Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levermossor - Levern - Leverrier, Le Verrier, Urbain Jean Joseph - Leversjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
625
Levern—Leversjukdomar
626
b) Fam. Ricciaceae, med könsorganen
in-sänkta i bålen. Sporogon utan skaft, helt
insänkt.
Jordstrålmossa (Riccia
soro-carpa); Ricciocarpus natans flyter på
stillastående vatten.
H. Jungermanniales. Antingen bål utan
luftkamrar och porer el. med stam och blad,
i) Anacrogynae. Bål (icke toppställda
ar-kegon).
Bandmossa (Metzgeria furcata) ;
fetbålmossa (Riccardia pinguis);
stjärnbålmossa (Blasia pusilla).
2) Acrogynae. Aldrig bål utan alltid med
stam och blad (toppställda arkegon).
Omfattar huvudmassan av de nu
levande 1.; franslevermossa (Ptilidium
ciliare); fyrflikmossa
(Junger-mannia barbata).
III. Anthocerotales. Bål utan luftkamrar men
med porer. Högt utvecklat assimilerande
sporogon med centralpelare.
Anthoceros med ett par täml. sällsynta
arter i s. Sverige.
Levem (lat. hépar el. iPcur), ett till
mat-smältningsapparaten hörande organ, kroppens
största körtel, med en vikt om 1,5—2 kg. L. är
belägen i bukhålan, upp mot mellangärdet, vars
välvning är formad efter dess övre-främre yta.
Denna yta är jämn och slät; den bakre och undre
är mer oregelbunden. Högra delen el. loben är
större än den vänstra. Mellan båda ligger ett
rektangulärt fält, Spigelius’ lob, som är vertikalt
fårad av motliggande ryggkotpelare. Mellan detta
fält och högra loben framgår nedre hålvenen,
delvis insänkt i l:s substans, vars venblod den
upptager genom de framom och på sidorna
liggande levervenerna. Nedom dessa går en smal
men täml. djup fåra, leverporten (po’rta he’patis),
där leverartären, portådern och gallans
utförs-gång (du’ctus choledo’chus) förlöpa. I en grop
på gränsen mot högra loben ligger gallblåsan,
vars småningom avsmalnande ända bakåt
(skenbart uppåt) övergår i
nämnda gallgång. I l:s främre
skarpa kant framträder även
gallblåsans kulformiga ända
el. botten. — L. är till större
delen klädd av bukhinnan.
Dess yta har i friskt tillstånd
ett marmorerat utseende i
gult och brunt, vilket beror
på blodkärlens anordning i
dess massa. Denna bildas av
celler, ordnade i
sammanhängande strängar el. plattor,
mellan de finaste
gallgångarna och kapillärer ur
portådern samt levervenen med
däri även ingående leverartär
och lymfkärl, allt
sammanhållet av en ringa mängd
bindväv. Artären när
vävna
derna. Genom portådern mottar 1. blodet från den
övriga matsmältningsapparaten; det går därpå
vidare genom levervenerna till hål venen. Ur det
sålunda tillströmmande blodet kvarhåller 1. många
ämnen och upplagrar dem för att vid behov åter
avge dem. Sålunda omvandlas det tillförda sockret
väsentligen i glykogen, vilket senare ånyo kan
bilda socker. Även fett och aminosyror kunna
kvarhållas. Dessutom omvandlas andra ämnen i
L, ss. ammoniak i vissa föreningar till urinämne,
varjämte en del förruttnelseprodukter ur tarmen
kunna oskadliggöras. Även talrika gifter av
annat slag kunna omvandlas el. kvarhållas i 1.
Där bildas också gallan.
Det som 1. hos vissa ryggradslösa djur, t. ex.
blötdjuren, betecknade organet motsvarar varken
till ursprung el. funktion 1. hos ryggradsdjuren.
Detta är ej heller helt fallet med den hos
lan-settfisken förekommande leverblindsäcken. Hos
de egentliga ryggradsdjuren är 1. väsentligen
byggd som hos människan och har samma
funktioner. Hos fiskarna är den ovanligt rik på fett.
Leverrier [lavärje’], även Le Verrier,
Urbain Jean Joseph, fransk astronom
(1811—77), blev 1846 prof, vid Sorbonne och var
1854—7° samt 1873—77 chef för
Parisobserva-toriet. L. var Laplaces kanske förnämste
efterföljare inom den celesta mekaniken. Han
fullföljde och utvecklade den senares teori ang.
rörelserna inom planetsystemet, beräknade med
utgångspunkt från Newtons gravitationslag, till
en aldrig förr nådd noggrannhetsgrad. Mest
bekant är L. för sin på ett studium av planeten
Uranus’ rörelse grundade beräkning av banan för
den förut okända planeten Neptunus, vilken
beräkning också ledde till planetens upptäckt 1846.
Av stor betydelse för astronomiens senare
utveckling blevo också L:s undersökningar över
planeten Merkurius’ rörelseförhållanden.
Leversjukdomar. 1) L. hos människan kunna
indelas i diffusa L, som drabba hela organet,
samt begränsade 1., vilka blott angripa delar
därav. Till de förra räknas levercirrhos
och fettlever (se dessa ord) samt akut
gul leveratrofi. Hit hör även k a t a r r a 1
Levern sedd underifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
