- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 13. Kufstein - Longör /
507-508

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ledberg (Ledeberg) - Ledblock - Ledbrosk - Leddamm - Leddjur - Ledeberg - Ledebour, Georg - Ledeganck, Karel Lodewijk - Lederer, Emil - Lederer, Hugo - Ledfat - Ledfossil - Ledfyr - Ledgalla - Ledgräs - Ledgång - Ledgångssjukdomar - Leding el. ledung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

507

Ledberg—Leding

508

Ledberg (före 1919 Ledeberg), sn i
Östergötlands län, Valkebo hd på östgötaslätten, v.
om Linköping; 12,39 km2, 498 inv. (1952).
Ge-nomflytes i n. av Svartån och dess biå
Kapellsån. 760 har åker. 1 L. Odensfors kraftstation.
Egendom: Abylund. Nuv. kyrkan byggdes 1847
—51. Ingår i Kärna, Kaga och L:s pastorat i
Linköpings stift, Domprosteriet. Tillhör
storkommunen Kärna.

Ledblock, geol., till ursprunget säkert
bestämbara flyttblock, vägledande i fråga om landisens
rörelseriktning.

Ledbrosk, histol., den på epifysens yta vid
ledförbindelser kvarstående broskskivan (jfr
Bin-desubstan svävnad, sp. 58).

Leddamm, dammbyggnad i ett vattendrags
längdriktning för att avleda vatten från
huvudfåran, underlätta timmerflottning el. också för att
tjäna till strandskydd.

Leddjur, Arthro’poda, en av djurrikets
huvudavdelningar. L:s yttre hudskelett består av kitin
med el. utan kalkavsöndringar och delas genom
tunnare intersegmentala partier i ett antal
segment, som på buksidan bära ledade extremiteter.
Nervsystemet består av övre svalgganglion och
en bukganghekedj a (bukganglier). Andningen sker
delvis genom luftrör (trakéer), insänkningar från
huden, som genomdraga kroppens alla delar och
förse dem med syre. Blodkärlssystemet är föga
utvecklat och består i huvudsak av ett dorsalt
rör, ryggkärlet. Hos de olika
leddjursgrupperna äro de urspr. enkla segmenten på olika sätt
hopsmälta till större avd. el. kroppsdelar.
Nutida 1. uppdelas i kräftdjur (Crustacea), t
u-senfotingar (Myriopoda), spindeldjur
(Arachnida) och insekter (Insecta).

Ledeberg [-bärk], förstad till Gent.

Lédebour [bör], Georg, tysk politiker
(1850—1947). Han invaldes 1900 som
socialdemokrat i riksdagen. L. tillhörde partiets vänstra
flygel, röstade under 1 :a världskriget från 1915
mot krigskrediterna cch var en av ledarna för
oavhängiga socialdemokratiska partiet (1917—22).
Han tog verksam del i förberedelserna till
revolutionen nov. 1918 och ville driva den längre
än Ebert-Noskegruppen. 1922 bildade L. ett eget
litet parti; han föll igenom 1924. 1931
grundade han ett socialistiskt förbund och försökte i
samarbete med kommunisterna skapa en
gemensam front mot nationalsocialisterna, dock utan
framgång. 1933 flydde han till Schweiz.

Lèdeganck, Karel Lodewijk, flamländsk
skald (1805—47), prof, i Gent, en av den
flamländska rörelsens ledare, företrädesvis lyriker.
Bland L:s formfulländade diktsamlingar märkas
”Bloemen mij ner lente” (1839) och den
patriotiska trilogien ”De drie zustersteden” (1846),
som förhärligar Gent, Brygge och Antwerpen.

Lèderer, Emil, tysk nationalekonom och
sociolog (1882—1939). L. var prof, i Heidelberg
1920—31 och i Berlin 1931—33 men avsattes på
gr. av sin socialistiska åskådning av
Hitlerregi-men sistn. år och flydde till U.S.A. Hans
ekonomiska huvudintresse var konjunkturväxlingarna,
hos vilka han särskilt studerade den tekniska
för

änderligheten och kreditvolymens ändringar. Om
klassernas sociologi skrev han (tills, m. J
Mar-schak) flera kapitel i ”Grundriss der
Sozialöko-nomik”.

Lederer, Hugo, österrikisk bildhuggare (1871
—1940), utförde bl. a. Bismarckmonumentet i
Hamburg, ett monumentalverk i kolossal format,
byggt av granitkvader (1902—06),
Fäktarbrun-nen i Breslau (1904), Björnbrunnen och
Löpar-gruppen (1928) i Berlin. — Litt.: Biogr. av H.
Krey (1931)-

Ledfat, annat namn på Levattnet.

Ledfossil, geol., fossil djur- el. växtart, som
i den geologiska lagerserien äger minsta möjliga
vertikala men största möjliga horisontala
(regionala) utbredning och därigenom bli karakteristiska
för en viss geologisk nivå. De djurgrupper, som
lämna goda 1., variera vanl. snabbt, så att olika
släkten och arter avlösa varandra i lagerserien.
Exempel på 1. äro trilobiter (Paradoxides,
Ag-nostus) för kambrium, graptoliter för
silursyste-met, ammoniter för jura och arter av
mussel-släktet Inoceramus samt belemniter för övre
kritan.

Ledfyr, se Fyr, sp. 327.

Ledgalla, veter., utvidgning av ledkapseln hos
hästar, beroende på ökad ansamling av ledvätskor
efter kronisk, serös ledinflammation. L.
förekommer oftast i hasleden (hasledsgalla, se
Fyllda pannor) samt i knä- och kotledema. Omkring
leden kunna avsätta sig ben- och bind
vävsnybildningar, som medföra en viss stelhet i leden.

Ledgräs, se Hippuridaceae.

Ledgång, anat., se Led 1).

Ledgångssjukdomar, se Ledsjukdomar.

Leding el. ledung kallades i äldre tider i
Norden dels krigstjänst till sjöss, dels den
bemannade flottan, dels ålagorna för dess utrustning.
L. var i Sverige urspr. en flottordning, som
åsyftade att ställa till konungens förfogande en
folklig krigsstyrka för kortare sjötåg mot stater el.
mot vikinga- och sjörövarsvärmar.
Ledingsskyl-digheten utgick än efter härad el. hundare, än
efter särskilt bildade senare enheter, skeppslag
el. s n ä c k o 1 a g. Dessa enheter utrustade var
och en ett visst antal skepp el. ”snäckor”.
Stundom uppträder skeppslaget som underindelning
av hundaret. Enheter av lägre storleksordning
men av synnerlig vikt uppstodo genom
underindelningen i h a m n o r. Ledingsordningen
ålade icke blott att uppställa skepp och manskap
utan meddelade även föreskrifter om att
skeppen skulle förses med proviant (skipvist) och
manskapet med vissa vapen. Varje år ägde
konungen rätt att i viss ordning bjuda ut 1. Av
källorna synes framgå, att vissa stormän intagit
en framskjuten ställning inom ledingsordningen,
begynnelser till bildningen av en adel.

Under senare delen av 1200-talet råkade 1. i
förfall. Upplösningen framträdde huvudsaki. på
två sätt: världsligt och andligt frälse vunno
frihet från ledingsskyldigheten; övriga
ledingsskyl-diga kallades blott i undantagsfall till krigstjänst
och erlade i avlösning en skatt, 1 e d i n gs 1 a m e.
Sista gången en ledingsflotta utbjudits från det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffm/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free