Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lambert från Hersfeld - Lambert, Johann - Lambert, John - Lambertska arvet - Lambertska teoremet el. Lamberts ekvation - Lambertsmässa - Lambertsnötter - Lambert-Wenman, Jonas Berntsson - Lambèse - Lambeth - Lambethkonferenser - Lambgift - Lambrequin - Lambå - Lamé - Lamell - Lamellhus - Lamellibranchiata - Lamellicornia - Lamellkoppling - Lamellträ - Lamennais, Félicité de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
Lambert—Lamennais
310
ställning. Arbetet är välskrivet och har stor
betydelse som källskrift, ehuru det är partiskt
mot Henrik IV och stundom opålitligt.
La’mbert, J o h a n n Heinrich, tysk
matematiker, astronom och filosof (1728—77). Genom
”Photometria” (1760) kan han ställas vid sidan
av Bouguer som grundläggare av den
fotometriska avd. inom optiken. Detta arbete har varit
av stor betydelse för astronomien, liksom L:s
bidrag till teorien för kometernas banor,
’Tn-signiores orbitæ cometarum proprietates” (1761).
I ”Cosmologische Briefe über die Einrichtung
des Weltbaues” (s. å.) uppgjorde han ett schema
över världssystemet.
L:s filosofiska huvudarbete är ”Neues
Or-ganon” (1764), på en gång logik och
vetenskaps-lära. Han är anhängare av den Leibniz-Wolfska
rationalismen men söker förbinda denna med
Loc-kes empirism. I detta hänseende brukar han
betecknas som en föregångare till Kant.
Lambert [lä’mbat], John, engelsk krigare
(1619—83). Han slöt sig vid inbördeskrigets
utbrott 1642 till parlamentspartiet. Han hade
betydande andel i Cromwells seger vid Preston
1648 och var hans närmaste man under skotska
fälttåget 1650—51. Han var själen i det
officers-råd, som dec. 1653 utropade Cromwell till
pro-tektor, samt i dennes statsråd, blev 1655 en av
hans ”major generals” men bröt 1657 med
Cromwell och nedlade sina ämbeten. Efter Cromwells
död uppträdde han 1659 som arméns politiske
ledare men vågade ej upptaga öppen strid med
Monk. L. sökte 1660 kring sig samla de trupper,
som blivit republiken trogna. Efter
restaurationen dömdes han 1662 som högförrädare till döden
och dog i fängelse.
Lambertska arvet, se Lambert-Wenman.
Lambertska teoremet el. Lamberts
ekvation kallas stundom en viktig sats ang. en
komets rörelse i sin bana. Den upptäcktes först (i
parabelfallet) av Euler 1743, men J. H.
Lambert generaliserade satsen 1761 och påvisade dess
betydelse för banbestämningsproblemet.
Lambertsmässa, i Sverige förr namn på 17
sept., åminnelsedagen av den i början på 700-talet
mördade biskop Lambert i Maastricht.
Lambertsnötter, se Hassel.
Lambert-Wenman, Jonas Berntsson,
legendarisk arvlåtare (omkr. 1665—omkr. 1732),
köpmansson från Umeå, reste omkr. 1690
utomlands och lär som kapare i holländsk tjänst och
plantageägare i brittiska Guayana ha samlat en
ansenlig förmögenhet, vilken L:s syskonbarn och
dessas numera otaliga ättlingar alltsedan 1740
gång efter annan sökt komma i besittning av.
Efter hand har arvet i folkfantasien vuxit till
milliardbelopp (jfr C. J. L. Almqvists
”Smaragdbruden”). — Litt.: O. Högberg, ”Lambertska
milliarden” (1916); N. östman, ”Lambertska
arfvet” (1917).
Lambèse [läbä’z], stad, se Lambaesis.
Lambeth [lä’mbab], förvaltningsdistrikt
(me-tropolitan borough) i London, vid Thames, mitt
emot Westminster. Lambeth Palace är sedan
omkr. 1200 ärkebiskopens av Canterbury
residens.
Lambethkonferenser [lä’mbab-], namn på
de konferenser av biskopar inom den anglikanska
kyrkan, vilka sedan 1867 tid efter annan hållits
i Lambeth Palace under ärkebiskopens av
Canterbury presidium.
Lambgift (till fsv. lamb, lamm, och gift, gåva,
av giva), fårhus (se Gotland, bild 8 å pl.).
Lambrequin [läbraka’], fr., i flikar utskuren
duk på (heraldisk) hjälm, hjälmtäcke; flikig
kappa över fönster- el. dörröppning, kring
tronhimmel el. dyl., ibland med tofsar mellan flikarna.
Lambå, flik av hud, slemhinna el. annan
vävnad, fridissekerad från omgivningen med
undantag för en stjälk, genom vilken den erhåller sin
blodförsörjning. Användes att täcka närliggande
vävnadsdefekter.
Lamé, tyg med metalltrådar i inslaget (guld-,
silverlamé).
Lame’11, liten tunn skiva.
Lamellhus, se Höghus.
Lamellibranchiäta [-k-], zool., se Musslor.
Lamellico’rnia, zool., se Bladhorningar.
Lamellkoppling, se Axelkoppling.
Lamellträ, ett fabrikstillverkat trämaterial,
som består av en av sammanlimmade ribbor
framställd el. på liknande sätt uppdelad kärna, vanl.
av furu, på ömse sidor beklädd med två skikt
faner. Det yttersta fanerskiktet är ofta av
ädelträ.
Lamennais [lamnä’], Hugues Félicité
Robert d e, fransk teolog och socialpolitisk
författare (1782—1854). Han väckte som ung präst
uppseende genom sin
med lidelse och
stilistisk glans skrivna
”Essai sur
1’indiffé-rence en matière de
religion” (4 bd, 1817
—23), vari han
krävde absolut
underkastelse under kyrkans
gudomliga och ofelbara
auktoritet, samlad i
på-vedömet. Gallikanis-men vore dödsfienden.
Snart stod L. som det
till liv väckta
kyrkliga Frankrikes
and
lige ledare. Efter julirevolutionen 1830 blev hans
lösen frihet på alla områden, framför allt press-,
samvets- och föreningsfrihet; friheten skulle
organiskt sammanfogas med påvens absoluta makt.
För att lösa detta problem förde L. fram kravet
på skilsmässa mellan kyrka och stat. Som organ
för den ”liberala ultramontanismen” uppsatte han
jämte Lacordaire och Montalembert 1830 tidskr.
L’Avenir. Dess frihetsvänliga grundsatser
fördömdes av Gregorius XVI genom en 1832
utfärdad bannbulla. L. bröt då med påvedömet och
katolicismen. Från Bretagne skrev han den
världsberömda revolutionära skriften ”Paroles d’un
croyant” (1834; sv. övers, s. å.), i vilken såväl
den andliga som den världsliga maktens furstar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
