Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lapska språket och litteraturen - Lapsk mytologi - Lapskojs - Lapsus - Laputa - Lara - Laramie - Larbaud, Valéry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
Lapsk mytologi—Larbaud
410
Märk också ”Lappish texts written by J. Turi
and P. Turi”, utg. av Danska vetenskapsakad.
(1918—19). I Norge har A. Larsen utgivit en
novellbok (1912), i Finland ha P. Jalvi och A.
Guttorm uppträtt på både vers och prosa (1915,
resp. 1940). Alla dessa förf, ha skrivit på
norsklapska. 1937 utkom jokkmokkslappen A. Piraks
”En nomad och hans liv” (sv. övers. 1933, 2:a
uppl. 1937). I Norge utges en lapsk tidning
Nuorttanaste (Nordstjärnan) med 2 nr i mån.
Sällskapet Lapin Sivistysseura i Helsingfors
utger tidskr. Sabmelas och en skriftserie. Den på
svenska (4 nr per år) utkommande Samefolkets
egen tidning har numera en liten lapsk avd. —
Litt.: Bibliogr. över den lapska litteraturen har
utgivits av J. Qvigstad och K. H. Wiklund i
Finsk-ugriska sällskapets ”Mémoires”, 13 (1899;
forts, i ”Finnisch-ugrische Forschungen”); B.
Collinder, ”The Lapps” (1940).
Lapsk mytologi är starkt påverkad av och
uppblandad med germanska, slaviska och finska
element. Som urlapsk tradition anses
schama-nismen och den s. k. björnfesten. —
Schama-n i s m e n är hos lapparna baserad på n å i d e n s
(trollkarlens) förmåga att försätta sig i extatiskt
tillstånd, under vilket hans själ lämnar kroppen
och därvid utför de övernaturliga uppdrag, som
åligga honom. På själens väg genom de olika
världsregionerna har den till sin hjälp andra
själar, ofta tänkta i djurgestalt, som nåiden ärvt
el. köpt el. som besatt honom. —
Björnfesten, som föregicks av björnens ceremoniella
inringning och dödande, åtföljdes av en mångfald
magiska ceremonier och trollsånger. — Liksom
de germanska nordborna ägnade lapparna vissa
heliga stenar och för hand skurna träfetischer
kult. Dessa kultföremål kallades av lapparna
s e i t a r. En stenseite bestod ofta av ett
egendomligt format klippblock, och det fjäll el. den
kulle, där den hade sin plats, utgjorde en för
flera familjer gemensam kultplats, där man vid
blodiga offer beströk den heliga stenen med blod
och fett. Ett viktigt källmaterial erbjuder
lapptrumman.
Av lapparnas gudomligheter äro de flesta el.
måhända alla resultat av korsningar mellan
inhemska och lånade föreställningar. Inhemska äro
måhända J u b m e 1 (fi. Jumala) och åskan, T i
r-m e s, som dyrkat väsen. Urspr. drag ha även
de s. k. a k k o r n a (av akka, gumma, hustru),
av vilka den populäraste, S a r-a k k a, som man
föreställde sig boende under eldstaden, mottog
de flesta böner och offer. Made r-a 11 j e och
Made r-a k ka, vilka urspr. betecknade jordens
fader och moder, motsvaras av det hos många
folk förekommande paret av skapelsegudar. Den
högste guden, Radien-attje (”Gud fader”),
och hans son Radie n-K i e d d e äro en
reminiscens av den kristna treenighetsföreställningen.
Himmelsgudinnan R a n a n e i d a är även
sannolikt ett lån från kristen Mariadyrkan men med
drag även från den fornnordiska
fruktbarhets-gudinnan. Ett fornnordiskt lån är även V ä
r-alden-olmai (”Världens man”), som i
samband med renskötseln dyrkades som
fruktbarhets-gud. I det underjordiska Rut-aimo (”Rutos
värld”) bodde Ruto, till vilken man offrade för
sjukdomar. — I lapparnas dödstro har åtskilligt
kristet gods insmugit sig. Man skiljer på två
dödsdriken, ett för dem, som varit gudarna
lydiga, och ett längst inne i jorden för de onda.
Därjämte tror man liksom forntidens germanska
folk på de dödas hemvist i heliga berg och sjöar.
En sammanblandning föreligger här liksom i
fornnordisk mytologi med tron på naturväsen
(älvor, huldror, ”underjordiska” etc.), av lapparna
kallade s a i v o-f o 1 k e t och katnihah. —
Litt.: E. Reuterskiöld, ”De nordiska lapparnas
religion” (1912).
La’pskojs (eng. lobscouse), stuvad maträtt av
sammankokt oxkött, potatis och fläsktärningar,
kryddad med peppar, salt, lök m. m.
Läpsus, lat., förbiseende, misstag. — L.
ca’lami, skrivfel, /. li’nguae, felsägning, l.
me-mo’riae, minnesfel.
Lapüta [eng. utt. lapjö’ta], i J. Swifts
”Gul-livers resor” namn på en flygande ö, bebodd av
filosofer, matematiker och astronomer.
Lara, stat i n. v. Venezuela, ö. om
Maracai-bosjön; 19,800 km2; 370,000 inv.; huvudstad
Barquisimeto.
Laramie [läTami], stad i s. ö. Wyoming,
U. S. A., vid L. River; 16,000 inv. L. är
beläget vid Union-Pacific-järnvägen, 2,200 m. ö. h.
Statsuniv. och lantbruksinst.
Larbaud [larbå’], V a 1 é r y, fransk författare
(f. 1881). L. är en av pionjärerna för
kosmo-politismen i fransk litteratur, främst genom den
fingerade resedagbok av en amerikansk
millionär, ”A. O. Barnabooth” (1913), vari han givit
ett groteskt tvärsnitt genom lyxturistens Europa.
Ett djupare mänskligt grepp röjer han i
ungdomsskildringen ”Enfantines” (1918) och den
erotiska novellsamlingen ”Amants, heureux amants”
(1923). L. har även verkat som flitig översättare
av modern engelsk litt. och är en briljant
reseskildrare på vers och prosa.
Seite. Arjeplogs sn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
