Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lenin (Vladimir Iljitj Uljanov) - Leninabad (Chodzjent) - Leninakan (Alexandropol) - Leningrad (S:t Petersburg, Petrograd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559
Leninabad—Leningrad
560
äktenskap med en kamrat från petersburgskretsen,
lärarinnan Nadezjda Krupskaja. Kort efter
för-visningstidens slut for L. utomlands och uppsatte
dec. 1900 i München tills, m. Plechanov, Martov,
Axelrod m. fl. tidningen Iskra (Gnistan), vars
utgivningsort snart blev London och därefter
Genève. L:s doktrinära marxism bragte honom snart
i konflikt med redaktionskamraterna, och L. hade
betydande andel i det ryska socialdemokratiska
partiets sprängning på kongressen i London i
två grupper, bolsjeviker och mensjeviker.
Revolutionsåret 1905 begav sig L. till Ryssland, var där
den hemlige ledaren av upproret i Moskva och
räddade sig efter dess undertryckande över
Finland till Västeuropa. 1906 deltog han i den för
bolsjeviker och mensjeviker gemensamma
partikongressen i Stockholm. Han återvände 1907 till
Genève och utgav där bolsj evikorganet
Proletären, häftigt polemiserande mot andra
socialistiska partigrupper. På en kongress i Prag 1912
bildade han ett fullt självständigt bolsjevikiskt
parti. 1912—14 var L. mestadels bosatt i Krakow
och insmugglade till Ryssland artiklar för
Peters-burgtidningen Pravda (Sanning). Vid 1 :a
världskrigets utbrott slog han sig ned i Zürich.
Kriget bedömde han uteslutande från synpunkten av
de möjligheter det erbjöd för förverkligande av
bolsj evikernas syfte, den proletära diktaturen som
medel för en kommunistisk omdaning av
samhället. Han deltog i kongresserna i Zimmerwald
1915 och Kiental 1916, bekämpade alla
”socialpatrioter” och förkunnade proletärernas plikt att
arbeta för den egna regeringens nederlag och
världskrigets utmynnande i gemensam
proletärkamp mot kapitalistsamhällena i alla länder.
Efter den ryska marsrevolutionen 1917 sökte
L., då väg genom ententeländer till Ryssland var
spärrad för honom, att komma hem genom
Tyskland, förhandlade därom med tyska myndigheter
och fick till sist tillstånd till genomresa. Resan
fortsattes över Sverige och Finland, och 16 april
välkomnades L. med jubel av massorna i
Petersburg, där han genast började agitera för
arbetar-och soldatrådens övertagande av hela statsmakten,
krigets upphörande, rysk proletärdiktatur och
försök att åstadkomma en ”världsrevolution”. Ett
mot Kerenskij regimen och dess ententevänliga
krigspolitik riktat omstörtningsförsök 15—17 juli
undertrycktes. L. måste hålla sig dold (än i
Petersburgs förstäder, än i ö. Finland) men
förberedde nästa anstormning under parollen ”makt
åt råden, jord åt bönderna, fred åt folken, bröd
åt de hungriga”. Med L. D. Trotzkij som
närmaste medhjälpare planerade L. bolsjevikkuppen,
och 7 nov. vanns segern: L. övertog som
president i ett ”folkkommissariernas råd” regeringen i
Ryssland.
Den nya regimens första år voro fyllda av
oerhörda svårigheter, och L:s förmåga att
sammanhålla det hela sattes på hårda prov. Med
centralmakterna ingicks 3 mars 1918 fred på de
stränga villkor dessa föreskrevo. Regeringens
säte flyttades till Moskva, och den skaffade sig
militärt underlag för sin makt genom upprättande
av ”den röda armén” och övervakade alla
mot
ståndare genom en om tsartidens ochrana
erinrande polisorganisation. Propagandan för
”världs-revolutionen” organiserades genom den 1920
bildade Tredje internationalen. De ”vita”
generalerna besegrades, och en hänsynslös terrorism,
särskilt månaderna efter ett socialrevolutionärt
attentat mot L. (30 aug. 1918), nedbröt allt
ordnat motstånd mot den nya regimen. Då
förhastade försök till den kommunistiska
samhällsordningens genomförande strandade på böndernas
motstånd, tvekade den fordom så doktrinärt
hals-starrige L. ej att opportunistiskt anpassa sig efter
sakförhållandena och 1921 genomföra den ”nya
ekonomiska politiken” (Nep).
L. sparade ej sina krafter under dessa
omvälvningsår. Han var ingen bländande talare, men
hans skarpblick för rysk folkpsykologi satte
honom i stånd att behärska de församlingar, i vilka
han uppträdde, och bland sina medhjälpare åtnjöt
han en obestridd auktoritet, överansträngning
påskyndade emellertid förvärrandet av den sjukdom,
som börjat framträda i slutet av 1921; våren
1922 visade sig allt tydligare symtom av
förkalk-ning och sjukliga förändringar i hjärnan.
Omsider gjorde en stark blodutgjutning i hjärnan
slut på hans liv. Utanför Kreml har ett
monument över L. rests, och hans minne har firats
genom omdöpning av flera städer, däribland av
Petersburg (Petrograd) till Leningrad. Han har
blivit föremål för direkt helgondyrkan, och hans
skrifter ha för bolsj evikerna fått rangen av en
hart när verbalinspirerad religionskodex. — Bland
L:s större arbeten märkas Kapitalismens
utveckling i Ryssland (1899), Socialism och krig (1915)
samt Stat och revolution (1918). En svensk uppl.
av L:s valda skrifter utkom i 20 bd 1934—43.
— Litt.: Biogr. av D. Shub (1948; sv. övers.
1949)..
Leninabad [ljenjinaba’t], förr Chodzjent,
kretsstad i n. v. Tadzjikistan, Sovjetunionen;
50,000 inv. L. ligger vid ingången till
Fergana-bäckenet. Textil- och livsmedelsindustri.
Leninakan [ljenjinaka’n], förr
Alexandro-p o 1, industri- och kretsstad i Armeniska
socialistiska sovjetrepubliken; 70,000 inv. Staden
ligger 1,540 m ö. h. vid järnvägen Tiflis—Dzjulfa
(—Tebriz). Betydande textil- (bomulls-),
livsmedels- och tvålindustri.
Leningrad [ry. utt. ljenjingra’t], förr S:t
Petersburg, ry. Sankt Peterburg (1703—1914),
Petrograd (1914—24), Rysslands huvudstad
1709—1918, Sovjetunionens näst största stad,
huvudstad i Leningradområdet vid Nevas utlopp i
Finska viken; 262,3 km2; 3,191,304 inv. (1939).
Staden ligger på Nevas låga stränder samt de
flacka öarna i det sanka floddeltat. De flesta
byggnaderna äro uppförda på pålar, och de
långsträckta kajerna äro försedda med en 44 km
lång, kraftig och hög granitskoning. Staden
hemsöktes ofta av översvämningar; de mest
förödande ha inträffat 1824 och 1924.
I ö., på utsidan av flodens stora krök vid St.
Ochtas utlopp i Neva, där deltat börjar, låg
det 1300 upprättade svenska fästet Landskrona,
som dock snart förstördes av novgoroderna, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
