Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levertin, Oscar - Levertran - Lewes, George Henry - Levi - Levi, Carlo - Lévi, Sylvain - Leviatan - Levide - Levin, Poul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
629
Levertran—Levin
630
historiska, oftast medeltida, motiv. ”Nya dikter”
(1894) hade delvis en vekare och ljusare prägel,
livslust och förhoppning tonade ånyo, och
diktionen var lättare, enklare. ”Dikter” (1901)
betecknade i både form och innehåll en stor
förändring; i st. f. stämningslyriken trädde
symboliserande tankediktning, och skalden sökte ett
strävare, mera sammanträngt och storformat
uttryckssätt. Han var färdig till uppbrott från
diktens riken, och diktcykeln ”Kung Salomo och
Morolf” (1905), ett tacksamt, svårmodigt avsked
till livet och uttryck för en djup, dunkel
förgängelseträngtan, är på samma gång ett avsked
till dikten; kunskapslidelsen, vetenskapen hade
vunnit makten över hans sinne. — L:s novellistik
var i vida mindre grad personlig bekännelse.
”Rococonoveller” (1899) voro en rad lysande
pastischer i olika 1700-talsstilar. ”Magistrarne i
österås” (1900), rik på stämning och med
känsligt skisserade figurer, mynnar ut i en stämning
av idyll. Postumt samlades ett knippe i ”Sista
noveller” (1906). L:s vetenskapliga
författarskap sträckte sig över synnerligen vidsträckta
områden av såväl konst- som litteraturhistorien.
Inom den förra skrev han ”Niclas Lafrensen
d. y.” (1899) samt smärre böcker om A. Roslin
och G. Lundberg. Hans litteraturhistoriska verk
äro ”Fars och farsörer i Frankrike” (1888),
”Teater och drama under Gustaf III” (1889),
”Gustaf III såsom dramatisk författare” (1894),
”Johan Wellander” (1896), ”Från Gustaf HI:s
dagar” (s. å.), essäsamlingarna ”Diktare och
drömmare” (1898) och ”Svenska gestalter” (1903)
samt ett betydande antal större uppsatser, postumt
samlade i ”Essayer” (2 bd, 1907). S. å. utgavs
”Carl von Linné”, några kapitel av den planlagda,
ej fullbordade monografien, 1912—16 ”Fransk
litteraturhistoria” (3 bd), efter
föreläsningsmanu-skript. I essän nådde L:s framställningskonst sin
höjdpunkt. Hans huvuddomän var 1700-talet, av
vars kulturliv han gav en inspirerad tolkning.
Banbrytande var L:s verksamhet som kritiker,
och han vann som sådan en utomordentlig
auktoritet. Den samtida skönlitteraturen ägde i
honom en vidhjärtat förstående och oftast mycket
välvillig bedömare. — L:s ”Samlade skrifter”
utgåvos i 24 bd 1906—10. — Litt.: W.
Söder-hjelm, ”O. L.” (2 bd, 1914—17); H. Ahlenius,
”O. L.” (1934); F. Böök, ”O. L.” (1944); C.
Fehrman, ”L:s lyrik” (1945); Anna Levertin,
”Den unge L.” (1947).
Levertran, dets. som fiskleverolja (se d. o.).
Lewes [lö’is], George Henry, engelsk
filosof (1817—78), sedan 1854 förenad i
samvetsäktenskap med författarinnan George Eliot.
Hans mest betydande verk äro ”Biographical
history of philosophy” (1845—46) och ”Problems
of life and mind” (5 bd, 1874—79). Hans ”Life
and works of Goethe” (2 bd, 1855) anses ännu
som en av de bästa engelska Goethebiografierna.
Levi, som i Moseböckerna framställes som
patriarken Jakobs tredje son med Lea (1 Mos.
29:34), var ursprungligen sannolikt en stam
(levi t er), som tidigt var i besittning av ett
särskilt område i trakten av Sikem. Här deltog
stammen antagl. före Mose i mordet på
sike-miterna och blev därför uppriven (1 Mos. 34:
25 ff.; 49: 5 ff.). Vad som räddade den var,
att Mose och Aron ansågos tillhöra den (jfr 2
Mos. 2: 1), en åskådning, som synes förutsätta,
att de prästerliga traditionerna från Moses tid
betraktats som bäst bevarade inom denna stam.
Därför troddes det behagligt för Jahve, om man
hade en ”levit” till präst. Den gamla
åskådningen om leviterna som präster i allm. fasthålles
ännu av 5 Mos., som på konung Josias tid blev
gällande lag. Genom denna upphävdes emellertid
de gamla helgedomarna på landsbygden, och
levit-prästerna där blevo då brödlösa. De fingo
visserligen komma till Jerusalem men endast förrätta
underordnade sysslor där (jfr 2 Kon. 23: 9).
Därmed var en betydelsefull skillnad gjord
mellan ”prästerna” och ”leviterna” (prästernas
underordnade tjänare).
Le’vi, Carlo, italiensk målare, författare och
publicist (f. 1902). L. blev med. dr 1924 men har
ägnat sig åt läkaryrket endast som inkallad i
armén på 1920-talet. Han framträdde som
målare och har haft utställningar även utom Italien.
Starkt politiskt intresserad med socialistiskt
inriktning, engagerade han sig i den underjordiska
oppositionen mot Mussolinis regim. Han var en
av ledarna för motståndsrörelsen i Toscana 1943
—44, var huvudred, för Nazione del popolo,
Florens, 1944—45, och för Italia libera, Rom,
1945—46. Efter 2:a världskriget framträdde L.
som förf, med romanen ”Cristo si è fermato a
Eboli” (1946; sv. övers. ”Kristus stannade i
Eboli”, 1948), en intensiv skildring av livet bland
Syditaliens landsbygdsbefolkning. ”L’orologio”
(1950; ”Klockan”) är en intensiv skildring av
L:s upplevelser efter befrielsen från fascismen
och den tyska ockupationen under 2:a
världskriget.
Lévi [levi’], Syl va in, fransk indolog (1863
—1935)> 1885 prof, vid École des hautes études,
1894 vid Collège de France. L. var en av den
moderna indologiens förnämsta företrädare. Bland
L:s arbeten märkas ”Le théåtre indien” (1890)
— ett av indologiens standardverk —, ”La
doc-trine du sacrifice dans les Bråhmanas” (1898),
”Le Népal” (3 bd, 1905—08), ”L’Inde et le
monde” (1926).
Leviätan. 1) Enl. Job (40: 20 ff.)
nilkroko-dilen. I Jesaja och flera psalmer (74: 14) är
krokodilen en symbol av Egypten el. dess konung.
— 2) Ett stort odjur, som strävar efter att
förinta solen och månen. Enl. IV Esra 6: 49, 52
skall L. uppätas av de trogna vid det stora
gästabudet i paradiset.
Lèvide, sn i Fardhems ting på Gotland, n. v.
om Hemse; 31,89 km2; 569 inv. (1952). Norra
L. är skogsbygd; i s. finnas uppodlade delar av
Mästermyr. 1,347 har åker. Absidkyrka med
kor från omkr. 1170. Tornet restes omkr. 1245.
Ingår i Eksta, L. och Gerums pastorat, Visby
stift, S. kontr. Tillhör storkommunen Hemse.
Levin, Poul Theodor, dansk författare (1869
—1929), från 1910 red. för Tilskueren, en av
sin tids produktivaste och mest förstående
litte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
