Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leoparden el. pantern - Leopardi, Alessandro - Leopardi, Giacomo - Leopardmän, leopardsällskap - Leopold I (furste av Anhalt-Dessau) - Leopold (storhertig av Baden) - Leopold (hertig av Bayern)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
575
Leopardi—Leopold
576
Afrikanska leoparder.
svanslängd 70—80 cm, boghöj d 50—70 cm hos
hannen, honan betydligt mindre. Bottenfärgen
rostgul men växlande från vitaktig till rödgul;
på denna talrika strödda svarta fläckar. L. är
utbredd över hela Afrika, i Asien från
Kaukasus till Kina samt i s. till Ceylon, Sumatra och
Java. I Afrika träffas de största 1. i
Central-afrika och Kongo. De ha ofta ringformiga
fläckar på rödgul botten. På stäpperna andra
raser; i Etiopien och Nordafrika mörka; i Amur
till Nordkina en mycket långhårig ras o. s. v. L.
är ett mycket vackert djur, som utmärker sig
genom sin styrka, vighet och utomordentliga
snabbhet i rörelserna. Den kan göra långa språng
och klättra i träd. Den är rovgirig och obändig,
jagar mest nattetid däggdjur: apor, antiloper,
hjortdjur o. s. v., men tager även fåglar. Den
kan anställa svåra blodbad bland får och getter
men är särskilt begiven på hundar. I vissa delar
av Afrika, t. ex. i Kongo samt i Indien, kunna
1. bli människoätare och äro då synnerligen
farliga.
Leopa’rdi, Alessandro, venetiansk
konstnär (d. omkr. 1522), mest känd som gjutare och
ciselör av Verrocchios Colleonistaty i Venedig,
till vilken L. utförde marmorsockeln, samt som
mästare till de tre kandelaberliknande
bronsflaggstängerna på Markusplatsen i samma stad.
Leopa’rdi, G i a c o m o, greve, italiensk skald
(1798—1837). Tidigt krympling och uppvuxen
under tryckta förhållanden i en bigott småstad,
fick L. vid unga år den djupt pessimistiska
livsåskådning, varåt han givit monumentala uttryck
i sin diktning. 16-årig
var han en fulländad
klassisk filolog,
spräng-lärd även i
kyrkofäderna. Men därjämte
fördjupade han sig i
studiet av äldre
italiensk litteratur. Aren
1820—22 tillkommo
hans tragiska
kärleksdikter, mindre ägnade
det jordiska föremålet
Teresa Fattorini, en
lungsiktig Beatrice, än
allförlossaren Döden.
1824 utgav han sin första diksamling, ”Canzoni”,
1826 ”Versi” (elegiska och idylliska dikter), 1827
”Operette morali” (dialoger på en mönstergill
prosa, fulla av fina iakttagelser och den bittraste
ironi), 1831 slutligen ett urval av sina dikter,
”Canti”. Under 1830-talet synes han uppleva en
andra vår som skald, framkallad av en ny
kärleksupplevelse. Till hög kosmisk lyrik reser sig
hans världssmärta i den sista, tillika den
skönaste dikt han skrivit, ”La Ginestra”. Bland
Italiens lyriker i nyare tider intager L. främsta
platsen genom tankarnas lyftning och klarhet,
intensiv känsla, storartat patos samt diktionens
rena, plastiska skönhet. — Se monogr. av K.
Vossler (1923), H. de Ziegler (1944) samt Fr.
Wulff, ”Ur G. L:s liv och diktning” (1913).
”Valda skrifter” utg. av V. Ekelund (1913).
Leopardmän, leopardsällskap, tillhöra
Västaf rikas många hemliga sällskap och utöva
terrorhandlingar av olika slag. De synas ha sitt
centrum i n. Belgiska Kongo, vars mest bekanta
1. är Anyotasällskapet, men ha även
motsvarigheter i t. ex. Franska Kongo och Sierra Leone.
Ännu torde knappast någon europé ha sett 1. i
verksamhet, men prov på deras utstyrsel, dräkt
med mask och järnklor, med vilka de riva off-,
ren, finnas i museer. De överfallna synas oftast
ha varit infödingar, som sympatiserat med de
vita, samt tolkar o. a. i europeisk tjänst direkt
anställda personer. Numera har l:s verksamhet
minskats på de flesta håll, men ännu 1921
registrerade myndigheterna i n. Belgiska Kongo
över 50 mord, utförda av 1.
Leopold, furstar.
Anhalt-Dessau. Leopold I, furste, preussisk
fältmarskalk, vanl. känd under namnet der a 11 e
Dessauer (1676—1747). I brandenburgsk
tjänst från 1693, deltog L. med utmärkelse i
fälttåget mot Ludvig XIV 1695 och i spanska
tronföljdskriget, blev 1712 fältmarskalk samt
erövrade 1715 det av Karl XII försvarade
Stral-sund. Han ägnade sig därefter under Fredrik
Vilhelm I:s regering åt preussiska arméns
organisation och utbildning. Den berömda preussiska
exercisen var huvudsaki. hans verk. Han fick
1742 kommandot i Oberschlesien och slog 1745
den österrikisk-sachsiska armén vid Kesseldorf.
L. var en tapper soldat och en duglig fältherre.
— Biogr. av L. Würdig (3:e uppl. 1903).
Baden. Karl Leopold Fredrik, storhertig
(1790—1852), efterträdde 1830 sin halvbror
Ludvig. L. var en frisinnad man, reformerade i
liberal anda men kunde dock ej tillfredsställa
oppositionen; i maj 1849 måste han fly och
kunde återvända först i aug., sedan de preussiska
vapnen ingripit. — L. var g. m. Sofia
Vilhelmina, dotter till Gustav IV Adolf; deras
sondotter var drottning Victoria av Sverige.
Bayern. Leopold, hertig (1846—1930),
yngre son till prinsenregenten Luitpold. Han deltog
i fälttågen 1866 och 1870—71, blev 1875
generalmajor, 1887 chef för 1 :a bayerska armékåren
och 1905 general fältmarskalk samt var 1892—
1913 chef för 4:e arméinspektionen. Under 1 :a
världskriget förde L. från april 1915 9:e tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
