Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landquist, 1. John - Landquist, 2. Daniel - Landrys paralys - Landsalamander - Landsantikvarie - Landsarkiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
Landrys paralys—Landsarkiv
328
Maximilien Landowski: Reformationsmonumentet
(mittpartiet) i Genève.
gens Nyheter 1911—18 och 1932—35 chef för
Aftonbladets politiska och kulturella avd. 1935
—46 var han prof, i psykologi och pedagogik
vid Lunds univ. — I sitt filosofiska författarskap
undersöker L., i viss mån påverkad av Rickert,
bl. a. den historiska begreppsbildningen, vilken
han betraktar som symbolisk, och söker
bestämma naturen av den historiska och konstnärliga
symbolen. I sin uppfattning av tiden och
intuitionen står han Bergson nära. Tidsproblemet tog
han upp redan i sin första bok, ”Filosofiska
essayer” (1906), och utvecklade det vidare i
dr-avh. ”Viljan” (1908) och ”Essayer” (1913).
Sin historiefilosofiska uppfattning har L. särsk.
framlagt i ”Människokunskap” (1920) och ”Erik
Gustav Geijer” (1924). I detta sammanhang må
även nämnas essäsaml. ”Det levande förflutna”
(1919), studierna över
gestaltpsykologien,
fantasien och den
själsliga jämvikten i
”Själens enhet” (1935)
samt läroböckerna
”Psykologi” (1940, 3:e
uppl. 1949) och
”Pedagogikens historia”
(1941, 4æ uppl. 1952).
Under 1940-talet
publicerade L. även
talrika specialundersökningar till
pedagogikens och psykologiens
historia, t. ex. ”Esaias
Tegnér som pedagogisk tänkare” (i
”Tegnérstu-dier”, 1949), och den pedagogiska skriften
”Förståndets och viljans uppfostran” (1944). L., som
i sina litterära studier sökt tillgodogöra sig
åtskilligt av Freuds psykoanalys, har utg. monogr.
över Heidenstam (1909), Ellen Key (s. å.),
Frö-ding (1916, ny uppl. 1927) och Hamsun (1917, ny
uppl. 1929), den utmärkta översikten ”Modern
svensk litteratur i Finland” (1929) och essäsaml.
”Humanism” (1931). L. har även red. uppl. av
bl. a. Strindbergs och Geijers skrifter, Georg
och Edvard Brändes’ brevväxling med svenska
och finska förf, och vetenskapsmän (2 bd, 1939
—42; tills, m. M. Borup), ”De filosofiska
mästerverken” (8 bd, 1932—44) samt Bertel
Gripenberg, ”Dikter 1903—44 i urval” (1948). L. utgav
1949 memoarverket, ”Som jag minns dem”. Vid
sin avgång från professuren hyllades L. med en
festskrift, ”Studier i människokunskap” (1946).
— G. 1) (1910—22) m. förf. Elin Wägner, 3)
(1938) m. L.3).
2) Axel Daniel L., den föreg:s bror,
sjö-militär och författare (f. 1891 2%), officer 1911,
kommendör 1942. L. ägnade sig till en början
huvudsaki. åt ubåtsvapnet men togs senare
alltmer i anspråk för lärar- och stabstjänst. Han
var chef för Sj ökrigshögsk. 1947—51 samt
deltog som sakkunnig i Rödakor skonferensen i
Genève april—aug. 1949 vid utarbetandet av
konventioner rörande skydd åt civilbefolkningen, vård
av sårade soldater och sjömän i krig m. m. L.
har verkat som föredragshållare och författat
en mångfald artiklar i sjömilitära och
marinpolitiska ämnen samt utg. ”Den tyska ostasiatiska
eskaderns öden” (1915), ”Dardanellerföretaget”
(1916), ”Världskriget till sjöss”, 2 (1919; tills, m.
C. C. Lindberg), ”Flygvapnet och vårt
sjöförsvar” (1924; tills, m. E. Tornberg), ”Sjöfarten
och sjöförsvaret” (1931), ”Handbok i
internationell rätt för marinen” (1934; tills, m. T. Gihl)
och ”Några av sjöstrategiens grunder” (1935).
3) Solveig Dolores Margareta L., f. Bohlin,
hustru till L.i), författarinna (f. 1910 31/?), fil.
mag. i Lund 1938, har i skildringar främst från
akademiskt ungdomsliv gjort människostudier i
romanerna ”Medicin och kärlek” (1943) och ”En
dag var allt förbytt” (1944) samt i novellsaml.
”Själar på utflykt” (1946). L. har vidare utg.
diktsaml. ”Klara dagar gå” (1948), ”Färd i gröna
gången” (1950) och ”Historietter” (1953).
Landrys paralys [lädri’s], en av den
franske neurologen J. B. O. Landry (1826—
65) 1859 beskriven sjukdomsbild, karakteriserad
som en nedifrån-uppåt snabbt fortskridande, slapp
förlamning, stundom med dödlig utgång. L. har
sedermera visat sig vara ett symtomkomplex, som
kan framkallas av olika orsaker. En del
infektionssjukdomar kunna ta formen av L.
Behandlingen är främst symtomatisk och avser att
motverka förlamningens följder.
Landsalamander, eldsalamander (se d. o.).
Landsantikvarie, sedan 1932 allmänt
genomförd benämning på tjänstemännen i den lokala
kulturminnesvården i Sverige (f. n. 23 1. jämte
stadsantikvarien i Stockholm). L.-befattningarna
äro med ett par undantag förenade med
förestån-darskapet för resp, landskaps- el. länsmuseer.
Landsarkiv, i Sverige de statliga arki
vinsti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
