språk anses ha utgått.
Redan de tidigaste bevarade kyrkslaviska texterna,
avfattade omkr. 1000, visa dialektala skiftningar,
beroende på inflytande från folkspråket. De
äldsta bland dessa äro avfattade i s. k. g 1 a g
o-litisk skrift, grundad på den grekiska
minuskelskriften. Omkr. 100 år senare övergick
man till s. k. kyrillisk skrift, utgången
från den grekiska majuskelskriften. Från den
kyrilliska skriften ha de ryska, bulgariska och
serbiska alfabeten utgått. K. har övat starkt
inflytande på de öst- och sydslaviska språken långt
in i nyare tid och konkurrerade länge med dem
såsom off. språk. En förenklad, stelnad typ av
k. nyttjas ännu i den ortodoxa ritualen. -— Litt.:
V. Jagic, ”Entstehungsgeschichte der
kirchensla-vischen Sprache” (2:a uppl. 1913); handbok av
A. Leskien (6:e uppl. 1922); språkläror av A.
Leskien, V. Vondråk, S. Kulbakin m. fl.
Kyrkslätt, fi. Ki’rkkonummi, kommun i
Nylands län, Finland, v. om Helsingfors; 127 km2;
c:a 3,500 inv., svensktalande. Av kommunen, som
hör till Finlands bördigaste och bäst uppodlade
jordbrukstrakter med villabosättning och högt
stående trädgårdsskötsel, utarrenderades vid
vapenstilleståndet 1944 Porkala udd jämte
angränsande områden, inalles 234 km2 el. 2/s av
kommunens areal, till Sovjetunionen, som där anlagt
en marinbas. Härvid utrymdes området helt av
sin dåv. befolkning.
Kyrksocken, beteckning för en socken som
kyrklig organisationsenhet. I st. f. k. användes
numera i regel benämningen församling- el.
kyrklig kommun.
Kyrkstad, Kyrkstallar, se Kyrkstugor.
Kyrkstugor, i omedelbar närhet till en
lands
kyrka uppförda byggnader, ägda av mera
avlägset boende sockenbor och nyttjade vid
kyrkbesöken. K. förekomma mest i Norrland, där
de tills, bilda ej obetydliga kyrkstäder, vilka
även innehålla kyrkstallar (se bild å sp.
708 vid Hälsingland), stundom vid en särskild
gata, stundom i direkt förbindelse med stugorna.
I dessa kyrkstäder utvecklade sig förr vid de
stora helgerna ett rörligt folkliv, och de bevara
ännu ofta något av den gamla karaktären, ehuru
bilarna ersatt hästskjutsarna. I mellersta och
någon gång i s. Sverige förekomma liknande
anhopningar av kyrkstallar. — Litt.: S. Erixon,
”De norrländska kyrkstäderna” (i ”Svenska
kulturbilder”, n. f., 6, 1938).
Kyrkstöt, se Kyrkvaktare.
Kyrktagning, den i kyrkolagen påbjudna
ceremoni, varigenom kvinna, som fött barn,
återinträder i församlingslivet och erhåller kyrkans
välsignelse. K. består däri, att prästen läser en
bön enl. kyrkohandbokens formulär, vilket urspr.
skedde och eg. ännu skulle ske i kyrkan inför
församlingen strax före gudstjänstens början. Av
detta bruk kom själva namnet kyrktagning (äldre
benämning: kyrkogång). K. har gamla anor
(jfr 3 Mos. 12 och ”Marie kyrkogång”) och
upptogs både i öster- och i Västerlandets kyrka. I
svenska kyrkan är bruket alltmer i avtagande.
Kyrkvaktare el. kyrkvaktmästare, de
kyrkobetjänte, som ha den närmaste tillsynen över
ordning och snygghet i kyrkan, särskilt vid
allmän gudstjänst och vid kyrkliga förrättningar.
Fordom gick k. omkring i kyrkan under predikan
och väckte inslumrade åhörare antingen genom
att med en lång stav stöta i golvet (varför k.
förr ofta kallades kyrkstöt) el. också med
staven ge de sovande lätta slag.
Kyrkvallen (kyrkbacken), vanl. platsen
utanför kyrkdörren, var den ursprungliga
samlingsplatsen för sockenmännen, då de i forna
dagar skulle överlägga och besluta om sina
gemensamma angelägenheter. Dylika
sammankomster kallas i landslagarna (och handskrifter
från 1300-talet) sockenting, kyrkoting,
stämma, sockenstämma el.
kyrkostämma. Sockenstugorna kommo först senare i
allmänt bruk.
Kyrkvärd, i Sverige titel för vissa
kyrkoför-samlingars förtroendemän, mest för ekonomiska
angelägenheter. K. väljas av kyrkorådet bland
dess medl. Det finnes vanl. 2 k. i varje
församling. K. åligger enl. lag att vara närvarande vid
inventering av kyrkans egendom. Det tillhör
vidare k. (el. klockaren) att, då nattvard skall
hållas, frambära oblater och vin till altaret.
Kyrkås, sn i Jämtlands n. domsagas tingslag,
strax n. ö. om Östersund; 134,55 km2; 368 inv.
(1951). Skog, myr och på sydsluttningarna
bebyggda lider. 457 har åker. Kyrkan invigdes
1845. Medeltidskyrkan kvarstår (reparerad 1906).
Ingår i Lits och K. pastorat i Härnösands stift,
Ströms kontrakt. Tillhör storkommunen Lit.
Kyrkås, sn i Skaraborgs län, Barne hd, s. v.
om Vara vid gränsen mot Älvsborgs län; 12,16
km2; 155 inv. (1951). 361 har åker. Ektimrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
