Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Larsson, Hans (filosof) - Larsson, Hans (målare) - Larsson, Hugo - Larsson, Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
Larsson
424
mare i ”Poesiens logik” (1899) och illustreras
med ingående estetisk-filosofiska analyser i en
rad essäsaml., från ”Studier och meditationer”
(s. å.) till ”Litteraturintryck” (1926). Ett tredje
huvudmoment i L:s verksamhet var, alltifrån
ungdomen, då han verkade som folkhögskollärare,
intresset för folkbildningens och över huvud
pedagogikens problem. Förutom i många
praktiskpedagogiska uppdrag bar detta intresse frukt i
fackskrifter (”Om bildning och självstudier”,
1908, ”Kunskapslivet”, 1909, ”Rousseau och
Pes-talozzi”, 1910, ”Skolformer och skolkurser”, 1922)
och mycket anlitade, i flera uppl. utgivna
läroböcker (”Lärobok i Sveriges historia”, 1898,
”Lärobok i psykologi”, 1896, ”Logik”, 1914,
”Filosofiens historia”, 1924). — Ett stycke in på
1900-talet fick L:s alstring en mer markerat
polemisk inställning; hans kulturradikala
uppfattning av intellektets prövningsrätt gentemot
tradition och auktoritet konfronterades med den
antiintellektualistiska viljefilosofi, som bildade
upptakten till ”1914 års idéer” (”Idéer och
makter”, 1908, ”Reflexioner för dagen”, 1911). Efter
krigsutbrottet 1914 koncentrerades hans inlägg i
den aktuella debatten kring fredens och den
internationella rättsordningens problem (”Filosofien
och politiken”, 1915). Under i:a världskrigets
tryck tillkom det stora prosapoemet
”Hemmabyarna” (1916), vari filosofen sökte samla upp
minnena och stämningarna från sin barndoms
värld. Fortsättningen ”Idéerna i Stabberup”
(1918) sammanfattar i en serie dialoger den
filosofiska och politiska problemställningen omkring
krigsutbrottet. En avslutning bildar den med fin
människokännedom och konstnärlig kraft
gestaltade novellsaml. ”Per Ståstdräng” (1924). —
Redan tidigt följde L. de idealistiska motiven i sitt
tänkande tillbaka till deras ursprung i Platons
idélära. I ”Platon och vår tid” (1913)
rekonstruerade han filosofens upplevelse av de eviga
problemställningarna och visade hans tankars
aktualitet. Under 1920-talet hävdade han med
stigande energi nödvändigheten att antaga objektivt
givna och rationellt bestämda normer för
idealbildningen — i opposition mot A. Hägerströms
värdenihilism —, samtidigt som han tog fasta på
de stora filosofiska riktningarnas konvergens i
strävan att ställa in livsvärderingen under den
mänskliga gemenskapens ideal (”Filosofiska
uppsatser”, 1924, ”Gemenskap”, 1932, ”Minimum”,
1935). Dessa tendenser behärska L:s filosofiska
huvudarbete ”Spinoza” (1931), där denne
naturalist visas vara en platoniker mot sin vilja. L:s
efterlämnade uppsatser och fragment, däribland
den viktiga sammanfattningen ”Min filosofi”,
ut-gåvos under titeln, ”Postscriptum” av Johanna
Hans Larsson och I. Harrie (1944). — Till L:s
65-årsdag utkom ”Festskrift” (med bibliogr. över
L:s författarskap till 1927). — Litt.: H. L;s
memoarer i Julpost, 1933, Skånsk kalender, 1-—2
(1936—37) och ”Svensk folkhögskola under 75
år” (1943); Elin Wägner, ”H. L.” (inträdestal i
Svenska akad. 1944); E. Wittenberg, ”H. L. als
Hans Larsson: Kristushuvud. Akvarell, 1941. Malmö
museum.
europäischer Geschichts-, Rechts- und
Staatsphi-losoph” (s. å.); O. Rabenius, ”H. L. En svensk
diktarfilosof” (s. å.); A. Nyman, ”Till H;
L.-minnet” (s. å.), ”H. L. En svensk tänkareprofil”
(1945); A. Werin m. fl., ”En bok om H. L.”
(s. å.); G. Aspelin, ”H. L. som tänkare och
skriftställare” (1946); O. Olsson, ”H. L.
Livsvägledaren i uppfostran och personlighetsbildning” (1949).
Larsson, Hans, målare (f. 1910 25/s). Vid
den äldre skåningen P. Siegårds sida ryckte L.
omkr. 1940 upp som expressionistisk målare av
bibelgestalter och stilleben. Hans fäderneärvda
religiositet röjdes då vackrast i akvareller, ss.
”Kristushuvud” (1941, Malmö museum), mera
brutalt i schematiserade, ev. glasmålningsaktiga
dukar. Senare har det extatiska draget mildrats
och en förädlad oljestil utvecklats.
Larsson, Nils Hugo Charles, ämbetsman (f.
1906 18/i2), utexaminerad från Tekniska högsk.
1928, byråingenjör vid radiobyrån 1938—45,
laborator vid försvarets forskningsanstalt 1945
—50, chef för flygförvaltningens elbyrå 1950,
överdir. och chef för försvarets
forskningsanstalt sedan 1952.
Larsson, Jacob Timoteus, jurist, politiker
(1851—1940), hovrättsexamen i Lund 1875, v.
häradshövding 1879, advokat i Lund 1879—89
och ombudsman i Skånska hypoteksföreningen där
1895—1908, intog en framträdande ställning i
hemstadens och provinsens kommunala och
ekonomiska liv. Led. av A. K. 1903—08, av F. K.
1910—14 och 1917—28, anslöt sig L. till Liberala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
