Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kålvivlar - Kånna - Kår - Kårartilleri - Kårarvet - Kårberg - Kårböle - Kårchef - Kårgeneral - Kårsajökeln - Kårsta - Kårsåtjåkko - Kåsa (kosa) - Kåseberga - Kåsera - Kåsör - Kåsös - Kåta - Kåtotjåkko - Kåvö, Kåvi - Kägel, stilkägel - Kägelsnitt - Kägelsnäcka - Kägelspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Kånna—Kägelspel
162
två arter, kålviveln, Ceutorrhynchus rapae,
och kålgallviveln, C. pleurostigma.
Kålviveln är blågrå, 2,5—3 mm lång. Den borrar
med snabeln hål företrädesvis i stjälkarna av
unga kålplantor, vilkas inre larverna utgnaga.
Kålgallvivelns larver leva i gallknölar på rötter
av korsblommiga växter, tätt under jordytan. •
Kånna, sn i Kronobergs län, Sunnerbo hd,
kring Lagan, närmast s. om Ljungby; 57,50 km2,
667 inv. (1952). Odlad bygd utmed Lagan; f. ö.
skogstrakter och myrmarker. 799 har åker. Väl
bevarad stenkyrka av smålåndstyp (kor med
absid). Ingår i Ljungby, Angelstads o. K. pastorat,
Växjö stift, Sunnerbo kontrakt. Tillhör
storkommunen Hamneda.
Kår (fr. corps, av lat. corpus, kropp), enhet av
för samma uppgift verkande personer, t. ex.
balettkår, studentkår, officerskår. — Krig sv.,
självständigt mindre truppförband, vars storlek icke
medger indelning i bataljoner och motsvarande
förband och därför icke lämpligen kan benämnas
reg. K å r c h e f kallas chef för sådant förband
vid svenska art. och ingenjörstrupperna. — I krig
benämning på en självständigt uppträdande
styrka, ofta i betydelsen strövkår, frikår.
Kårartilleri, det art., som organisatoriskt ingår
i en armékår. K. består av tungt fältart. och
därjämte ofta av stormpjäser och sal vpjäser.
Kårarvet, berömd mineralfyndort n. ö. om
gården St. Kårarvet, 3 km v. om Falun. På
gra-nitpegmatitgångar har man här bl. a. funnit
gado-linit, hjelmit (ett tantalat), monazit och ortit
(”pyrortit”) samt (omvandlad) beryll och topas.
K. upptäcktes 1815 av Berzelius, J. G. Gahn och
N. Nordenskiöld.
Kårberg, samhälle i Snavlunda sn i Närke.
Kårböle, se Färila-Kårböle.
Kårchef, se Kår och Sjömanskåren.
Kårgeneral, krigsv., se General.
Kårsajökeln, glaciär 17 km v. om Abisko
inom Kiruna stadsområde. K. består av två delar:
huvudglaciären, en 2,65 km2 stor dalglaciär 812
—1,550 m ö. h., och en 1,27 km2 stor hängglaciär
på höjderna v. om huvudglaciären. K:s
rörelsehastighet är 5—7 cm per dygn. — Litt: H. W:son
Ahlmann och O. Tryselius, ”Der Kårsa-Gletscher
in Schwedisch-Lappland” (i ”Geografiska
annaler”, u, 1929).
Kårsta, sn i Uppland, Långhundra hd,
Stockholms län, kring Rimbobanan, s. v. om Rimbo;
57,65 km2, 728 inv. (1952). Omfattar Kårstaåns
dal och slättbygd i v. samt skogsbygd i ö. 1,345
har åker. Tegelbruk, snickerifabrik m. fl.
industrier. Egendom: Backa. Kyrkan härstammar från
1400-talet (runsten i kyrkan). Ingår i Frösunda
och K. pastorat i Ärkestiftet, Seminghundra och
Äriinghundra kontrakt; tillhör storkommunen
össeby.
Kårsåtjåkko, fjällmassiv i v. Gällivare sn,
Norrbottens län, mellan Kaitumjaure och Stora
Lule älv; 1,720 m ö. h. Glaciärer.
Kåsa (ursprungligare stavning kosa), dels
höga dryckeskärl av trä med uppstående handtag,
dels smärre skålar med två öron. Mest kända k.
NFXIII — 6
Kronkåsor från 1520-talet.
äro de, som vid
medeltidens slut
och under hela
1500-talet
förekom-mo hos högadliga
familjer i Sverige.
Handtagen stiga
upp som två höga,
upptill förenade
horn el. grenar,
vanl. utskurna i
goticerande
akan-tusbladformer. Olaus Magnus
skildrar dem i ord och
bild. De äro
rödmålade, vanl.
försedda med
vapenbilder och ha
sannolikt nyttjats
sär
skilt vid bröllop. Enklare motsvarigheter härtill
finnas hos allmogen, även i Finland.
Kåseberga, fiskläge i Valleberga sn i
Kristianstads län, 15 km ö. s. ö. om Ystad. K. ligger
i en sänka i Kåsebergaåsen, 41 m hög.
K. har ett 20-tal fiskare; livräddningsstation. På
åskrönet vid Kåsehuvud står en av Sveriges
största och vackrast belägna skeppssättningar,
”Urbans grav” el. ”Ales stenar”; den är 67 m
lång och 19 m bred samt räknar 58 stenar.
Kåsera (fr. causer), lätt och lekande behandla
ett el. flera ämnen samtals- el. föredragsvis el.
i skrift. — Kåseri, kåserande tal el. artikel.
Kåsör, person, som muntligt el. skriftligt
behandlar ett ämne underhållande (men utan
anspråk på annat värde).
Kåsös, liten, helt stoppad soffa (för två
personer).
Kåta, se Lappar.
Kåtotjåkko, fjällmassiv i Lappland, 23 km s.
s. v. om Abisko; 2,001 m ö. h.
Kåvö, K å v i, gods i Hovsta sn, Närke, 9 km
n. om Örebro; 512 har; tax.-värde 421,000 kr.
Var under 1600-talet sätesgård för släkten Bååt.
Kägel, s t i 1 k ä g e 1, boktryckstypernas mått,
räknat efter bokstävernas höjdriktning. Käglarna
mätas i typografiska punkter och betecknas med
olika sedan gammalt vedertagna namn, ss.
diamant = 4 punkter, perl = 5 punkter, nonpareille
= 6 punkter, petit = 8 punkter, borgis = 9
punkter, korpus =10 punkter, cicero = 12
punkter o. s. v. Den typografiska punkten varierar i
olika system men utgör i det i Sverige mest
använda, det franska, 0,376 mm.
Kägelsnitt, mat., se Koniska sektioner.
Kägelsnäcka, zool., se Conus.
Kägelspel, spel med klot av trä, konstharts el.
hårdgummi samt käglor, uppställda i ena ändan
av en plan, långsträckt bana av trä (plank) el.
asfalt. Under senare medeltiden samt på
1500-och 1600-talen var k. synnerligen populärt,
framför allt i städerna, såväl i Tyskland som i andra
europeiska länder. Ännu så sent som under
1800-talet spelades k. på olika sätt i olika länder,
enskilt el. lagvis. Grundprincipen var dock överallt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
